Jubileumsmarathon 2012

Jubileumsmarathon 2012 blev en storslagen upplevelse precis som väntat. Jag har fått vara med om något som dröjer 100 år innan det möjligen kan bli dags igen. Under de senaste två – tre veckorna så har jag haft ont i halsen, lätt förkylning och lättare huvudvärk, därför har jag in i det sista varit orolig för min medverkan. Det hade varit grymt olyckligt att missa ett sådant här lopp som aldrig kommer igen. Jag var inte alls i samma goda form som i Stockholm senast, men det gick hela vägen och det var otroligt skönt!

Arrangörerna har hela tiden gått ut med att det är ett upplevelselopp och inget lopp för att slå personbästa. Dagen till ära så passade detta mig perfekt. Jag varken planerade, eller var i form för en bra tid. Jag gick i mål på beskedliga 3.28.34 vilket normalt sett är en väldigt dålig tid i jämförelse med vad jag är kapabel till. Men det var flera faktorer som spelade in till att det var svårt att göra en riktigt bra tid. Utöver min begränsade form så startade jag i grupp två och hade uppskattningsvis ca 4000 löpare framför mig. I och med att det var en hel del smala passager (ibland max två löpare i bredd) så gick det inte att inledningsvis sätta upp ett högre tempo. Det var först efter ca 6 kilometer som det började lätta och det gick att öka tempot något. Utöver detta så var det en ganska kuperad bana. Men som sagt, det var ett upplevelselopp och inget annat, så det var bara till att gilla läget.

I ett sådant här speciellt lopp där man uppmanar folk att klä sig likt förr så tyckte jag det var kul att anstränga mig lite. Dels för att själv få den speciella känslan, men även för att bidra till att höja den totala upplevelsen av loppet. Jag klädde mig i helvitt likt förr, men istället för bomull så hade jag funktionsmaterial (inte likt förr :)). Min svärmor är en mycket duktig sömmerska så jag hade stor hjälp av henne. Jag hade köpt ett bomullslinne från arrangörens hemsida med en Sverigeflagga på. Men för att inte behöva springa i ett bomullslinne mitt under sommaren, så köpte jag en helvit t-shirt i funktionsmaterial. Min svärmor flyttade sedan över flaggan och sydde om det till ett linne. Det blev grymt snyggt och mycket mer behagligt och funktionellt. Utöver detta så hade jag vita shorts och den klassiska vita huvudbonaden.

Jag åkte upp till Stockholm redan i fredags då det blev en minisemester med min familj, mina föräldrar och min bror. Vi har bott på ett hotell centralt beläget nära Stureplan. Det var endast knappa två kilometer till Stockholm Stadion och vi promenerade dit redan under fredagen. Där var det marknad istället för den klassiska (tråkiga) mässan. Redan här började känslan av 1912 att byggas upp och arrangörerna hade gjort ett stort jobb för att skapa en häftig inramning. Nummerlappen som hämtades ut var av samma utseende från förr och var enkel och fri ifrån diverse sponsorer.

Starten på lördagen gick först vid 13.58 för min del (startgrupp 2) vilket innebar att jag hann med en sväng på stan innan det var dags att bege mig mot Stadion och Östermalms IP. Väl på plats så var det kul att se andra löpares utstyrsel och framför allt löpare ifrån andra länder. Precis som under Stockholm marathon så lämnades värdesaker och väskan in på Östermalms IP innan jag var redo för start. Men till skillnad från Stockholm marathon så gick starten inne på Stockholm Stadion. Vi köade ett tag utanför Stadion innan vi slussade in på löparbanorna och efter 50 salutskott så släpptes vår startgrupp iväg under en grym inramning (här var det dags för gåshud för första gången :)).

Första fem kilometerna öppnade jag som sagt väldigt långsamt. Jag snittade dem på 5.34 per kilometer vilket är långsammare än mina lugna långpass. Dels på grund av osäker form men framförallt på grund av mycket trängsel. Först efter 6 kilometet så gick att löpa i ett högre tempo men det var mycket sicksack till en början. Av naturliga skäl med tanke på bansträckningen, så var det långa sträckor begränsat med folk. Men det fanns områden med mycket folk och skönt stöd, och under resans gång så var det band som spelade musik ifrån förr (givetvis!).

Under 1912 så var inte loppet 42195 meter som det är idag, och eftersom banstäckningen skulle vara så lik som möjligt så blev sträckan till slut 4075 meter. Därför var vändpunkten vid Sollentuna kyrka redan vid 20 km löpning. Här var det knökat med folk och återigen dags för gåshud. Fram till vändpunkten så hade jag haft en behaglig resa. Tempot hade ökat men jag har gott om krafter kvar. Även om det hade öppnat upp sig bland löparna så gjorde nu istället de mötande löparna att det kunde bli trångt. Runt 15 kilometer så började jag möta en hel del löpare, dels på grund av att de sprang snabbare än mig, men också på grund av att jag startade 10 minuter senare än många. När jag väl hade vänt så mötte givetvis jag mängder med löpare som hade startat senare. Mellan 25-30 kilometer så var det få mötande löpare kvar och då var det betydligt friare längs banan.

Jag hade fått ett bättre flyt i löpningen och låg ofta runt 4.45 tempo. Med tanke på den långsamma starten så trodde jag att det skulle bli tufft att nå under 3.30. Men med ett jämnare och högre tempo så plockade jag in sekund för sekund och jag förstod till slut att det skulle vara fullt möjligt.

Med ca 30 kilometer löpta så var det en kanadensare som följde mig hack i häl. Det kan hända att han hade hängt efter mig ett längre tag men när jag väl uppmärksammat honom så förstod jag att han hittade ett behagligt löptempo i att följa mig. Jag växlade några korta meningar med honom och han siktade på den gamla distansen på 4075 meter. När jag passerade 37 kilometer så började han dock tappa och jag fick fortsätta att löpa solo in mot stadion.

Jag hade börjat fundera på hur skönt det skulle vara att löpa den korta distansen men längre än så for inte mina tankar iväg. Jag var fast besluten om att löpa fulla distansen så inne på stadion så tog jag till vänster och gav mig ut på en extraslinga om ca 2km. Denna extraslinga var psykiskt väldigt jobbig eftersom man nyligen hade varit och nosat på mållinjen. Därefter bar det av tillbaka in på stadion igen i ca 300 meter tills mållinjen äntligen korsades! Jag hade krafter kvar men jag pressade mig ändå lite på slutet.

Nedan visas min utveckling av loppet där jag som tidigare nämnt får en rent bedrövlig start första fem kilometerna. Även nästkommande fem är inte bra! Sedan trycker jag på mer och mer och avslutar som starkast. Under loppets andra halva när jag fick upp farten så märkte jag tydligt att jag plockade mängder av löpare och jag slutade till slut på en 338:e placering vilket är klart godkänt med en så pass dålig tid. Men jag tror att det beror på att det var fler än mig som tog det lugnt under loppet.

Det var otroligt häftigt att få möjligheten att springa detta lopp och det är ett lopp som man kommer att minnas framöver. Troligen kommer detta lopp att arrangeras igen om 100 år men då kommer garanterat inte jag att stå på startlinjen. 🙂

Mer bilder kommer inom kort då jag ska hämta hem ett gäng ifrån Marathonfoto!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *