PB-kross i Kungsbackaloppet 2013!

Inför loppet var det ett stort frågetecken gällande formen. Efter loppet hade det bytts ut mot ett stort utropstecken! Det var en dag då allt föll på plats och då jag kände mig grymt stark!

Jag visste att det skulle finnas kapacitet för att nå ner mot 1.25 om jag hade en bra dag. Med tanke på att jag sprang andra halvan av Barcelona Marathon på drygt 1.26.30 så skulle 1.25 definitivt inte vara någon omöjlighet. Vad jag däremot inte visste var om jag redan nu var redo för det. Jag visste inte om jag var tillräckligt återhämtad efter Barcelona. Därefter hade jag dessutom en sjukdomsperiod innan jag de senaste två veckorna har kunnat träna på för fullt igen. Att jag lyckades nå under 1.25 var därför ingen överraskning nu när allt föll plats, men att jag skulle springa i mål på tiden 1.22.07 hade jag inte kunnat drömma om.

Jag har sågat Kungsbackaloppet förut för att det är en jävligt trist bana, men det har alltid varit ett välskött arrangemang och det ligger bra tidsmässigt på året. I år gjorde de dock en riktig nybörjartabbe som jag inte kan förstå hur det kan hända. Vid nummerlappsutdelningen så var säkerhetsnålarna slut (!). Det kom dock in en mindre mängd under tiden som jag stod i kö, men det räckte inte längre än att de kunde dela ut två stycken till varje löpare. Jag kom visserligen ganska sent och hämtade ut min nummerlapp, men jag var långt ifrån sist. Hur är det möjligt att få slut på säkerhetsnålar? Helt ofattbart enligt mig.. Jag lyckades dock roffa åt mig en extra utan att de märkte det så att jag till slut fick tre stycken och kunde fästa nummerlappen på ett bra sätt. Det är möjligt att det är en småsak att gnälla på men sådant här måste verkligen fungera. Läxan jag lärde mig är att jag alltid ska ha fyra stycken liggandes i väskan utifall det skulle hända något liknande igen.

Hursomhelst så hängde jag inte upp mig på det särskilt länge (även om man kan tro det :)), utan jag laddade för fullt för en lyckad prestation. Min sambo och dotter fanns med mig och vi skiljdes åt först 20 minuter innan start då det var dags för uppvärmning. Efter 1-2km lätt löpning så intog jag en bra startposition för att undvika trängsel. När startskottet ljöd så gick första kilometern fort vilket den brukar göra. Det är lätt hänt att rusa på i början fylld av endorfiner och dras med i andras tempo, och första kilometern klockades på 3.47. Det var skönt med en sådan öppning och i det tempot så skulle jag få en ypperlig sluttid, men jag visste också att det var ett tempo som jag inte skulle kunna hålla i längden och redan från andra kilometern så började jag stabilisera mig i ett tempo kring 4min/km och oftast strax där under. 4.02-4.03 tempo skulle ge mig en sluttid på under 1.25 så för varje kilometer som passerades så stärktes hoppet om att klara den tiden. Jag tog rygg på en klunga bestående av sex-sju löpare och kilometerna avverkades i jämn fart: 3.57 – 3.59 – 4.00 – 4.05 – 3.59 – 4.01. Efter sju kilometer kom en mindre tempoökning där två kilometer klockades på 3.53. Det var hittills en väldigt behaglig resa genom att ta rygg, och jag kände mig mycket stark. Första milen klockades på fina 39.32!

Efter vändpunkten kring 10,5km så var det lätt motvind men den var knappt besvärlig. Det var optimala väderförhållanden och en fantastiskt fin dag med ca 10 grader och molnfritt. Det var nästan så att den vind som fanns (trots att det var motvind) gjorde gott då den kylde ner kropp och knopp. Jag hängde fortsatt med i gänget och kände mig fortsatt stark. Jag tyckte att tempot var helt okej, men jag kände att jag hade mer att ge och sprang nästan och bromsade emellanåt så att jag inte sprang in i ryggarna framför mig. Jag funderade länge på om jag skulle fortsätta ta rygg i klungan eller testa att gå om och springa solo, men beslöt mig för att inte stressa. Tempot hamnade återigen på en godkänd och behaglig nivå där kilometerna passerades på 4.01 – 3.52 – 3.58 – 4.02.

Efter ca 14km började gruppen splittras och det var en löpare som bröt sig loss. Då såg jag min chans till en tempoökning och följde hans rygg. Kort därefter sprang jag upp jämsides med honom och vi hittade ett perfekt tempo och hjälptes åt att hålla fart. Vi följdes åt i ungefär fyra kilometer och snittade dem på 3.50. Jag var fortsatt stark och förstod att det här kunde bli en riktigt bra tid. 1.25 hade jag i princip redan säkrat, frågan var istället hur bra det skulle kunna bli.

Kring 17-18km så ökade jag tempot ytterligare och sprang resterande del solo in i mål. Jag disponerade loppet på ett bra sätt och kunde under denna sträcka öka tempot varje kilometer med tiderna 3.47 – 3.43 – 3.40 – 3.37. Sista 200-300 meterna blev det till och med en spurt och jag passerade mållinjen på fina 1.22.07!

Jag är otroligt nöjd med den tiden. Det är en utav mina bästa presationer hittills. Det är svårt att jämföra detta med Barcelona, men frågan är om inte detta var en ännu större prestation. Förutsättningarna var dock optimala. Vädret var helt fantastiskt bra, formen var uppenbarligen overkligt bra, och min nummerlapp höll sig på plats trots tre säkerhetsnålar. 😉 Detta var min tredje start i Kungsbackaloppet och det är motiverande att se att tidsutvecklingen går åt rätt håll.

Tidsutveckling Kungsbackaloppet

1.22.07 gav mig en imponerande 15:e plats och tiden blev en PB-kross med nästan sju minuter! Den avslutande milen löptes på 38:20 vilket är en miltid som jag skulle varit mycket nöjd med om det vore ett 10 kilometerslopp. Formen överraskade mig verkligen idag och jag befann mig stundtals i vad som kallas ”runners high” där det går så otroligt lätt. Det var en dag där jag varken fysiskt eller mentalt hade några bekymmer att prestera.

Vid målområdet stod min sambo och dotter och hejade. Jag var så djupt inne i mig själv och min spurt så jag missade dem tyvärr, men det får man acceptera en dag som denna… 🙂

Kungsbackaloppet 2013

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *