Race report – EKO1/2Maran, Skanör-Falsterbo 2014

Efter tre lopp över 10km följt av ett lopp på 5km så var det dags att växla upp till halvmaran. Senast var över ett år sedan så det var en spännande och rolig start! Jag har faktiskt längtat efter en halvmara för att se vart jag står. Det kunde dock gärna ha legat närmre geografiskt men vad gör man inte för att få springa? Jag skippade Kretsloppet (10km) i Borås som är betydligt närmre för att istället åka söderut ner till Skanör-Falsterbo. En udde i sydvästra Sverige som lever upp som mest på somrarna. Men denna dag levde det upp igen när det arrangerades Löparfesten med flertalet olika distanser med halvmaran som den längsta.

Det tog 2h och 15minuter att åka ner så det är ändå överkomligt. Det var lätt att hitta då det var skyltat så fort man närmade sig Skanör/Falsterbo. Väl framme möttes vi upp av parkeringsvakter vilket direkt tydde på ett välarrangerat arrangemang. Start-/målområde var förlagt i anslutning till Falsterbo ryttarstadion. Det är mest känt för Falsterbo Horse Show men denna dag skulle det inte ridas, det skulle löpas!

Som vanligt var jag i god tid med två timmar kvar till start. Det är skönt med marginaler och allt kan ju hända på vägen. I lugn och ro hämtade jag ut startkuvertet. Jag fick nummer 191 och istället för 91:an Karlsson så kunde jag kalla mig själv för 191:an Lundström. I och med detta så var jag redo för strid! Jag hade två laddade vapen i form av mina ben, det var dessa som skulle utgöra kampen med mina motståndare.

Klockan 13.00 gick startskottet för halvmaran och vid en snabb analys så fanns det ett par stycken som såg ut som potentiella hot. En utav dem tog mycket riktigt kommandot i starten och vi andra följde efter. Vi startade precis utanför ryttarstadion på ett grönområde där det bara skulle löpas runt 100 meter innan vi kom ut på asfalterat underlag. Lite komiskt så hade arrangören missat att ta bort avspärrningsbanden så en kille kom springades vid sidan och ropade hur vi skulle springa. Innan han hann får bort banden fick vi hoppa över två avspärrningar. Kanske inte den mest optimala starten men överraskande och lite roligt med tanke på att hästhoppning är ett naturligt inslag här. Jag klarade mig utan rivningar (haha) och kom ut som tredje man.

Direkt drog de två första iväg och då kom den klassiska frågan. Vågar jag hänga på eller ska jag direkt försöka hitta mitt planerade tempo? Målsättningen inför loppet var att klara under 1.20 och gärna attackera 1.18. Baserat på detta så hade jag ett ungefärligt tempo att utgå ifrån. När jag kollade klockan så sprang de på alldeles för snabbt i täten och jag beslutade mig för att hålla igen. Även om det brukar rusas lite i början för att sedan lugna sig så ville jag inte riskera att tjuvrusa som kan kosta mycket mer i slutändan. Tätduon sprang således iväg anförda av följecyklisten och kvar blev jag ensam som tredje löpare. Jag hörde en del som låg kort bakom men det var tidigt en lucka från att ha någon kloss i rygg.

Under de sista dagarna inför loppet så har jag dragit ner på löpmängden så jag kände mig pigg i benen, något som jag uppmärksammade redan på uppvärmningen. Första kilometern landade på 3.35 och det var inga konstigheter. Det kändes lätt i steget och det var skönt att vara igång! Redan på andra kilometern så drog jag ner på tempot till strax över 3.40 som var mitt tilltänkta tempo. Att ligga runt 3.35 kändes orimligt med tanke på att det är tempot som jag haft på mina senaste milslopp.

I min sololöpning så insåg jag tidigt att det blev en lucka bakåt samtidigt som luckan framåt inte växte. Jag hade dem inom synhåll och på en så lång distans så skulle det finnas gott om tid om någon segnade. Istället för att försöka rusa och ta rygg så fortsatte jag istället i mitt tempo i tron om att det skulle löna sig i slutändan.

Löparfesten 2014 Bild1

Efter ett par kilometer så tyckte jag det började bli kämpigt, och det var nog inte kroppen som spökade utan det var huvudet. Det blev en sådan stor kontrast att förra helgen springa ett 5km lopp för att nu springa 21,1km. När jag kom till 4km passering så tänkte jag ”förra helgen hade jag bara 1km kvar” och nu hade jag istället inte ens avverkat en fjärdedel av loppet! De tankarna kunde jag sedan släppa och hittade in i loppet även mentalt, för benen kändes fortsatt pigga.

Där framme hade tvåan fått släppa och vi var nu tre löpare som löpte solo, men fortfarande var det en bit fram till andra gubben. Vi sprang på en tvåvarvsbana och vid varvning utanför målområdet var jag fortfarande trea, men jag fick indikationer på att kunna plocka tvåan. Strax innan varvning blev jag påhejad av Micke (en löparkompis som kom tvåa i 5km-loppet) som ropade att jag såg piggare ut än löparen framför mig. Kort efter varvning blev jag påhejad av mina medresenärer (samma team som förra gången; sambo, dotter, brorsan, morsan & farsan) och där fick jag tidsrapportering om att jag var 30 sekunder efter tvåan. Hyfsad service längsmed banan för att vara motionär! Haha

Första varvet hade gått fint men jag började bli trött. Konstigt vore väl annars med tanke på att jag hade hållit ett bra tempo, men jag började känna mig så pass trött att jag var rädd för att behöva sänka tempot och det var ju halva distansen kvar! Men det var mentalt skönt att ha kommit halvvägs och helt plötsligt så var jag inne i tempot igen utan att tänka på det.

Löparfesten 2014 Bild2

Ettan hade ökat avståndet men jag fick känslan av att tvåan började bli trött. Han hade fortfarande ett försprång men jag upplevdet det som mindre och mindre. Efter uppskattningsvis 3km in på andra varvet så sprang han olyckligt fel och blev påropad av en man som uppmärksammade det hela. Han fick vända om och under tiden hann jag springa förbi honom. Jag tyckte synd om honom och hade själv ropat om jag uppmärksammat det, men jag kunde inte se var den blåa linjen svängde förrän han själv vänt. Hela vägen var banan markerad med en tydlig blå linje så det finns absolut inget att anmärka på, utan troligen fokuserade han på annat. Vi var dessutom i ett villaområde där huvudvägen gick rakt fram så troligen sprang han på i andra tankar och uppmärksammade aldrig att linjen vek av. För egen del så är jag mycket tacksam till mannen som hjälpte honom, för annars hade det varit stor risk att jag hade fortsatt efter. Det var inte alltid som jag kollade efter linjen med tanke på att jag hade ryggar längre fram att följa.

I samband med att jag sprang om honom så kom han tillbaka kort efter och var inte så långt efter mig. Jag upplevde det som att han ökade tempot för att ta ikapp och låg strax efter mig, men ändå inte att han hade den där riktiga närkontakten. Tankarna började komma på hur jag taktiskt skulle lägga upp det på bästa sätt, skulle jag försöka öka och hoppas på att knäcka honom, eller skulle jag fortsätta i samma tempo. Svaret blev att jag omedvetet ökade något då jag fick extra energi över att ha lagt beslag på andraplatsen. Jag kände mig också starkare och mycket riktigt så började det sakteliga bli en lucka bakåt. Till en början växte den sakta för att sedan öka alltmer, och han var en slagen man. Så här i efterhand så tror jag inte att det han tappade på att springa fel hade så stor påverkan utan han började tröttna och kom sedan långt efter mig i mål och tappade också fler placeringar.

Löparfesten 2014 Bild3

Fram till förste gubben växte luckan mer och mer och jag insåg att det var kört. Jag hade förhoppningar om att även han hade gått ut för starkt, men så var inte fallet. Han fortsatte trycka på i fin fart och jag tror han utökade sin ledning som mest under andra halvan. Han ledde från start till mål och var ett värdig vinnare.

Lika värdig tvåa var jag själv och fick återigen springa in i mål som tvåa (senast var 5km-loppet i Halmstad förra helgen). Hela loppet löpte jag solo och tempot var relativt jämnt sett över hela distansen så det var ett bra upplagt lopp! Jag spurtade i mål på tiden 1.18.32 som blev en PB-kross gentemot de dryga 1.22 jag hade från förra året. Jag klarade 1.20 med god marginal men hade en bit ner till de 1.18 jag fantiserade om. Men jag är mycket nöjd med tiden och loppet som helhet, och det var ett skönt kvitto på fortsatt utveckling!

Förutsättningar för bra tider var mycket goda. Vädret var helt perfekt, både i temperatur men också svaga vindar. Banan är extremt flack och det existerar inte en enda stigning som är värd att nämnas. Jag tror knappt det går att hitta en mer flack bana. Det enda som slukade tid var några tvära svängar, precis som i mitt senaste lopp i Halmstad. Det gör ingen stor påverkan men det blir en temposänkning för att sedan accelerera som kostar lite tid och extra energi.

Tvåvarvsbanan var en trevlig mix av mestadels asfaltslöpning och några instick av grusstigar. På lite olika ställen stod det publik och hejade och till dem vill jag ge en stor eloge. Även om de är få till antalet så var de engagerade och både applåderade och ropade! Jag fick känslan av att de lever upp till denna Löparfest och tycker det är roligt att följa. Extra roligt var att jag gående på väg till omklädningen blev gratulerad av tre olika förbipasserande till ett bra lopp! Uppenbarligen har de haft koll på mig och visste att jag legat i täten, och istället för att bara gå förbi utan att säga något (som man tyvärr normalt gör!?) så gratulerade de alltså. Mycket uppskattat som sagt!

Utöver en snabb bana med trevlig publik så var det ett rejält arrangemang. Flera olika distanser med starter för alla åldrar. För de minsta fanns Paprica-klubben med hoppborg och möjlighet att måla. Utöver detta fanns informationstält, ett antal sponsorer och även några försäljningsställen (bland annat Vivobarefoot), väskeinlämning, VIP-tält, café med mera. Det var ingenting jag saknade frånsett att det var märkligt att de inte hade några bord och stolar i anslutning till caféet. Man fikar ogärna ståendes, det är förhoppningsvis något som de kan tänka på framöver.

Utöver detta var de sånär på att få mig att ge dem ett riktigt toppenbetyg på deras arrangemang, och det ger jag väl delvis ändå, men de svarade tyvärr för en riktig dundermiss som lyckligtvis bara drabbade mig personligen. Efter målgång och min andraplats så hade jag återigen knipit en pallplats och denna gång vill jag inte hamna i stress likt jag gjorde i Halmstad då jag höll på att missa prisutdelningen. Ibland görs prisutdelning nära inpå målgången och ibland så dröjer de tills fler har tagit sig i mål. För att inte riskera att missa den så frågade jag en av tävlingsarrangörerna om det var lugnt att gå och duscha innan prisutdelning. Inga problem svarade han och att det troligen skulle dröja 1,5 timme eftersom alla skulle komma i mål. Han övertygade mig dock inte då jag tyckte att det lät väldigt länge så jag frågade även några andra löpare, men de hade ingen aning mer än att de visste att det tog lång tid föregående år men att de hört rykten om att det skulle tidigareläggas i år. Jag frågade därför samma man igen om det var okej att jag gick iväg och duschade och det var inga problem.

Jag tog min väska och eftersom det var drygt 1km till omklädningsrum (lite synd med avståndet men inget de kan påverka) så småsprang jag dit. Även i duschen så snabbade jag på men kort efter att jag var färdigombytt och skulle bege mig den dryga kilometern tillbaka så kom samtalet från mina medresenärer om att prisutdelningen hade börjat! NEJ, tänkte jag! Är det dags igen? De hade ju gett mig 1,5 timme på mig och jag hade bara varit borta i 20minuter! Jag sade till dem att meddela att jag var på väg och började återigen springa bortåt. Sen kom ytterligare samtal om att prisutdelningen var över och att de vägrade vänta på mig trots att jag var på gång. BEDRÖVLIGT DÅLIGT!! Jag fick givetvis mina priser och det kan tyckas som en ”skitsak” i sammanhanget, men sättet som de hanterade på är under all kritik. För det första så förstår jag inte varför jag efter att ha dubbelkollat TVÅ gånger får klartecken till att gå och duscha och sedan tidigarelägger de ändå tiden med över en timme. För det andra så fattar jag inte varför de inte kunde hålla prisutdelningen när de fick veta att jag var på väg? Vår prisutdelning på halvmaran för män var först ut så de hade alla möjligheter i världen att skjuta på den och ta någon annan under tiden. Nej någon sådan möjlighet fanns inte på kartan, utan istället så svarade de att jag kunde få kliva upp på prispallen själv sen när jag kom tillbaka om jag ville. Men det är väl inte det som är saken?? Jag ser det inte som någon sådan personlig prestige att jag måste få stå där själv och visa upp mig, det roliga är väl att få kliva upp som tvåa i loppet och stå där tillsammans med segraren och trean!!? Min sambo var ursinnig och när vi fick tag i han som skickade iväg mig så fick en duglig avhyvling men vi fick egentligen aldrig reda på hur det gick till. Om det var han eller någon annan som påskyndade prisutdelningen var oklart. Han poängterade bara att han hade instruktioner om att det skulle dröja 1,5h men att det sedan blev andra instruktioner. Min fråga så här i efterhand är varför man inte har en tid för prisutdelning? Det kan väl inte vara så svårt att uppskatta en tid när de tre första i varje lopp har kommit i mål? Och skulle inte alla ha kommit i mål så är det enklare att försena än att tidigarelägga… Nåja, det blev mycket tjat om detta men det beror på hur bedrövligt de hanterade det. Ingen verkade veta någoting och uppenbarligen fick någon för sig att ”Nu kör vi!”. Det ska bli kul att se om detta tydliggörs tills nästa år, isf har min sambo en stor del i det, haha! Jag köpte till slut läget men det var underbart att se hur mycket hon lever sig in i min löpning. Det är kärlek!

Jag fick som sagt mina priser trots en fysisk missad pallplats. Och även om jag samlade mig snabbt så fick priserna mig på betydligt bättre humör. De var nämligen väldigt generöst tilltagna! Först visade det sig att jag fått en soda streamer, något som jag tänkt på länge men aldrig köpt. Väldigt påpassligt med andra ord! Dessutom fick jag 2000kr i presentkort på Team Sportia i Höllviken. Jag hade verkligen inte väntat mig så mycket!! Eftersom vi inte har vägarna förbi Höllviken varje dag (bara ca 23mil) så tog vi det i anslutning efter loppet. Det fanns inte så mycket löparprodukter som intresserade mig så vi shoppade loss till Alicia inför vintern istället. Som helhet gick jag alltså plus på resan trots startavgift och knappt 50 mils bilkörning. En rätt okej avslutning trots allt! 😉

Löparfesten 2014 Bild4

Missen vid prisutdelningen till trots, totalt sett är det ett trevligt arrangemang och de har all rätt att kalla det ”Löparfesten”. Jag kommer troligen återkomma fler gånger och det återstår att se om jag får en ny chans att kliva upp på pallen… haha

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *