Oslo Maraton 2012

Sitter nu på bussen hem från Oslo med en sargad kropp och en sargad hälsa. Råkade sätta mig i närheten av en man som har hostat konstant sedan vi åkte. Riktigt så sargad hälsa har jag nog inte, men definitivt lär han ha en piggare kropp.

Det har varit en omtumlande dag med en mental kamp. Jag kan inte påstå att jag gick segrande ur den, men jag vek heller inte ner mig som jag i några lägen var rädd för.

Oslo maraton var platsen där jag skulle gå under 3h. Jag har egentligen satt 3.00-3.05 som mål för detta lopp, men i huvudet är det ändå under 3h som jag hade målat upp. Min raceplan var tämligen enkel att sätta. Eftersom jag ville under 3h och det fanns farthållare för detta så var valet enkelt att planera att följa dem. Och mycket riktigt så gjorde jag detta och det kändes till en början bra! Vi var en större klunga där det uppenbarligen var fler som satsade på denna tid. Ärligt talat så kändes det inte alls som vi inledningsvis sprang i 3h-fart och jag undrade vad det var för slags farthållare, men jag litade på att de gjorde jobbet och jag kollade faktiskt aldrig klockan den första halvan av loppet. Vid passering på 21,1km så hade vi mycket riktigt följt det planerade tempot och min tid stannade där på 1.28.29. Det fanns med andra ord god marginal för 3h och farthållarna gjorde därmed ett suveränt jobb. Det är faktiskt till och med så att denna tid är bättre än vad jag gjorde på Göteborgsvarvet så jag hade sannerligen öppnat starkt!

Känslan var helt okej i kroppen. I torsdags så åkte jag på en förkylning som kom högst olägligt. Den satt i under fredagen och även under morgonen idag. Näsan var inte helt tät men jag fick använda mig av nässpray strax innan start för att få en bättre andning. Men löpningen gick ändå bra och jag hade inget jobbigt flås. Jag ska ärligt säga, att visst kändes det i kroppen redan under den första halvan, men det kändes ändå relativt bra och jag höll ihop med gruppen som planerat.

När vi hade kommit halvvägs och tiden stannade på 1.28.29 så räknade jag först fel. Jag räknade på att vi skulle behöva nå 1.25 för att klara 3h. Men självklart är det 1.30, så där fick jag en liten energikick med mig ut på andra varvet. Återigen var jag nära att klanka ner på farthållarna, men det var så klart jag som borde anmäla mig till en ny mattekurs! 🙂

Under andra varvet kändes det ganska tidigt att kroppen inte var lika stark som i första, men jag fortsatte hänga på klungan. Men lite för tidigt började det mentala spelet. Jag hade gärna kommit en bit in på tredje milen innan jag skulle behöva fightas rejält, men det började tyvärr för tidigt. Vid passering av 27-28km så började jag få ont i magen samtidigt som benen blev tröttare. Jag förstod egentligen redan här att det skulle bli oerhört svårt att följa gruppen. Men jag fortsatte och det var först runt 30km som jag fick acceptera läget. Jag kunde inte längre hålla samma tempo och tvingades att sakta ner för att överhuvudtaget ta mig i mål på en anständig tid. Magen fortsatte dessutom att krångla och vid 32km så spydde jag i farten. Det kom så oväntat så jag visste knappt själv vad som hände. Men utmattningen hade nog sitt att säga till om.

Sista milen fick jag gå i några korta stunder och jag tog även det väldigt lugnt vid vätskestationerna. Egentligen emot mina principer, men allt för att undvika den rejäla väggen. Jag har tidigare aldrig riktigt förstått vad som krävs för att spy i samband med ansträngning, jag har heller inte förstått de optimister som öppnar hårt och som sedan nästan står still när man springer förbi dem. Nu var jag onekligen där själv. Det var egentligen inte så många löpare som tog sig förbi mig sista delen, så pass hyggligt tempo hade jag, och i samband med att även andra blev trötta. Men i tidigare maror så har jag ofta haft krafter till att trycka på i slutet men idag hade jag alltså inget att svara med.

Det var många gånger som jag var sugen på att lägga ner det. Men jag fick försöka bli kvitt de tankarna och fokusera på att ta mig i mål. Det var mitt femte maraton så på något sätt så var det ju ett litet jubileum. Att dessutom åka till Oslo för att bryta ett lopp, det finns ju inte, om det nu inte hade varit för en skada!

När det var som tyngst och ett par kilometer kvar till mål så fick jag ändå lite extra energi och kunde avsluta hyffsat. Framförallt så fick jag en energikick sista kilometern men det hör väl till vanligheterna när man är så nära mål. Med en extremt trött kropp så tog jag mig i mål på 3.03.02.

Det var under 3h som var det stora målet, men så här i efterhand så är jag grymt nöjd med tiden. Det är ett nytt personbästa och då måste man vara nöjd.

Kort efter målgång så blev jag ganska känslosam, nästan lite tårögd. Först så funderade jag på om det var besvikelse för att jag inte nått drömgränsen. Men sen kom jag underfund med mig själv och kände mig jävligt nöjd. Jag tror att förkylningen tog ut sin rätt runt 30km och att det var en faktor till att jag inte lyckades (är grymt tät nu i skrivande stund). Med de mest optimala förutsättningarna som jag hade kunnat få så tror jag fortfarande att 3h var möjligt. Speciellt även med tanke på att magen krånglade och att det mentala spelet började för tidigt. Så dessa lätt tårfyllda ögon var nog helt enkelt kroppens sätt att visa en stolthet och lättnad vid målgång att det äntligen var över. Och trots att det var en tuff kamp, ändå blev ett nytt personbästa!

Om jag jämför Oslo med Stockholm senast där jag sprang strax under 3.08 så hade jag ett underbart flyt i Stockholm. Jag kände mig oerhört fräsch under det loppet och var i grym form! Hade jag haft samma flyt i löpningen idag så skulle det blivit under 3h. Men jag pytsade ändå till tiden med ca 5 minuter idag. Så även om jag hade en mycket tuffare dag så visade jag ändå upp en grym vilja och visar att jag är på väg åt rätt håll! Nästa maraton som troligtvis blir våren 2013 är ett perfekt läge att göra det jag inte lyckades med idag, nämligen att gå i mål under 3h!

Om man ser till evenemanget så var det bra! För att dra paralleller med Stockholm så är det färre löpare så det blir inte så trångt, och det öppnar upp sig mycket fortare. Däremot vill jag nog påstå att det är lite bättre ”feststämning” i Stockholm. Vädret med stundtals lätt regn och lite blåsigt tror jag gjorde att publiken blev färre än vanligt, men bland de som fanns ute längsmed banan så var det en hel del som hejade! Banan var ganska lättsprungen, det var några backar men inga stora som tex Västerbron i Stockholm. Det är därför upplagt för bättre tider i Oslo. Oslo maraton kan jag varmt rekommendera som ett mycket trevligt lopp, även om jag håller Stockholm som helhet något vassare!

Nu är halva bussresan avklarad. Frågan är om jag vågar kliva ur sätet när jag är framme för byte till tåg. Den stelhet i kroppen som jag lär känna vill jag inte tänka på. Men det ska bli oerhört skönt att komma hem till min sambo och dotter och få ny energi!

Nu är tanken att det blir minimalt med löpning kommande två veckor för att återhämta mig och för att ladda om mentalt. Sedan börjar vi om på ny kula med att bygga upp kroppen för vårens utmaningar. Och då jävlar ska min sluttid börja på 2! 😉

Tack Norge för en fin vistelse!

6 thoughts on “Oslo Maraton 2012

  1. Grymt bra jobbat!
    Imponerande tider och du kommer säkert under 3:00 nästa gång. Stockholm? Själv har ag målet att besegra den första drömgränsen 04:00 i juni. Gjorde maradebuten i åras i Stockholm på 04:14 i inte allt för bra förutsättningar . Nu blir det Lidingö på lördag och sedan full satsning mot Stockholm i juni. Hoppas du kommer på tåget!

    1. Tack!
      ja det var väldigt många fina tider i Oslo men det är en mer läätlöpt bana än i Sthlm.
      Jag äver övertygad om att du når under 4h om du tränar på kontinuerligt.
      Jag har inte själv bestämt om det blir Sthlm, isf kanske som farthållare.

    1. Tack Daniel!
      Jo så här i efterhand är jag väldigt nöjd.
      Nu blir det två lugna veckor minimalt med löpning, tror det behövs.
      Hade vart kul med ett nytt fart/intervallpass framöver! 🙂

  2. Då kör vi om 3-4 veckor, det blir perfekt så jag hinner komma igång igen, har precis haft 1 månads ofrivilligt träningsuppehåll pga förkylning, feber, ont i halsen…trist att man tappar så pass mycket på en månad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *