Idag var hela familjen samt nära och kära i grannbyn Tvååker för ett löpararrangemang. Först var det tänkt att jag skulle sprungit Lundaloppet men när jag fick läsa i lokaltidningen om loppet i Tvååker så kändes det väldigt flexibelt att smidigt att åka 2 mil tur och retur, istället för 40 mil. Det fanns ytterligare några anledningar så som att min sambo opererat foten, samt att jag inte var i behov av ett starkt startfält och dess draghjälp. Syftet med starten var nämligen inte att göra en så bra tid som möjligt, utan att få en bra genomkörare och en bra snabbdistans i träningen inför Stockholm Marathon.

Utöver mitt lopp så fanns det också ett barnlopp på 300m som blir allt vanligare. Jag tycker om den bredden då det öppnar upp för deltagande av alla familjemedlemmar och skapar en större attraktionskraft. Arrangören var bygdens ICA-butik och det var första gången som det anordnades. Utanför butiken hade det skapat ett start- och målområde och de tog seriöst på uppgiften. Med enkla medel gjorde de det till ett genomarbetat arrangemang.

Dessvärre fick de inte vädergudarna med sig. På klart.se hade jag följt vädret och även om det skulle bli molnigt så visades det inget regn och upp emot 16-17 grader. Men det var inte alls vad som väntade oss. Det är mitten av maj och långt ifrån några vårkänslor, utan det vara riktigt ruggigt och började dessutom stänka.

Alicia var först ut med sitt 300meters lopp och tycker bara det är roligare och roligare. Det blev ett lagom stort startfält för barnen och efter gemensamma uppvärmningsrörelser till bland annat en av Alicias favoriter, Ace Wilder, så var hon sånär som fullt uppvärmd. Det krävdes mössa och vantar också i kylan… 🙂

Alicia stack iväg som en raket. Hon har börjat öppna väldigt snabbt! Haha
Det blev lite kämpigare en bit in i loppet men som vanligt så fortsätter hon att kämpa på och alltid med ett leende på läpparna. Det är underbart att se och ett tydligt tecken på att hon tycker det är roligt.

In action där alla killarna (Jag, Alvin, morfar & farfar) syns i bakgrunden

De rundade ICA-butiken innan det var dags för målgång i hennes tionde lopp totalt. Jubileum!! 🙂 Hon fick ytterligare en medalj till samlingen men tyvärr kunde jag inte spara den åt henne då merparten ligger i lillebror Alvins mage. Det är inte så illa som det låter, den var nämligen av choklad… hehe

Alicia hade gjort sitt jobb och härnäst var det min tur. Det var knappt två timmar mellan loppen så först fanns det tid för en fika. Vi hade nämligen både farmor & farfar och mormor & morfar hejande vid sidan så vi intog ett konditori. Själv vågade jag inte utmana magen och fick sitta tomhänt, men det fanns mycket lockande godsaker som dock fick utebli.

Kylan ville inte ge med sig och det duggade fortfarande emellanåt men det var syrerikt i luften och väldigt löparoptimalt frånsett att det gärna hade fått vara något svagare vind. Totalt sett ett bra väder för min del, men desto tråkigare för mina medresenärer och övriga. Jag tror det minskade startfältet lite grann men det var en del som hade sökt sig till loppet där det var gemensam start för både 5- och 10km. Eftersom det var ett motionslopp så var jag medveten begränsad konkurrens och i starten så var det ingen som gjorde anspråk på att ta rygg. Det var förvisso en som kuta iväg första 30-40 meterna men det märktes att det var på skoj 🙂

Jag fick således löpa solo från start till mål och fick heller aldrig sällskap av någon följecyklist. Jag var nämligen lite orolig för att det skulle vara en otydlig bansträckning och då är det skönt med följecyklist så man inte behöver ”leta” markeringar etc., men det var inga problem alls. Där det var tydligt att man inte kunna springa fel så hängde det markeringar, och där det fanns alternativa vägar så fanns det funktionärer på plats. Mycket bra med andra ord!

Eftersom syftet var att få en bra genomkörare och inte gå för något personbästa så beslutade jag att för första gången spring utan bry mig om klockan. Jag ville gå helt på känsla! Klockan fanns där runt underarmen men jag hade vridit den uppochner så att jag inte skulle kunna följa tiden. Det kändes lite konstigt i början när man inte hade någon aning om fart men väldigt skönt av avstressande. Jag ville verkligen inte jaga upp mig utan hitta ett flyt i löpningen. Jag mötte farsan någonstans strax efter 4km passering och fick där tidsindikation på att det var ett hyggligt tempo!

Det måste jag säga att jag lyckades med och de första 5 kilometerna innan varvning kändes kontrollerat. Det var inga direkta backar men en del svängar och någon trång passage. Som helhet var det en bansträckning som möjliggjorde bra tempo.

Andra varvet inleddes också på tämligen pigga ben. Det brukar bli lite tuffare mentalt när kroppen blir tröttare men det var hela tiden under kontroll. Jag tror som sagt det gjorde gott idag att aldrig fokusera på tiden. Vädret jagade nog bort eventuella åskådare men funktionärer och ett fåtal andra hejade på under resan mot mål där jag på upploppet fick tillfälle att göra high five med Alicia och tog mig in som etta på en tid runt 34:30.

När jag fick höra tiden så tänkte jag först ”WOW”! Men känslan var att det inte riktigt kunde stämma, så fort var jag nästa säker på att det inte kan ha gått. När jag skulle kolla tiden och distansen så upptäckte jag att jag hade missat att starta klockan! Klantigt! Det hade ingen större betydelse eftersom jag inte skulle följa tiden, men jag vill följa upp distansen. Jag fick dock hjälp av två andra killar efter målgång som hade fått distansen till ca 9,5km så det fattades ca 500m. Surt kan tyckas, men jag kände att det inte skulle kunna stämma. Det är dessutom fortfarande en mycket bra tid och skulle förmodligen varit drygt 36min på milen.

Som helhet ett mycket lyckat lopp och en härlig dag. Solen ville inte värma oss men det går att ha det väldigt mysigt ändå!

Tre veckor kvar till Stockholm Marathon. Nu gäller det att sätta alla förberedelser…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Post Navigation