Maratonlöpare, Far & Förebild

Det var en tillfällighet att jag började springa. Jag spelade fotboll (låg lokal nivå) och när vi trillade ur en serie så blev det en massflykt av spelare av olika anledningar. Jag var inriktad på att fortsätta, men efter att närmre 90% av laget hade lämnat/slutat så tappade även jag intresset.

Däremot var det givet att fortsätta träna eftersom träning alltid haft en självklar plats i mitt liv. Frågan var dock, vilken inriktning?

Det var aldrig aktuellt med lagidrott utan det var någon individuell träningsform som gällde. Att genomföra Klassikern (Vasaloppet, Vansbrosimmet, Vätternrundan & Lidingöloppet) var ett alternativ, men det försvann fort då Vasaloppet och Vansbrosimmet inte lockade. Till slut föll valet på löpning med målet att springa ett maraton.

Att valet föll på löpning är inte så anmärkningsvärt, det är en vanlig och enkel motionsform. Att däremot inte nöja mig med att bara börja springa utan att direkt ha målsättningen att genomföra ett maraton, kanske kan ses som mer anmärkningsvärt. Men var det någon slump? Nej inte direkt…

Under åren upp till ca 8 års ålder är jag nämligen uppväxt med maratonlöpning då min far är en gammal maratonlöpare. Jag skulle nog vilja lova att jag aldrig hade tänkt tanken på att börja springa maraton om det inte vore för att det hade funnits inom familjen. På det sättet är det farsan som haft betydelse i mitt vägval efter fotbollens slut, och det är knappast något jag ångrat i efterhand! 🙂

Men vem är då denna ”gamla maratonlöpare”, tillika både far och förebild?

Det tänkte jag ägna detta inlägg till!

Namnet är Håkan Lundström och liksom mig själv så inledde han idrottslivet med fotboll. När skador till slut satte stopp för fotbollen så övergick han till att genomföra klassikerloppen där han bland annat sprang Lidingöloppet 1977 & 1978.


Lidingöloppet

 

Någonstans där föddes nog intresset att rikta in sig på löpning. Jag har tittat på farsans gamla medaljer och grävt i arkiven för att göra en återblick över alla de år som han sprang.

 

1980
Debuten skulle han ha sprungit redan 1979 under Stockholm Marathons premiärår, men då han kände sig för dåligt tränad så väntade han istället till 1980 och scenen blev fortfarande Stockholm Marathon. Han kom i mål på fina 3:11:33 vilket var en lyckad debut, och mycket bättre tid än jag själv hade på mitt första maraton (3.45 och som också var i Stockholm).

 

1981
Även 1981 sprang han Stockholm Marathon. Det året deltog en gammal amerikansk löparlegend, Bill Rodgers (har bland annat vunnit Boston och New York fyra gånger i rad) som vann loppet. Samma år åkte han med Svenska Marathonsällskapet till Aten och sprang klassiska Athens Marathon. En riktigt krävande bana där han enligt en klassisk anekdot tog ut sig så fullständigt att han demonstrativt promenerade sista biten in i mål… 🙂

Athens Marathon

1982
Året därpå sprang han Oslo Marathon och Landskrona Marathon. Landskrona Marathon som nyligen upphört var på den tiden en 4-varsbana. I en gammal tävlingsrapport går det att läsa om riktigt tuffa förhållande med en temperatur på endast  5°C och byig vind på 12-23m/s!!! Knappast optimalt för att springa ett maraton… 🙂

 

1983
1983 blev det en ny utlandsresa och återigen ett klassiskt maraton, nämligen New York Marathon. I tidningen marathonlöparen går det att läsa om ett plan fullt av maratonlöpare som med uteslutande löparsnack till och med fick flygvärdinnorna att intressera sig för löpning! haha
Det blev totalt fem maraton detta år då han även avverkade Stockholm, Örebro, Malmö och Jönköping (som för övrigt återuppstått 2017 fast i ny skepnad).

New York Marathon

1984
Under 1984 sprang han Stockholm Marathon för fjärde gången och sprang på fina 2:52:38 som sedermera blev personbästa just i Stockholm. Konkurrensen var riktigt bra under 80-talet (främst första halvan) och detta år var inget undantag. Mitt eget personbästa i Stockholm från årets upplaga på 2:48:37 gav mig en 95:e plats. Om man jämför den tiden med resultaten från 1984 så skulle jag ha kommit på en 348:e placering. Det säger en del om skillnaderna…
Detta år sprang han även Ölandsbro och Örebro Marathon. I tidningen Nerikes Allehanda som rapporterade om Örebro Marathon kunde man läsa om ymnigt regn och att löparna därmed fick vätska från två håll. 🙂

 

1985
1985 bar det av till Tyskland och Berlin för på nytt ett klassiskt Marathon. Berlin som hela tiden växer hade redan på den tiden knappt 10.000 löpare. Han reste till Berlin tillsammans med några arbetskamrater som tillsammans sprang för Skogcell in Europe och han vann internkampen med en sluttid på 2:51:51.
Det blev ytterligare tre maraton inom Sveriges gränser, Östgöta, Borås och Karlstad Marathon.

Berlin Marathon (Bild från Svenska Marathonsällskapet)

1986
Året efter blev det återbesök till fyra lopp som han sprungit tidigare. Det inleddes med Östgöta Marathon i maj. Det är ett lopp som startar i Linköping och med målgång i Norrköping. Under 2015 väckte man liv i detta gamla lopp men det blev endast ett år då intresset tyvärr var för svalt för att satsa vidare, så numera är det återigen i dvala. Efter Östgöta sprang han i ordningen Örebro Marathon, Malmö Marathon och slutligen Karlstad Marathon.

 

1987
1987 blev det på nytt fyra starter och nu återigen dags för en utlandsmara. Resan gick till den finska huvudstaden Helsingfors med målgång på Olympiastadion. Detta var 1/8 1987 men innan dess hade han hunnit med tre andra maraton på tre månader under april till juni; Landskrona, Östgöta och Örebro Marathon.

Helsingsfors Marathon

1988
1988 inleddes året med en femte start i Örebro Marathon med målgång på Eyravallen. Därefter blev det en andra start i Ölandsbro Marathon med bitvis friska vindar. Av 362 startande bröt hela 70 löpare (knappt 20%) vilket talar om tuffa förhållanden! Året avslutades med två lopp på hösten, först i Borås och sedan Vintermarathon som det året samkördes med Köping Marathon som jubilerade med sina 10år.

Under slutet av föregående år (1987) kom han upp i totalt 25 maraton och detta år erhöll han därmed en ståtlig standar som bekräftar detta. Det är en utmärkelse från Svenska Marathonsällskapet och han var den 274:e medlemmen i ordningen att ta emot denna utmärkelse.

 

1989
Året därpå fortsatte loppen rulla in i rask takt. På hemmaplan blev det Eslöv, Östgöta (4:e gången), Landskrona och Örebro (6:e gången). Han for även tvärs över sundet och sprang Köpenhamn Marathon. I och med detta så har han frånsett Island (Reykjavik) sprungit i samtliga Nordiska huvudstäder, Stockholm, Oslo, Helsingfors och Köpenhamn.

 

1990
Under 1990 satte tyvärr skador och en medföljande operation stopp för tävlande.

 

1991
1991 blev det comeback och han sprang Stockholm Marathon för femte och sista gången. I Sverige sprang han även Säffle och Landskrona Marathon. Utöver detta så deltog han i ytterligare ett klassiskt maraton, London Marathon. Därmed hade han sprungit tre av sex World Marathon Majors; New York, Berlin och London.

Efter 1991 blev det inga fler maratonlopp då skadeproblem återkom och han fick avsluta löparkarriären. Totalt sprang han 43 maraton men jag hittade bara medaljer till 38 av dem så 5 maraton saknas i ovan genomgång samt i nedan summering.

 

År Maraton
1980 Stockholm Marathon
1981 Stockholm Marathon
Athens Marathon
1982 Oslo Marathon
Landskrona Marathon
1983 Örebro Marathon
New York Marathon
Stockholm Marathon
Malmö Marathon
Jönköping Marathon
1984 Stockholm Marathon
Ölandsbro Marathon
Örebro Marathon
1985 Borås Marathon
Berlin Marathon
Karlstad Marathon
Östgöta Marathon
1986 Karlstad Marathon
Örebro Marathon
Östgöta Marathon
Malmö Marathon
1987 Östgöta Marathon
Landskrona Marathon
Örebro Marathon
Helsingfors Marathon
1988 Vintermarathon (Köping)
Borås Marathon
Örebro Marathon
Ölandsbro Marathon
1989 Eslövs Marathon
Östgöta Marathon
Landskrona Marathon
Örebro Marathon
Köpenhamn Marathon
1991 London Marathon
Säffle Maraton
Stockholm Marathon
Landskrona Marathon

Medaljer 1980-1985

 

Medaljer 1986-1991

 

Utöver hans maratonsamling så sprang han Göteborgsvarvet vid tre tillfällen, 1982, 1984 & 1985. Han sprang även en hel del andra lopp över 10km och 21,1km som exempelvis:

  • Lejonloppet (Varberg) – Ett halvmaraton som numera inte existerar.
  • Lergöksloppet (Ängelholm) – Ett terränglopp som fortfarande finns kvar.
  • Kungsbackaloppet – Ett halvmaraton som anges som ”världens äldsta årliga långlopp” men som på den tiden (1983) arrangerades av Göteborgsföreningen Solvikingarna.
  • Falkenbergs stadslopp – 10km som fortfarande finns kvar.
  • Götajoggen (Karlstad) – 10km som fortfarande finns kvar men numera under namnet Karlstad Stadslopp.
  • Växjöloppet – 10km som fortfarande finns kvar.
  • Rydöloppet (Hyltebruk) – Ett terränglopp som jag tror lever vidare fast under namnet Älglöpet.

I och med Lidingöloppet i slutet av 70-talet så var han aktiv inom löpningen i drygt 10år och verksam under hela 80-talet då svensk långdistanslöpning mådde som allra bäst. Framförallt början av 80-talet var det en riktig löparboom och det presterades massvis med imponerande resultat, och konkurrensen var av ett helt annat slag gentemot idag. Dels sprang legender som Kjell-Erik Ståhl (svensk rekordinnehavare) och Tommy Persson under den här tiden, men även bakom dem gjordes många fantastiska tider! Den bredd som fanns då har aldrig existerat sedan dess.

I och med denna löparboom/intresse som fanns kring maratonlöpning på den tiden så fanns det dessutom väldigt många olika lopp att välja mellan, till skillnad från idag där många lopp inte längre lever vidare. Dessutom var det inte bara utbudet som var större, utan deltagarantalet var i regel mycket högre.

Jag gillar mentaliteten från denna tidsperiod. Vanligtvis blir resultat bättre med åren (mer forskning, bättre förutsättningar, osv.) men inom långdistanslöpning så är vi som sagt långt ifrån 80-talet. Framgång föder givetvis framgång och ett stort intresse genererar bättre bredd, men jag tror mycket ligger i att de gjorde det väldigt enkelt för sig. Det fanns t.ex. inga GPS-klockor utan farsan var ute med bilen emellanåt för att mäta distansen på en runda 🙂 De hade helt enkelt fokus på att springa och inte på allt runtomkring.

Jag nämnde farsan inledningsvis som en förebild. Även om jag var förhållandevis liten när han sprang som mest så har jag en del minnen från den tiden och har hört många återberättade händelser. Detta tillsammans med hans hängivenhet och inställning har alltid triggat mig.

Jag brukar sällan tänka på likheter, men under tiden som jag gjorde denna återblick över hans karriär och personlighet  så framgår det tydligt att jag ärvt en hel del (i positiv bemärkelse). I vissa fall är det väldigt likt och det jag först och främst tänker på är inställningen.

  • Självdisciplin – Oavsett väder eller andra påverkande faktorer (frånsett skada/sjukdom) så har det aldrig hindrat ett träningspass. Den mentaliteten har alltid funnits hemma.
  • Hängivenhet – I kombination med ovan punkt så har vi båda alltid haft träningen som en given pusselbit i våra liv. Jag har exempelvis hört berättelser om farsan där deras charterresor har anpassats för att få in träningen, och jag är precis likadan.
  • Pannben – Detta är en egenskap där jag inte vill lyfta mig riktigt lika högt, men som jag garanterat fått en hel del ifrån. Han gav alltid allt och även en extremt tung dag så fanns det inte på kartan att avbryta ett lopp. En klassiker är tidigare nämnda anekdot under Athen Marathon där han var så trött så att han gick i mål för att demonstrera … haha

Det var berättelsen om den ”gamla maratonlöparen”, tillika far & förebild!

Jag ångrar som sagt inte att jag gick i hans fotspår… 🙂

2 thoughts on “Maratonlöpare, Far & Förebild

  1. Rolig och intressant läsning, tack! Ja, löpning var verkligen stort på 80-talet och resultatnivån en annan än idag, springer din far något alls idag, det framgår inte av inlägget? Bilden från New York är nog inte från New York ändå om nu inte Gulins, Riksbyggen och Folksam hade lokala filialer i New York då 😉

    1. Nej han springer tyvärr inget längre men cyklar en del. Han cyklade Vätternrundan för några år sedan men nu är det endast motion till vardags.
      Oj, bommade jag bilden!? haha Fördjupade mig aldrig i bakgrunden och sparade bilden som New York. Får kolla närmre på detta, tack! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *