Heleneholms Marathon 2015

Jag har haft en bloggpaus sedan i höstas och den kommer att fortsätta, men race reports måste jag naturligtvis fortsätta med. I söndags var det nämligen dags för årets första tävling. Då är alltid känslan och formen mycket oviss och detta år var inget undantag.

Eftersom bloggen har legat i vila så vill jag först ge en kort summering över vad som hänt senaste tiden, för det är en del. Jag kanske kommer att vidareutveckla allt i ett kommande extrainlägg men nu blir det väldigt kortfattat.

Förra året slutade i motivationsbrist. Dels hade inte resultaten gått som jag önskat, och dels så hade jag annat i tankarna. Framförallt så väntade vi tillökning som var beräknad till 2014 men höll ut till denna sida året och till den 6:e januari. Jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra med löpningen och bestämde mig för att ha det öppet. I den vevan tog jag beslut att avsluta samarbetet med min tränare Ulf Friberg. Det var verkligen inte på grund av något missnöje utan han har hela tiden varit helt suverän! Anledningen var istället att jag inte visste hur jag ville ha det och då finns det andra som förtjänar hans kompetens bättre än mig. Under tiden har jag ändå hållit liv i löpningen och efter några veckor in på 2015 så har jag succesivt ökat träningsmängden och fått en riktigt bra start på året. Min sambo har som vanligt varit ovärderlig i att ställa upp för att få ihop det. Jag har minskat antalet kvalitetspass men höjt mängdträningen vilket troligtvis var den mest bidragande orsaken till att jag inte nådde de resultat jag önskade på maraton under 2014. Jag har även börjat träna med min förening (Varbergs GIF Friidrott) på måndagar när de kör intervaller så att man inte behöver springa alla kvalitetspass på egen hand, och det har varit kul!

Motivationen har helt enkelt kommit tillbaka och eftersom framtiden ett tag var väldigt oviss så hade jag inte förbokat något lopp som jag normalt gör. Under resans gång har jag emellertid haft Heleneholms Marathon i tankarna och under de sista veckorna tog jag beslut att utgå från den tävlingen. Diverse sjukdomar har cirkulerat men jag lyckades hålla mig frisk så vi bokade in en hotellnatt i Malmö inför söndagens lopp. Påpassligt var det SM-milen på lördagen så vi hann precis ner för att kunna skymta elitlöparna och det gav lite extra motivation inför söndagen. Det var en riktig löparhelg i Malmö!

Vi hann dock inte se så mycket mer av Malmö denna gång. Vår dotter hade fått feber precis innan helgen och den steg markant under lördagskvällen. Vi stannade därför på hotellet under större delen av eftermiddag/kväll för att kurera oss. Natten blev inte den bästa men för min egen del så brukar jag ändå inte kunna sova speciellt bra inför en tävling. Alicia hade fortsatt hög feber på söndagsmorgonen men med ett mindre arrangemang/lopp så blir allt väldigt flexibelt runtomkring så vi hade förberett så hon kunde få ta det lugnt och vila etc under loppet.

Starten för helmaran gick 11:00 och vi var på plats på Heleneholms IP vid 9:30 för att fixa efteranmälan. Startnummer 72 fick jag med mig och sedan kikade vi runt efter lekplats som kunde roa familjen och försökte skapa oss en uppfattning om hur banan gick. Därefter tickade klockan på ganska fort tills det var dags att byta om och göra sig redo för uppvärmning. Tiden gick så fort på slutet och helt plötsligt var klockan 10.40 så jag fick bråttom att påbörja uppvärmningen. Det blev därför en kort sådan på 2km med några få ruscher. Sedan tog jag plats på löparbanornas startlinje med förhoppning att formen skulle finnas där.

Heleneholms Marathon 2015 Starten

En kvart tidigare 10:45, hade starten för halvmaran gått och nu var det alltså vår tur. Nu var det upp till bevis. Min sambo brukar alltid fråga mig om min målsättning så hon vet efter målgång om jag kommer att vara glad eller sur. Svaret blev att jag skulle vara väldigt nöjd om jag gjorde under 2.45 och att det skulle vara godkänt under 2.50. Jag ville verkligen under 2.45 men med tanke på höstens form så ville jag inte förvänta mig för mycket även om träningen hade gått bra utan avbrott.

När pistolskottet ljöd så sprang en klunga förhoppningsfulla löpare iväg på resan över 42,2km. Min uppskattning är att det var något färre än 100 startande. Min position var längst fram och det blev lite rörigt i starten eftersom alla ville ta innerspår. Det blev dock inga krokben och efter knappt 1,5 varv så lämnade vi Heleneholm IP:s löparbanor och gav oss ut på en kort slinga som löptes ett varv. Jag intog position strax efter täten på två personer och hade omgående ett par meter upp till dem. Ganska snabbt kom jag på mig själv med att undvika att redan direkt hamna solo så jag ökade tempot för att ansluta i rygg. Min bedömning var att de öppnade snabbare än mitt tilltänkta tempo men jag kände att jag måste chansa. Det är så ofta jag tar den säkra vägen och hellre springer solo så jag bestämde mig för att testa att hänga med, och det lyckade jag till en början med. Tempot kändes inledningsvis kontrollerat. Efter den korta slingan så sprang vi in på den 10km slinga som skulle löpas i fyra varv innan det var målgång inne på stadion.

Jag fortsatte ligga kloss i rygg på de två löparna som låg och drog jämsides. Jag skymtade klockan emellanåt och uppmärksammade att tempot varierade väldigt mycket. Från att ligga i 4:10-tempo så kunde vi närma oss 3:45. Det kändes därför lite lurigt då jag några gånger var i valet och kvalet om jag skulle gå upp och dra eftersom 4:10-tempo inte skulle hålla för ett slutresultat på 2.45. Men eftersom de stundtals ökade så var jag rädd för att de låg och lurpassade på varandra och att de skulle öka om jag bestämde mig för att dra. Efter uppskattningsvis 7km så gjorde de en fartökning igen och då tyckte jag att tempot var tillräckligt högt för att jag skulle våga att hänga på. Jag ville inte äventyra min sluttid på grund av placering så jag fick gilla läget och fokusera på att behålla min tredjeplats. Det var förvisso väldigt kort in i loppet men så var känslan när de drog iväg. Jag skymtade dem länge men avståndet ökade hela tiden.

När vi närmade oss slutet på första varvet innan vi skulle gå in för varvning så upptäckte jag att jag i princip var ifatt en av dem. Strax innan varvningen så fanns det en lekplats som familjen höll till på och när jag sprang förbi påhejandes av dem så låg jag trea och precis i rygg på tvåan. Men under resterande 200 meter fram till varvningspunkten så sprang jag förbi honom, som därefter inte tog rygg på mig, så när jag sprang förbi familjen igen och ut på andra varvet så var jag helt plötsligt tvåa. Löparen jag då sprungit förbi var fjolårssegraren som då vann på imponerande 2.37.27 så känslan var oviss. Med tanke på att han hade börjat släppa så förstod jag att fjolårsformen inte var densamma, men med hans kapacitet så förväntade jag mig ändå att han skulle svischa förbi mig efter en stund. Jag såg dock inte skymten av honom sen och någon gång (kanske direkt!?) hade han brutit loppet. Jag träffade honom i omklädningsrummet efteråt och han förklarade att han hade dragit ner på träningen och inte alls var i samma grymma form som under 2014. Han var för övrigt en mycket trevlig herre!

Vidare till loppet igen så gick jag alltså ut på andra varvet med en andraplats och fick extra energi. Jag är van vid sololöpning så det var inga större problem att hålla tempo. Jag är normalt inget fan av flervarvsbanor då det är mentalt jobbigt när man har så långt kvar och börjar känna igen omgivningen. Men eftersom benen och flåset kändes bra så var det inga problem att nöta på. Eftersom halvmaran var igång så var det många löpare runtomkring. Både löpare som man mötte men också en del som man lyckades plocka in. Utöver alla löpare så hade det fina vårvädret lockat ut många andra personer i rörelse. Dessvärre var det i regel inga som var på plats för att följa loppet, utan snarare folk som cyklade, tog en promenad eller rastade hunden. Eftersom loppet löptes på gång-/cykelvägar så fick man se upp så man inte kolliderade med någon. Vid något tillfälle hann jag precis framför en tant med rullator men i övrigt så var läget under kontroll. Det är alltid skönt när man springer ett lopp på en bana som är ”avspärrad” för löpning men då krävs det också stora resurser och en betydligt högre anmälningsavgift, och det skulle inte gynna denna typ av mindre arrangemang. Jag har därför full förståelse för att det är omöjligt att kontrollera banan fullt ut. Möjligtvis att man hade kunnat förvänta sig en följecyklist till den som ledde loppet för att skapa bästa möjliga förutsättningar.

Tillbaka till loppet igen så upptäckte jag till min förvåning att jag nu skymtade löparen som låg etta. Han såg rapp ut när jag mötte honom vid varvningen men nu hade jag bara ett par sekunder upp till honom. Dessa sekunder plockade jag in ganska fort och tog rygg i ett par hundra meter. Eftersom jag höll ett högre tempo så gick jag sedan om med förhoppning att han direkt skulle behöva släppa. Det var precis vad som hände och efter ca 16-17km så var jag nu ETTA i loppet! Från att ha siktet inställt på att ta tredjeplatsen så var jag nu ensam i täten. Jag fick en liten ego-boost och började drömma om seger men ville inte riktigt tro på det ännu. Men luckan drygades ut och jag gjorde några snabbare kilometer i slutet på andra varvet för att förbättra utgångsläget, men ändå inte för fort för att äventyra något i onödan.

När jag gick in för varvning efter 22km så var jag nyfiken på att se avståndet ner till tvåan. Jag tyckte inte att det dröjde så länge innan han kom, men det är svårt att omsätta distansen i tid så jag hade nog fått en hyfsad lucka redan där. Ute på det tredje varvet så började den klassiska mentala kampen och det berodde främst på att det var ytterligare ett varv kvar, och först skulle det tredje varvet på 10km avverkas. Det positiva var att kroppen kändes fortsatt fräsch. Under Vintermaran i Stockholm i november ifjol så började det gå tungt redan halvvägs och den känslan slapp jag denna gång! Eftersom jag var i ledning så var det också till stor hjälp. Det negativa med ledningen var att jag fick den förhållandevis tidigt och var rädd för att någon underifrån skulle hinna plocka ikapp mig.

Heleneholms Marathon 2015 In action

Under det tredje varvet så hade det lättat med löpare i och med att de flesta på halvmaran hade kommit i mål. Känslan var att det började blåsa lite mer men det fina vårvädret var i övrigt optimalt. Temperaturen var perfekt för att kunna springa i shorts och linne och bli lätt avkyld av vindarna. Kilometerna avverkades en efter en och ju närmre jag kom inför sista varvningen, desto mer började också kroppen bli tröttare. Bansträckningen innehöll inga direkt tuffa backar men en del smålut som blev segare och segare. Det fanns även en del tvära kurvor som blir tuffa när man tappar lite fart. Värst var vändpunkten där man rundade en kona. När man försöker hålla en så jämn fart som möjligt över en lång tid och behöver göra en 180 graders kurva så kommer man ner i så lågt tempo att kroppen hinner känna efter hur skönt det vore att stanna.

I samband med den sista varvningen så fanns min sambo och barnen åter på plats (de hade fikapaus under andra varvningen). De visste därför inte att jag var i ledning förrän nu. Jag fick frågan hur det kändes och jag svarade att det började bli jobbigt (inte så oväntat kanske? haha) så min sambo blev lite orolig över att jag var för trött. Men när jag gav mig ut på fjärde varvet så insåg jag att luckan nedåt hade ökat och chansen till seger hade ökat dramatiskt. Jag förväntade mig inte att någon skulle kunna öka tempot så mycket så jag förutspådde att det viktigaste var att inte tappa allt för mycket på sista varvet, för energin började tyvärr tryta. Nu var det tämligen sega ben och jag njöt inombords för varje kilometer som jag kom närmre målet.

Med ett fåtal kilometer kvar så kollade jag bakåt för att säkerställa avståndet och det syntes aldrig någon. Det skulle visa sig var väldigt stor marginal ner till tvåan så jag hade inte behövt vara orolig men det hinner man inte uppfatta under loppets skede. Det var dessutom bra att jag inte hade koll på det för då hade jag nog omedvetet sänkt farten. Jag kollade aldrig min ackumulerade tid men känslan var att det hade gått ganska bra, så jag visste inte om jag skulle ha chans på 2.45 eller inte, förrän till slutet. Mitt största fokus var främst på att behålla förstaplatsen.

Det blev någon långsammare kilometer det sista men känslan var god och segern var inom räckhåll. Det var underbart att springa förbi varvningskonen för sista gången och istället fortsätta rakt fram och in på Heleneholms IP igen. Ett halvt varv på löparbanorna återstod och det var ljuvligt att skymta målgången. Där kunde jag också se att klockan stod på 2.44.XX. Den hade med andra ord inte slagit över till 2.45 och kort därefter kunde jag notera sekunderna och förstod att det skulle gå vägen. Med knappt hundra meter till mål hade jag nämligen över 30 sekunders marginal och kunde utan någon spurt ta mig i mål på 2.44.46! Det var en underbar känsla att både klara sub2.45 men också ta hem segern! Jag var inte helt överraskad över tiden för det var ändå min förhoppning (även om tidsmarginalen var liten), utan den stora bonusen var verkligen att för första gången få vinna ett lopp. Det kändes grymt kul!!

Heleneholms Marathon 2015 Målgång

Jag pustade ut på gräsplanen och mötte upp min underbara familj som var lika glada som jag. Under tiden så rann minuterna iväg och det visade sig vara stor marginal ner till loppets tvåa som tog sig i mål på 2.52.41, en löpare som för övrigt inte var med i den inledande tätklungan. Även loppets trea hade avancerat framåt i efterhand.

Efter en dusch och lite tjöt med några löpare från Apladalen (ett härligt gäng) så blev det en kort stund på en lekplats innan prisutdelning. Utöver en minnesplakett blev det ett badlakan, äran, och en värmande applåd. Det erbjöds dessutom fika till alla de som fullföljt maratondistansen. Överlag var det ett mycket trevligt arrangemang. Bansträckningen är inte den roligaste men det går att göra bra tider och servicen runtomkring var bra. På tredje och fjärde varvet tror jag att någon flaggvakt hade försvunnit som kanske borde varit kvar hela tiden för att säkerställa att alla sprang rätt. Men jag antar att de räknade med att löparna hade lärt sig sträckningen som för övrigt var väldigt tydligt markerat. Det var aldrig nära att jag skulle springa fel. Av alla funktionärer blev jag bemött på ett trevligt sätt och jag tycker att arrangemanget innehöll allt som man kan förvänta sig. Det jag främst gillar med ett lopp som Heleneholms Marathon där det är ganska få startande är att det blir så flexibelt. Det är hur smidigt som helst att ha med familjen som både kan roa sig och samtidigt följa loppet. Det blir givetvis aldrig samma stämning som exempelvis under Stockholm Marathon eftersom det i princip inte är några åskådare alls, men det finns en stor charm i dessa lopp!

Som fyra trötta personer lämnade vi Heleneholm för hemfärd. Jag var mest trött kroppsligt, min sambo var trött överlag eftersom hon knappt fått sovit på natten med tanke på sjukdomarna. Alicia hade återigen väldigt hög feber och somnade innan vi ens hann åka, och Alvin kunde inte riktigt komma till ro. Stämningen var ändå god och känslan positiv. Helgen började ovisst men fick ett lyckligt slut!

Det känns skönt att äntligen få göra sig själv rättvisa igen! Jag hade otur med mina maror under 2014 och det har känts trist att tidigare inte ha kunnat slå min tid från hösten 2013. Men nu äntligen blev det ett nytt personbästa och dessutom en seger!! Det ger grym motivation att fortsätta resan mot 2.40 som fram tills nu har hackat lite. Jag ser mycket ljust på framtiden!

Heleneholms Marathon 2015 Efteråt

PS 1:

Det blev seger för min förening Varbergs GIF Friidrott även på damsidan där Åsa Hällstorp vann på tiden 3.22.45. Stort grattis Åsa!

PS 2:

Det märktes att det var säsongens första lopp för jag gjorde några missar i förberedelserna. När de korta tävlingsshortsen kommer på så får man inte glömma av att smörja in innanlåren… hehe
Jag fick även en riktigt go linnebränna i vårsolen men en sådan bild tänkte jag inte bjuda er på!

 

Tack för denna gång!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *