Sahlgrenska och sega ben!

Efter besöket hos en ryggspecialist på Spine Center för några veckor sedan så konstaterade han att det rörde sig om Osteoid osteoma, som liknas vid en tumör men är helt ofarligt och kan inte sprida sig. Den sitter på nedersta disken i ryggen och växer sakta. Det är vanligast bland yngre och främst på andra ställen, så det var anledningen till att det tog sådan tid tills de kom fram till detta just i mitt fall. Jag har troligen haft den länge men att den sedan knappt ett år sedan har börjat irritera på allvar.

Tekniken går framåt och istället för ett klassiskt ingrepp så går det numera att sticka in en nål och bränna bort den. För att göra detta behövde jag dock skickas vidare till Sahlgrenska som har möjlighet att utföra detta (ingen vanlig procedur). Spine Center skickade därmed en remiss till Sahlgrenska och idag var jag där för vad man skulle kunna kalla för ”rutinbesök” då man i regel träffar dem en gång innan man gör själva ingreppet. Ett besök där de informerar om vad jag har för problem och hur vi ska gå vidare, och i mitt fall så hade jag i princip redan fått all information via Spine Center men det ska även komma rätt väg via Sahlgrenskas läkare. Besöket tog därför bara ca 5 minuter medan jag fick vänta i över en timme då de behövde gå emellan med en operation. Men jag har så klart full förståelse att de måste prioritera så det är bara att gilla läget, även om det blir lite drygt.

Härnäst väntar alltså ett ingrepp där de ska bränna bort denna utväxt. Jag kommer att sövas eftersom jag måste ligga helt stilla. Sedan sticker de in nålen under tiden som de gör en röntgen så de vet exakt var de ska sticka. När de träffar tumören/utväxten så hettar de upp nålen till 90 grader och sedan ska skiten förhoppningsvis vara borta!! De lyckas nio gånger av tio, så i värsta fall får de göra om det. Med tanke på semestertider så dröjer det sannolikt till september innan jag får en tid.

Läkaren jag träffade var för övrigt riktigt skön! Jag frågade en hel del träningsrelaterade frågor i och med att Berlin Marathon närmar sig. Frågor som om jag kunde fortsätta knapra Ipren för att kunna träna utan smärta, och det var inga problem. Jag frågade om det var någon efterföljande period efter ingreppet där man behövde ta det lugnt, men det behövdes inte heller. Det kunde kännas ömt och som att man hade fått en rejäl smäll, men inget dramatiskt. Jag fick sedan förklara att mina frågor berodde på att jag springer mycket och att jag har Berlin Marathon inplanerat i slutet av september. Då berättade han att han själv var en gammal friidrottare och hade full förståelse. När besöket var klart så fyllde jag i ett hälsoformulär (inför ingreppet) hos en sköterska, samtidigt som läkaren gick in på sitt kontor för att rapportera in mitt besök. När jag hade fyllt i formuläret så gick jag ut i korridoren och tågade bort mot entrén. När jag var i höjd med väntrummet så var läkaren också klar och när han kom ut i korridoren och fick syn på att jag var på väg därifrån så ropade han efter mig:

-”Vad gör du för tid??”

-”2.45 som bäst” ropade jag tillbaka.

-”Det är godkänt!” svarade han.

Haha, en riktigt skön snubbe som uppenbarligen hade bra koll och intresserade sig för löpningen! 🙂

Efter Sahlgrenska besöket hade jag tänkt springa i Skatås men eftersom mitt besök blev försenat och jag hade en tid att passa hemma så fick jag ändra planerna. Jag joggade bort till Slottsskogen istället som ligger alldeles intill. Jag har inte koll på om det finns någon bra rutt för löpning så jag yrade mest omkring bland vägarna. Tanken var ett kvalitetspass med intervaller på tid, men benen var så sjukligt sega så det fick jag styra om. Det fick bli lätt distans istället. Eller väldigt lätt distans vore mer korrekt formulerat… 🙂

Benen var som bortkopplade så när jag såg en skylt med utsiktstorn så tog jag mig dit för att kolla läget och pausa en liten stund. Det visade sig inte vara helt fel… Vilken utsikt!!

IMG_4396

Eftersom jag hade bråttom hem så kunde jag dessvärre inte stanna så länge så jag joggade tillbaka mot Sahlgrenska och till bilen för att bege mig hemåt. Knappa 10km fick jag ihop trots allt.

Imorgon (tisdag) eller på onsdag får jag testa om benen är redo för lite fart. Hoppas på bättre känsla då!

Halvtaskig rubrik förresten, men kom inte på något bättre… haha

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *