Halmstadmilen 2014 (5km)

Lördagen den 13:e september var en riktig löpardag! I Stockholm genomfördes DN Stockholm Halvmarathon med över 13000 löpare och i Helsingborg var det premiär för Helsingborgs Marathon som hade nästan 1300 löpare i mål.

I skymundan arrangerades en mindre charmig tävling i Halmstad, också detta en premiär. Halmstadmilen heter tävlingen med Halmstad BK som arrangör. Distanserna som erbjöds var givetvis huvuddistansen på 10km som löptes på en tvåvarvsbana, men man kunde också nöja sig med ett varv och således 5km. Från början var det tänkt att jag skulle starta på 10km-sträckan men med en vecka kvar ändrade vi i planeringen till 5km. Dels för att jag haft en längre sjukdomsfrånvaro och dels för att jag har varit nyfiken på distansen.

Mitt senaste lopp (Prinsens Minne) var i Halmstad och nu var det alltså dags igen för ett besök till ”Hallands huvudstad”. Ca 45min bilkörning gör Halmstad till en smidig destination för löpning och jag var på plats med ca 1,5 timme kvar till start. Start- och målområdet ägde rum på Örjans Vall som är klassisk fotbollsmark och Halmstad BK:s hemmaarena. Men dagen till ära handlade inte om fotboll utan självklart skulle det löpas!

Vid ankomst fick jag ett mycket gott intryck och det fanns inga tecken på att det skulle vara första upplagan. Vid ett nystartat arrangemang kan det behövas minst ett år för att trimma in allt men det kändes komplett och genomtänkt. Det tycker jag i och för sig att man ska kunna kräva med tanke på den väl tilltagna startavgiften (350kr för 5km & 400kr för 10km), men så är det också Halmstad BK som är arrangör och som både har resurser och erfarenhet av hantering av olika typer av arrangemang.

Efter uthämtad nummerlapp och startchip tog vi plats på Örjans Valls läktare. ”Vi” utgjorde i detta fall min sambo, dotter, bror, morsan & farsan, hela klanen med andra ord. På läktaren satt vi och slappade lite i höstsolen och väntade in uppvärmning/start. Alicia (min dotter) tittade ner på fotbollsplanen och frågade om jag skulle springa där nere. Men nej, det var tyvärr inte där som loppet skulle gå, synd då hon hade hittat en sådan skön position! Haha

Eftersom det var mitt första 5km-lopp så var jag extra noggrann med uppvärmningen som påbörjades en dryg halvtimme innan start. En så kort distans kräver högt tempo från start och då är det viktigt att verkligen vara igång. Jag inledde med två lätta kilometer och sedan började jag lägga in fartökningar både i tänkt tävlingsfart, men också en del överfart. Totalt blev det drygt 4km uppvärmning som nästan motsvarar hela tävlingsdistansen. Låter kanske lite komiskt men så blir det när distansen är kort.

Uppvärmningen kändes bra och jag hade en positiv känsla inför starten. Annars hade känslan de sista två dagarna inför loppet varit allt annat än positiv. Jag genomförde ett riktigt bra träningspass i tisdags med längre intervaller. I torsdags skulle jag följa upp det med ännu ett bra intervallpass men då tog det tvärstopp. Jag skulle springa 8km med varannan kilometer i bra tempo och varannan i tröskel. Efter drygt 4km tog jag helt slut, och efter en kort vila höll jag ihop det till 5km men sedan tog det stopp igen. Jag var tvungen att avbryta passet för att inte riskera återhämtningen till loppet. Det kanske kan tyckas konstigt att jag överhuvudtaget kör ett tufft pass två dagar innan en tävling, men jag är inne i en träningsperiod inför Frankfurt Marathon och med tanke på att det endast var ett lopp på 5km så har tanken varit tuff träning upptill.

I och med att uppvärmningen gick fint så förvann den osäkra känslan som byttes ut till en förväntansfull känsla. Det skulle bli kul att testa 5km och jag hade förhoppningar om att kunna attackera ner mot 17 blankt. De sista stundande minuterna innan start promenerade jag nära startområdet för att ladda, trodde jag! Jag såg klart och tydligt en linje och en flagga där det stod ”START”. Men sedan hörde jag speakern ropade ut att det närmade sig start men ingen hade ställt upp sig. Märkligt tyckte jag som var i mina egna tankar men fick sedan syn på en klunga längre fram. Där såg jag ytterligare en START-skylt och fick bråttom att ta mig dit. Sedan gick tiden väldigt fort och jag hann knappt uppfatta hur tiden bara sprang iväg. Det var precis att jag hann komma fram och ta plats längst fram i startfältet innan skottet ljöd och vi gav oss iväg.

Halmstad starten

På bilden kan man se att jag precis har tagit mig runt på ytterflanken och får i sista stund fri passage och kommer iväg på bästa möjliga sätt. Marginalerna hade dittills varit på min sida och vi hade ”bara” precis startat. Skulle det kanske bli min dag?

Jag öppnade i överfart men föll ganska snabbt in i ett kontrollerat tempo. Det var fyra stycken löpare som var framför mig varav jag plockade tre av dem bara kort efter start. Redan innan första kilometerpassagen hade jag därför placerat mig som två i loppet och hade ledaren inom synhåll. Den första kilometern kändes lugn och kontrollerad och jag fick exakt den start jag ville ha. Mitt extra fokus på uppvärmning hade gjort nytta och jag hittade snabbt in i loppet. Kilometern gick förvisso lite för långsamt men jag ville inte riskera att ”spränga mig” utan räknade med att accelerera allteftersom.

Den andra kilometern löptes delvis lätt nedför och vi hade lämnat Örjans Valls område. Med vind i ryggen så kändes löpningen lätt. Jag hade fortfarande ledaren inom synhåll och märkte samtidigt att det blev en stor lucka bakåt. Med tanke på att distansen endast var 5km så var jag medveten om att minst en andraplats sannolikt var säkrad. Den känslan gav mig en skön skjuts och de två första kilometerna försvann fort.

Efter drygt två kilometer närmade vi oss centrum och jag hade fortfarande ett bra flyt i löpningen. Känslan var att det gick fort och när jag skymtade klockan emellanåt för att kolla tempot så fick jag hyggliga indikationer. Men tyvärr skulle det visa sig att jag hade tappat tid totalt sett och flera viktiga sekunder för att närma mig 17 minuter. Den troliga anledningen till att känslan och tiden var det motsatta är att det började komma en del tvära svängar inne i centrum. Några 90 graders kurvor gör att man tappar fart och sedan tar det ett litet tag innan man hinner accelerera upp igen.

Under den tredje och fjärde kilometern var det annars kul att komma in centralt i Halmstad och bli påhejad av publik. Det var bara under korta sträckor men där det väl hade samlats folk så var det en skön inramning. Publiken kändes engagerad och stod på rad och applåderade och hejade! Det gav energi som behövdes för att fortsätta tugga på. Jag hade hela tiden ledaren inom synhåll men tyvärr hade inte avståndet förändrats något. Vi låg med ungefär samma lucka emellan oss och jag fick känslan av att han låg och bevakade ledningen.

Efter tidstapp på framförallt tredje och fjärde kilometern kunde jag öka lite grann mot slutet in mot målgång på Örjans Vall. Jag spurtade i mål på tiden 17.35 som tyvärr var långt från de 17 minuter jag hade hoppats på men det gav i alla fall en andra plats.

Halmstad målgång

Jag kom aldrig ifatt vinnaren som behöll avståndet hela vägen. Han var inte många sekunder framför mig och jag tror att jag har en hel del sekunder att plocka vid mer erfarenhet, men känslan var att han kontrollerade loppet och hade en betydligt högre kapacitet än han visade. Jag fick se mig besegrad av en överman men det var kul att för första gången komma bland de tre främsta och således få stå på pallen!

Topp 3 Halmstad

Precis som vid starten så blev det oväntad stress till prisutdelningen. Jag trodde den skulle äga rum i efterhand tillsammans med prisutdelningen för 10km men den startade tidigare. Jag fick ett samtal av brorsan att de ropade ut alla namn som skulle samlas vid prispallen och i det läget hade jag precis kommit ut ur duschen. Snabbt på med kläderna och sedan rusade jag ut och hann med marginal dit för som tur var hade de inte börjat ännu då det var fler som de väntade på. Det vore väl surt att inte få äntra pallen när jag för första gången fick chansen? haha

Halmstad pallen 5km

Priset för andraplatsen var två frukostar och två ”lyxluncher” på något av Scandics Hotell. Jag tycker om mat och framförallt hotellfrukostar (haha), så det var ett uppskattat och välkommet pris! Det delades ut av Per ”Texas” Johansson, en Halmstad BK legendar men flertalet säsonger i klubben.

Det ska ärligt nämnas att konkurrensen var betydligt mycket tuffare på 10km som de flesta valde att springa. Min prestation att bli tvåa är därför inget extremt i sammanhanget. Men jag bryr mig inte så mycket om det, utan det är kul att få testa på att kriga i toppen och det ger både energi och erfarenhet. Förhoppningen är att kunna vara med i toppen på fler tävlingar framöver, och då även på tävlingarnas huvuddistanser.

Det var som sagt riktigt kul att komma i mål som tvåa så även om jag är missnöjd med tiden så var det en härlig dag. Om jag ska fördjupa mig i tiden så var förutsättningarna riktigt goda. Vädret var kanon, det blåste lite grann men inget anmärkningsvärt. Höjdskillnaden var det inte heller mycket att klaga på och obefintligt med tuffa stigningar, endast några korta stigningar men inget som störde löprytmen nämnvärt. Det som jag istället tror kan ha haft mest påverkan på tiden (och givetvis även för alla andra) är de tvära svängarna som jag tidigare nämnde. I skarpa svängar tappar man fart när det går så pass snabbt och man plötsligt måste bromsa in, och det gör löpningen lite ryckig när man sedan behöver komma upp i tempo igen. Jag tror det kan ha haft en viss påverkan men det speglar givetvis långt ifrån det tidsavstånd jag hade ner till 17 minuter blankt. Jag hade ett hyfsat driv i steget och en skön känsla, men det var uppenbarligen ändå inte riktigt den där dagen när allt stämmer. Tiden rann iväg mer än jag hade hoppats på och det är bara att acceptera att jag borde ha kunnat prestera bättre!

Som helhet så var Halmstadmilen bra genomfört! Som jag tidigare inämnde så har de resurser och erfarenhet. Det var smidigt att hämta nummerlapp, det fanns tillgång till omklädning/dusch, väske-/värdeinlämning, café, tydlig banmarkering, flera funktionärer, med mera. Det hade varit trevligt med mer löpning centralt för en bättre inramning, men då krävs också mer avspärrningar etc. Är det något man kan klaga på så är det fortfarande priset. Okej, det var mycket välordnat och trevligt, men det är ändå i högsta laget. Risken är också att fler lopp på sikt tar efter och ser potential i att kunna höja priserna och det vore synd om vi går mot en sådan utveckling.

Nåja, jag tackar Halmstad BK och Örjans Vall för denna trevliga dag!

Ska jag slutligen summera hur jag kommer minnas denna dag framöver så blir det självklart, ”Pallen på Vallen!!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *