God Jul & Gott Nytt År!

Då var det jul igen!

Tänk vad tiden går fort!

Någon tomtejogg på julaftonsmorgon blir det tyvärr inte. Vad beror det på!?

Vi spolar tillbaka bandet lite…

Sedan i somras så har ryggen hämmat min löpning. Jag blev aldrig kvitt problemen men kunde underhålla träningen och sprang Valencia Marathon i mitten av november. Det gick dessvärre åt skogen och jag tror (eller inbillar mig själv) att jag aldrig fick en ärlig chans. Efter Valencia beslutade jag mig för att en gång för alla gå till botten med problemet. Med tanke på säsongsvila så skulle det passa perfekt.

Ryggbekymren har under hösten alltmer övergått till vardagsvärk. Det kan vara när jag sitter still, står stilla, när jag sover, etc., oftast i statiska positioner. Jag tog kontakt med försäkringsbolaget som vi har via jobbet och efter insamling av diverse journaler så fick jag igenom mina problem till ett skadeärende! Härligt!!

Min högsta önskan var att börja med att få till en magnetröntgen. Det var min kiropraktor som rekommenderade detta eftersom den behandling vi utfört under hösten inte hjälpt. Vi behövde se om det kunde vara en stressfraktur eller liknande. Han gav mig därför också rådet att vila helt från löpning till dess att vi skulle veta mera.

Som första steg i skadeärendet blev jag skickad till en ortoped för genomgång. Jag förklarade hela historien från början till slut och efter en egen undersökning så gav han klartecken till en magnetröntgen. Skönt tänkte jag, precis vad jag önskade! Sedan gick det fort, bara ett fåtal dagar efter besöket var jag i Halmstad på Capio Movement för en magnetröntgen. De korta kötiderna är guld värt inom den privata sektorn. Framförallt med tanke på mitt korta tålamod! haha

Några dagar senare blev jag uppringd av ortopeden som hade fått svaret på min MR (=magnetröntgen). De hittade ingenting nämnvärt utan allt såg bra ut. Jag borde kanske varit nöjd med beskedet men faktum kvarstod att något inte stod rätt till. Jag hade hellre velat hitta något som man sedan kunde börja behandla.

Men eftersom ryggen uppenbarligen inte var hundra så fick jag också en remiss till en sjukgymnast för att börja stärka upp ryggen. Ortopeden trodde att jag via styrka och rörlighet skulle kunna få bukt med problemen. Det kunde vara så att ryggmuskulaturen var så spänd så att jag med smärtstillande och träning skulle kunna få den att ”slappna av”.

I takt med att värken fortsatte så kontaktade jag ortopeden igen. Det var nämligen så att min MR inte inkluderade hela bäckenet. Den var mest koncentrerad på ländryggen och fick därför bara med övre delen av bäckenet. Jag ville därmed få till ytterligare en MR så att hela bilden skulle bli komplett och så att jag isf kunde släppa det. Ortopeden trodde inte att de skulle hitta något på en andra MR men jag fick ändå igenom den utan några protester. Han tyckte liksom jag att det ändå skulle vara bra att kunna utesluta något.

Återigen fick jag en tid med kort varsel och for till Halmstad en andra gång. Knappt en vecka senare blev jag uppringd igen och denna gång hade de hittat något. Det var ett 5x3cm stort område som kunde liknas vid en muskelbristning. Det satt på långt ner på höger sidan och är precis den sida där jag hela tiden haft ont. Äntligen fanns det något konkret!!

Vi kom överens om att jag skulle påbörja aktiv behandling med min sjukgymnast och att jag skulle få smärtstillande under tiden. Det var inget farligt men ryggen behövde stärkas med försiktighet.

Jag tog därefter kontakt med min kiropraktor som jag har varit hos under en längre tid. Han har inte ingått i detta skadeärende men eftersom jag besökt honom massvis av gånger både före och under tiden som mina bekymmer startade så känner jag ett stort förtroende för honom. Han har hjälpt mig tidigare och det var också han som rekommenderade en magnetröntgen. Han nämnde bäckenet som möjlig besvärskälla och det var på grund av detta som jag ville få till en andra magnetröntgen.

Jag gav honom svaret på min MR och han bad mig omgående boka in en tid hos honom för att påbörja behandling. Han var kort i svaret men han kändes övertygad om hur vi skulle gå vidare. Mitt besök hos honom ingick som sagt inte eftersom det inte fanns någon remiss för detta. Men eftersom jag har starkt förtroende så vill jag väva in honom vid sidan för att höra hans åsikt.

Under mitt besök så kunde han konstatera att det är en muskel på högersidan som inte vill samarbeta. Med risk för att återge fel information (för jag minns inte exakt hur han utryckte sig) så är det ungefär som att muskeln är avstängd. Den är inte sönder men den är inte aktiverad. Det ska i sin tur påverka hållning etc., och hade kunnat ge bra mycket större problem på sikt om det inte upptäckts! Jag har inte koll på sambandet mellan denna muskel och den identifierade muskelbristningen men antar att det hänger ihop på något sätt.

Första besöket innehöll sedan inte så mycket behandling utan jag fick med mig en hemövning som handlar om att börja aktivera muskeln. En simpel övning ca tio gånger om dagen som ska tvinga denna muskel att aktiveras och på så sätt försöka få den att ”vakna till liv”. Därefter vet jag inte exakt hur vi ska fortsätta mer än att jag sedan försiktigt ska börja träna upp den igen. Jag tror det blir mycket fokus på styrka.

Nu är vi tillbaka i realtid igen och det var igår som jag var hos min kiropraktor och fick hemövningen! 🙂

Jag har nu kontaktat försäkringsbolaget och hoppas nu få inkluderat min kiropraktor i den fortsatta behandlingen. Det ska troligen inte vara några konstigheter men det gäller att deras kiropraktik ingår i det nätverk som min försäkring kan erbjuda. Jag kommer troligen fortsätta med sjukgymnastik parallellt.

Jag måste säga att det har fungerat väldigt smidigt att ta det genom den privata vägen! Det tog lite tid att få hela ärendet godkänt, men sedan dess har mycket gått väldigt fort, och jag har blivit bra bemött gentemot försäkringsbolaget, ortopeden, röntgen osv.

Jag hoppas innerligt att vi är det på spåret! Jag vågar inte ropa hej ännu och jag har ingen aning om när jag kan köra på för fullt igen. Jag har inte tagit ett löpsteg sedan mitten av november (rekord!!) och får inte göra det kommande dagar heller, men snart så hoppas jag kunna börja träna lite lätt igen!

Jag kanske borde ha riktig rejäl abstinens som inte kunnat springa på snart 1,5 månad!?

Men nej, det har inte varit några större problem. Jag tror det beror på (som jag inledningsvis var inne på) att jag inte fick en ärlig chans under hösten. Löpningen har inte fungerat som jag velat och då är det inte roligt. Värken upptill har gjort att prio varit på att försöka bli hel igen.

När jag känner mig hundra igen så tror jag också att suget efter löpning blir alltmer påtagligt!

Jag har via min tid från i Malmö i våras kvalat in till Berlin Marathon nästa höst. Då ska jag ha med mig flera riktigt bra träningsmånader och vara i storform! 😉

God Jul och Gått Nytt År!

Önskar jag och min halvtaskiga rygg…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *