Jaha, och vad händer nu då?

Det var länge sedan jag var så sargad som dagarna nu efter Oslo. Det är inte ofta som jag tycker synd om mig själv, men nu gör jag faktiskt det! Om ingen annan känner medlidande så måste man göra det själv… Haha

·        Stel i kroppen efter loppet (på det sätt man brukar bli stel efter ett maraton :)).

·        Låsningen i ryggen har kommit tillbaka.

·        Förkylningen som började dagarna innan loppet bröt ut igår.

Låsningen i ryggen i kombination med förkylningen har gjort det svårt att sova. Om jag inte vaknat för att jag har varit tät i nästan, så har jag vaknat för att jag råkat vända mig i sömnen, och då fått jävligt ont i ryggen. Men nu ska jag sluta lipa och göra en kort summering av nuläget och vad som händer framåt. 🙂

Oslo maraton var med största sannolikhet årets sista tävling. Det är inget annat inplanerat och nu blir det återhämtning i två veckor, både fysiskt och mentalt. Jag har alltså två veckors ”semester”. Härligt va? 😉

Sedan börjar allvaret igen! Hur jag sedan ska lägga upp träningen kommer jag att titta på under dessa två ”semesterveckor”. Hur träningen ska läggas upp beror också på vilka planerade tävlingar som kommer att bli nästa års höjdpunkter. Jag får till exempel svar om London Marathon i början av oktober. Inom kort så kommer jag att återkomma med en grovskiss av hösten 2012 och de tänkta maratonloppen under 2013.

Även om min fysiska hälsa i dagsläget är långt ifrån topp, så ser jag väldigt mycket fram emot en ny träningsperiod. Två lugna veckor tror jag är alldeles lagom för att få tillbaka den riktiga hungern till att få en bra start med träningen i höst. Och det ger dessutom kroppen en längre vila för att förhoppningsvis stå pall för en ökad mängd träning framåt.

Jag nådde årets mål på halvmaran (under 1.30) och maran (under 3.10), men misslyckade på milen (under 40). Eftersom det är maraton som är mitt huvudspår så får jag vara nöjd då jag klarade målen på de två längre distanserna.

Jag avslutar med en klassiker, ”Livet kan bara begrundas bakåt men måste levas framåt”. Det är precis så jag känner. Jag har kommit en bra bit på vägen med min löpning, men det stökar vi åt sidan och bara blickar framåt, för där finns mycket mer gott att hämta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *