Blygsam insats men rätt att satsa!!

Nu är EM-maran avgjord och i ett nyligen publicerat inlägg gjorde jag ett tips på hur de svenska herrarna skulle placera sig individuellt i lagtävlingen. Det är med andra ord tid för uppföljning och det gick väl inte riktigt som jag hade förutspått.

Vi hade sex löpare till start och de tre bästa tiderna skulle utgöra lagets totaltid. Jag hade tippat att Musse, Daniel och Fredrik skulle lägga beslag på dessa platser och i övrigt såg det ut enligt nedan ordning.

  1. Mustafa Musse Mohamed
  2. Daniel Woldu
  3. Fredrik Johansson
  4. David Nilsson
  5. Patrik Engström
  6. Emil Lerdahl

Det blev aldrig någon kamp om vilka tre om skulle få bidra till lagtävlingen, det var nämligen bara tre utav dem som tog sig i mål. Det blev visserligen ett maraton som skördade många offer (22 av 70) men jag tror ingen förväntade sig att vi skulle bli av med tre stycken.

Nu i efterhand har det kommit fram uppgifter om att det har funnits en del skavanker i truppen och det satte sina spår. Det är svårt att prestera en optimal mara på denna nivå om inte kroppen stämmer till 100%.

Jag prickade rätt på Musse som segrare bland de svenska deltagarna. Totalt kom han på en med sina mått mätt blygsam 25:e plats. Blygsam med tanke på att han var 3:e (!!) bästa europé vid VM för ett år sedan och har en högre kapacitet. Men man ska komma ihåg att han har haft en skadefylld säsong och jag tror ingen räknade med att han skulle placera sig så högt i EM som vid VM senast. Men med krampkänning redan vid 30km så är det en mindre bragd att faktiskt fullfölja med tiden 2.19.29 och bidra till att bli första svensk. Han var på förhand Sveriges främste löpare och det levde han upp till.

Musse Maraton EMFoto: Ryno Quantz

Därefter hade jag placerat Daniel Woldu som besitter en mycket intressant kapacitet. Han startade loppet på ett fint sätt och hängde med tätklungan till en början men sedan ville det sig inte för Daniel som tappade och sedermera kollapsade, och fick avbryta loppet.

Som trea tippade jag Fredrik och det visade sig vara ett bra tips. Nu blev han förvisso inte trea utan kom in på en andraplats efter Musse. Min magkänsla var dock rätt att han skulle utgöra en del av lagtiden. Fredrik stod för en riktigt bra prestation då han sprang loppet på ett optimalt sätt med två jämna halvor som bara skiljde 20 sekunder. I mål kom han på 2.23.10 och en total 38:e plats. Starkt gjort av Ullevilöparen!

Jag tippade Emil på en sista plats i och med hans höggravida hustru. Jag trodde han skulle ha tankarna på annat men han bet ihop och blev tredje och sista svensk i mål. Emil hade likt övriga löpare det mycket tufft och tog sig i mål på 2.27.17 och 47:e plats.

Övriga löpare fick som sagt bryta och utöver Daniels kollaps så har David haft känning av en hälsporre som gjorde sig påmind och Patrik hade problem med en höftböjare. Trist att de inte kunde genomföra loppet men så är det i maratonlöpning, det är tuffa villkor som elitlöpare! Det visade sig vara tur att vi hade så många som sex startande med tanke på att vi endast fick tre i mål. Den totala tiden gjorde att Sverige placerade sig som 9:e lag. Totalt blev bara 10 lag inkluderade i tävlingen då övriga länder inte hade minst tre fullföljande.

Det blev som sagt en tuff dag för det svenska laget. Så här i efterhand är det nog lätt att det ifrågasätts om vi verkligen skulle ha skickat så många men min personliga uppfattning är att det var HELT RÄTT! Jag hoppas att detta ses som en start och en form av investering i svensk maratonlöpning och att det sedan byggs vidare på detta!

Även om resultatet av olika skäl troligen inte blev som man tänkt sig så skapade tävlingen ett intresse kring maratonlöpning, och det finns via detta upplägg en möjlighet för maratonlöpare att enklare få dra på sig landslagsdressen! Den möjligheten är så oerhört värdefull för att vi ska kunna bredda vår elitverksamhet. Vi behöver ge långdistanslöpare en större möjlighet att få representera Sverige, då tror jag betydligt fler blir sporrade och skulle intressera sig för att satsa på maratondistansen!

Det är otroligt svårt att få fram det där sista guldkornet som även kan ta steget upp i ett OS- eller världsmästerskap. Men någonstans ska man börja och då är en väg att bredda genom att slussa in fler löpare i ett europamästerskap där konkurrensen är betydligt mindre. Om två år när friidrotts EM hålls i Amsterdam så hoppas jag att vi ställer upp med ett lag på nytt! Troligtvis kommer flera av dessa herrar vara med och konkurrera igen och förhoppningsvis kommer det dyka upp fler potentiella utmanare.

Då tar vi nästa kliv i svensk maratonlöpning!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *