Kiel Marathon 2014

Sedan lång tid tillbaka så har Kiel varit bokat som årets första mara, och tävling. Jag hade både höga förväntningar och förhoppningar på loppet. Förväntningar i att följa upp den lyckosamma höstmaran i Göteborg ifjol. Förhoppningar i att äntligen plocka en pallplats. Tyvärr blev det varken eller, jag kunde inte alls komma upp i samma fina flyt från Göteborg. Det blev heller ingen pallplats. Jag låg trea ca 15km in i loppet, men sedan kunde jag inte hålla ihop det och föll ner till en femte plats. Nej det blev tyvärr inte den toppdagen som jag hade hoppats på!

Resan var bokad med Marathonguiderna där vi i ett sällskap av 93 (tror jag det var) tog färjan över på fredagskvällen. Jag kände ingen inför resan och det var första gången som jag reste med ett löparsällskap. På färjeterminalen fanns reseledarna och delade ut våra border kort. Vi fick också dra varsin lott. Jag drog givetvis en nitlott och det kanske var signifikant för resan. När jag steg ombord så yrade jag runt lite och hittade till slut min hytt. Jag hade valt att bo själv då jag inte ville chansa på att dela hytt med någon okänd. Jag ville kunna ladda och sova ostört. Hytten var faktiskt mer rymlig än vad jag hade räknat med. Det hade varit svårt att roa min dotter på denna lilla yta förstås, men det räckte gott och väl till för mig! Hehe

På kvällen åt vi en tvårätters middag tillsammans i en av restaurangerna. Det fanns två restauranger i varsin sida, och däremellan en taxfree, så mycket mer fanns det inte. Både förrätt och huvudrätt smakade väldigt bra, det var dock för lite i mitt tycke för en sista uppladdning inför stundande loppet. Jag tog plats vid ett bord med tre äldre personer som var mycket trevliga. De var veteraner inom maratonlöpning med mängder av lopp på sitt CV. Två utav dem hade passerat över 100 maror. Min repertoar var inte lika välfylld, men jag fick istället respekt för mina tider. Man kan väl sammanfatta det som att jag stod för kvalité och dem för kvantitet! Haha. Vi kom in på många intressanta diskussionsämnen, och löpning var givetvis den röda tråden.

Efter middagen blev det lite snacks och en kall öl. Jag brukar ta en whiskey kvällen innan ett lopp för att lugna nerverna, men denna gång fick det bli en öl istället. Jag zappade lite på TV:n innan jag vid elvatiden släckte för natten. Sömnen blev tyvärr inte den bästa. Sängen var helt okej, men det är annorlunda att ligga i en hytt istället för hemma i sängen. Jag sov väldigt oroligt men kände mig ändå ganska pigg när jag steg upp på lördagen.

Frukosten öppnade klockan sju på lördagen och jag hade planerat att vara där när den öppnade så att jag skulle hinna äta drygt tre timmar innan start. Det var inte oväntat fler som hade samme idé. Det var lång kö men jag kom fram rätt snabbt. Efter lite bröd, fil, ägg och kaffe så fick jag skynda mig upp till hytten och inta dass. Det börjar höra till vanligheterna med ett antal dassbesök innan tävling. Nåja, man blir ju lättare i kroppen iaf. Efteråt slappade jag lite till nyhetsmorgon innan jag började byta om. Det var oerhört smidigt att ha kvar hytten över hela resan. Det är kanske en självklarhet för vissa, men inget som jag hade en tanke på. Jag trodde inte båten låg kvar för ombordsstigning under hela lördagen. När vi gick i land så fick vi våra nummerlappar redan på terminalen så det var mycket effektivt uppstyrt. När nummerlapp och tidschip fanns på plats så vandrade jag bort till start/mål-området och lämnade väskan med lite överdragskläder. Jag värmde upp ca 15min innan jag ställde mig vid starten. Kiel är ett mindre lopp till antalet deltagare så det var enkelt att placera sig längst fram för att få en bra startposition.

När starten gick så var vi 7-8 löpare som tryckte på lite extra. Det var ingen toköppning utan det kändes behagligt. Det var en kille som drog iväg mer och mer, utöver honom så såg jag tvåan och trean rätt länge. Jag placerade mig som fyra-femma i början men hade som sagt häng på flera löpare. Jag kände mig helt okej inledningsvis och hade verkligen förhoppningen om pallen.

Kiel Marathon startBild hämtad från Kiel marathons hemsida

Bansträckningen var en fyravarvs bana där varje varv även var en vändpunktssträcka. Eftersom det parallellt (fast olika starttider) löptes 10km och halvmara så var det många löpare i rörelse. Det var på sätt och vis trevligt eftersom det inte var öde, men den stora nackdelen var att det stundtals var löpare i vägen eftersom det inte var avgränsat. Du kunde alltså möta löpare som sprang både till höger och vänster om dig. Till stora delar var det bred väg som gjorde att det flöt på bra, men ett par kilometer löptes på smal gång-/cykelbana vilket gjorde att löpare var i vägen, både som man skulle springa om och som man mötte. Jag undvek iaf någon krock, men var däremot nära att springa in i en. Han skulle vara snäll och flyttade sig i sista stund när jag skulle springa om, problemet var bara att han flyttade sig i samma stund som jag redan hade gått ut åt sidan.

Första milen kändes bra, även under motvinden. Det blåste för mycket för att vara optimalt, och åt ena hållet så var det betydligt tuffare löpning. Första varvet kunde jag dock hålla ett jämnt tempo och tappade inget där. Inför andra varvet hade jag plockat någon löpare och placerade mig som trea tillsammans med en tysk löpare. Ettan hade stuckit iväg rejält, och även tvåan hade hängt av oss. Jag såg däremot potential i tredjeplatsen. Vid första vätskestationen på andra varvet så stannade han en kort stund för att dricka medan jag tog min dryck i fart. Då fick jag en liten lucka på honom och löpte ett par kilometer i ensamt majestät på en tredje plats. Det var i samma veva som jag tyckte det började gå tyngre så det var iaf en ljusglimt som hjälpte för tillfället. Han tog dock igen och plockade in på mig så att vi fortsatte tillsammans ut på tredje varvet.

Kiel Marathon Pic1

Under det tredje varvet så började kampen, och det var alldeles för tidigt. Kroppen var inte alls att känna igen och redan efter halva distansen fick jag kämpa med en kropp som saknade gnistan. Det kändes otroligt stumt i benen och det började märkas på kilometertiderna. Jag tappade på den tyska löparen och det var ytterligare en löpare som gick om mig vid samma tidpunkt. Jag fick börja sololöpa igen och det stärkte inte när jag redan hade det tungt. Jag såg pallplatsen försvinna och hade nu både kroppen och huvudet emot mig. Ett par kilometer på tredje varvet kom även magknip som lyckligtvis försvann två kilometer senare. Det kändes vid den tidpunkten åt helvete rent ut sagt. Jag var extremt nära att bryta efter tredje varvet men jag lyckades övertyga mig själv att ta mig i mål. Både pallplats och en bra tid var kört, men jag skulle iaf få en mara till i samlingen om jag skulle kunna komma upp i över hundra som fredagens middagssällskap! Hehe

Tredje varvet var helt klart det värsta. Även fjärde varvet var hemskt, men då var jag iaf närmre mål. Kilometerna försvann förvisso väldigt segt, men jag tog mig iaf framåt. Eftersom det redan var kört så försökte jag aldrig trycka på. Nu tror jag iofs inte att kroppen skulle palla, men eftersom jag hade fått slita så mycket så var jag för tillfället glad bara över att hålla ihop det. Det blev ingen mer löpare som tog sig förbi mig så jag slutade på en femteplats med tiden 2.52.32. Det är väl egentligen en helt okej tid, men jag hade velat följa upp de dryga 2.46 jag gjorde i Göteborg, så jag var väldigt missnöjd. Jag har nog aldrig varit så förbannad och besviken efter en målgång, det här var verkligen inte vad jag hade räknat med, och det var sannerligen inte min dag. Jag vill bara blicka framåt från det här loppet och vill ta revansch! Min tränare Ulf Friberg brukar uttrycka sig med att det kommer stunder då man tar ett steg tillbaka, för att sedan ta två steg framåt. Han brukar ha rätt i det mesta, så jag hoppas att det stämmer även här!

Resultat Kiel Marathon 2014

Det enda som jag är nöjd över är att jag ändå tog mig i mål, för jag var extremt nära att bryta. Jag hade i princip redan bestämt mig på tredje varvet när jag hade magknip och det kändes som tyngst, men ändrade mitt beslut i sista stund. Jag har heller inte varit så nära att skita på mig som jag var sista 500 meterna! Haha. Det var alltså inte bar benen som inte var okej, utan även magen spelade mig ett spratt.

Det är som sagt med stor besvikelse som jag summerar det här loppet. Först tänkte jag inte ens skriva om loppet, men det är viktigt att inte bara skriva om framgångar, för motgångar kommer komma fler gånger. Jag ska analysera loppet och dess förberedelser inom om ett par dagar, och se om jag kan dra några lärdomar om det framöver. Jag tror dock det är svårt att hitta något specifikt, utan det var många faktorer som inte stämde. Träningen inför loppet hade gått mycket bra, men den energin var tyvärr som bortblåst. Det får som sagt bli en kort analys men sedan får det stanna där, då det är viktigare att blicka framåt och komma igång med träningen igen. Jag får väl använda den klassiska ”framrutan är alltid större än backspegeln”!

Det var kamratträff på en pub efter loppet för alla löpare. Jag valde att inte ansluta då jag kände mig lite för bitter för att vara social just då. Jag tog istället en sväng på stan för att väcka liv i de stela benen. Det blev ingen shopping, men jag fick rensa skallen lite. Senare på kvällen så var det dags för buffé och då var jag med i matchen igen. Där hamnade jag vid ett bord med nya trevliga herrar, denna gång lite yngre jämför med i fredags. En 22-åring, en dryga 40 och en +45. Jag hade börjat smälta besvikelsen och det var kul att tjöta löpning igen. Löpningen blev givetvis återigen den röda tråden och det blev nya intressanta samtalsämnen.

Efter buffén blev det lite tv-tittande och slappande i hytten. Jag har alltid förskräckligt svårt att sova efter ett maraton, förmodligen för att jag är så uppe i varv. Denna gång var inget undantag, och lägg därtill en båthytt istället för sängen där hemma. Det blev nog inte en enda timmes sammanhängande sömn. Vid tvåtiden på natten så var jag så frustrerad att jag fick starta tv:n. Det fanns inget speciellt intressant program att följa, men det hjälpte lite att slumra till.

På söndagen vaknade jag ändå upp och var hyffsat pigg, förmodligen för att jag var glad över att jag äntligen kunde gå upp och käka frukost och slapp försöka sova längre! Efter en diger frukost packade jag ihop mina grejer och kvart över nio lade vi till i Göteborg igen. Det hade varit en mycket härlig resa (frånsett loppet) men det är alltid skönt att komma hem igen!

Utöver de två gemensamma måltiderna så träffade jag ett gäng Varbergare varav en tävlar för samma förening (Varbergs GIF Friidrott) som mig. Jag träffade således mycket trevligt folk och alla har vi den gemensamma nämnaren, löpning. Eftersom vi alla har löparintresset gemensamt så blir det en avslappnad stämning oavsett hur man beblandas. Jag kommer troligen åka i likande sällskap fler gånger när det är utlandsresor, åtminstone i de fall som min familj inte åker med.

PS! På färjan stod det ”Making good time”. Det kan knappast vara menat som bra löpartider, för det stämde inte in på mig iaf! haha

Making good time

4 thoughts on “Kiel Marathon 2014

  1. Bra jobbat Jonas!! Tiden behöver du inte skämmas övet. Bara att bita ihop å komma igen.En erfarenhet rikare å det är bara en tidsfråga innan du får revansh för det här.Snart dags för halvmara å nytt pers! 🙂

  2. Hej Jonas! Loppet gick inte som du hade tänkt dig men i vilket fall som helst tycker jag att du står för en grym mental prestation och jag tycker att du är lite för hård mot dig själv :-).

    Med tanke på banans utformning hade det varit så lätt att gå av när du märkte att det inte gick enligt plan, du gjorde det inte och det säger en hel del om din mentala styrka!!

    Jag tror att du delvis faller på att du tänker lite för mycket på placeringen att det är så viktigt, jag har förståelse för att du gör det, men just den här gången var det nog inte till din fördel..

    Hoppas att du i dagsläget inte känner dig riktigt lika deppig över resultatet, du är en grymt bra idrottsman Jonas!

    1. Tack Micke! Jo du kan nog träffa rätt med att jag gick för mycket på placering, det kändes viktigt i detta lopp. Jag är inte lika deppig längre, frånsett att jag har lite slitage i kroppen som håller mig borta från träning… 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *