Energiloppet i Lerum

Förra helgen gjorde jag säsongsdebut och idag var det Alicias och Alvins tur. För Alicia (5 år) är det fjärde året med löpning och för Alvin (2 år) är det debut. Sedan vi köpte säsongens löparskor till dem så har de haft träning hemma runt vardagsrumsbordet så grundträningen var gjord! 🙂

Till Lerum är det 10 mils enkel resa men det är det värt! Jag har sprungit Lerumsloppet för några år sedan och det är ett genomarbetat arrangemang. Alicia var laddad hela morgonen och Alvin som inte förstod vad som skulle hända sov på vägen upp så han var åtminstone utvilad. Jag avstod löpning så det var en annorlunda upplevelse att inte springa själv men då kunde jag lägga all fokus på barnen istället.

Energiloppet heter distansen för barn upp till och med 6 år och det var starter mellan 11.00-13.00. Ett väldigt bra upplägg för att sprida ut barnen och det passade extra bra då Alicia först kunde springa själv för att sedan hjälpa Alvin.

Alicia var först ut i första heat vid 11.00 och hon sprang på bra direkt från start. Hon har tagit ett stort kliv sedan förra året och det är riktigt kul att se henne springa. Inte främst för att hon springer snabbare och snabbare (även om det så klart är kul att se) utan främst för hennes glädje. Jag blir ibland förblindad av alla prestationskrav och glömmer då bort glädjen i löpningen. När jag ser Alicia springa så blir jag påmind om den och det är härligt att se! Ansiktsuttrycket säger det mesta…

Alicia sprang på bra och det tog inte lång tid innan hon korsade mållinjen. Runt halsen belönades hon med sin hittills nionde medalj och fick bara vila en kort stund innan det var dags igen. Denna gång skulle hon göra lillebror sällskap och guida han genom hans livs första lopp.

Nummerlappen var ganska stor så det kändes som att halva Alvin var täckt men det gick bra och han kändes redo! Han följde med Alicia till startlinjen och stod och tittade runt bland alla barnen och förstod nog inte riktigt att han skulle springa.

När starten gick så sprang alla barnen förutom ett… ja just det, Alvin. Han blev nästan nersprungen av de andra när han stod där och iakttog. Alicia försökte dra med honom och han började sakta gå framåt. 🙂

Jag fick assistera så jag och Alicia tog han i varsin hand och började springa med honom och då hängde han på direkt. Han vara bara något av en slow starter… haha

Alvin tyckte det var roligt och på den korta vägen hann han med att ropa efter både tåg och buss, loppet kom i andra hand. Vi sprang förbi Hemmakväll men lyckligtvis såg han aldrig det för då hade han nog fortsatt in där istället. Men vi tog oss runt och de små benen pinnade på så bra han kunde. Strax innan upploppet så gick jag åt sidan och Alicia pushade på egen hand han in mot mål och sitt livs första lopp.

Hejarklacken med farmor, farfar och farbror syns i bakgrunden. Det blev en mysig och riktigt lyckad dag och namnet på loppet passar bra. Det ger energi!! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *