Springtime i Helsingborg 10km

Springtime i Helsingborg blev en jobbig uppgift. I torsdags började jag känna att en förkylning var på gång och den känslan försvann inte under fredagen, men det hade ännu inte brutit ut. Lördag morgon innan loppet kändes det fortfarande inte hundra, men tillräckligt bra för att jag inte skulle tvivla på en start. Jag hade som målsättning att springa under 38 minuter för att få godkänt, men min förhoppning var under 37 minuter för att vara riktigt nöjd. Med tanke på känslan i kroppen så var jag dock oroad över att det skulle kunna bli en tuff dag, och det visade sig tyvärr vara sant.

Jag fick en utmärkt startposition trots anmälan i efterhand då jag fick starta i första grupp. Det fanns totalt 199 startplatser som klassades som ”elit” och jag intog startnummer 197, så jag hade marginalerna på min sida i och med att jag var sent ute. Det innebar att det var gott om plats i startfållan och jag kunde direkt hitta ett snabbt utgångstempo. Jag har sprungit få 10km-lopp och det svåra är att det inte finns utrymme för att spara på några krafter, utan man måste gå ut hårt direkt ifrån start för att ha chans på en riktigt bra tid.

Som vanligt så öppnade jag tufft direkt i starten och klockade första kilometern på 3.29 Det är lätt hänt att man börjar snabbt i starten för att inte tappa direkt, och för att hitta en bra utgångsposition. Samtidigt som man givetvis är uppumpad av adrenalin. Andra kilometern klockades på 3.40 och det var någonstans där som jag hade förhoppning om att snitta för att nå under 37 minuter. Men redan efter två kilometer så började jag känna att det riskerade att bli en tung dag. I samband med en första tyngre stigning så började jag tappa tid och tredje kilometern landade på 3.55. Nästkommande två kilometer lyckades jag höja tempot så halvvägs var min tid 18:27 vilket skulle inneburit en sluttid strax under 37 minuter. Under första halvan hade jag dock fått slita alldeles för mycket så krafterna började sina.

RikardL_fdal2_831057v530x800

Redan efter 3-4km så kom de negativa tankarna och kroppen kändes inte tillräckligt fräsch för att omvända det till positiva tankar. I Kungsbackaloppet för två veckor sedan så hade jag en otroligt grym känsla i kroppen och det gick hur lätt som helst. Denna gång fick jag tyvärr känna på motsatsen, ingenting fick jag gratis utan det var en mental kamp till 100%. Jag hade absolut inga tankar på att bryta, men däremot fanns tankarna på att acceptera läget och ge upp en bra tid för att få en behaglig och lugnare resa in mot mål. Men jag visste också att jag skulle vara oerhört besviken och missnöjd efter målgång så jag ville verkligen ge det en chans.

Inledningsvis under andra hälften så började dock tappet som gjorde att 37 minuters drömmen försvann. Det var kilometertider runt 3.50 och det visste jag om att det inte skulle hålla. Tyvärr hade jag inte orken att svara utan det enda som gällde var att bita ihop och fortfarande lösa 38 minuter. Under de avslutande två kilometerna in mot mål så var det dels en del nedför, samtidigt som jag återfick lite krafter för en slutforcering. Tempot hamnade på en bra nivå igen och i mål kom jag in på 37.25.

Tiden innebar en 31:a plats utav knappt 2450 löpare (män & kvinnor inräkanade) så det får ses som godkänt. Jag nådde inte min drömgräns och förhoppning, men med tanke på dagens sviktande form så är jag nöjd med resultatet. Loppet var ett mycket välordnat arrangemang med gott om funktionärer och publik. De lyckades tajma en helg med underbart väder för att locka publik, dessvärre blåste det lite för mycket för riktigt optimala löparförhållanden. Banan var mer kuperad än jag trodde. Jag har hört att det ska vara någon tuff stigning men jag tyckte dem var ganska många till antalet. Det var få väldigt branta backar, men kuperat. Eftersom jag personligen hade en tuff dag så kanske backarna kändes lite extra branta en dag som denna. 🙂

KennethNilsson_831061v530x800

Loppet var som sagt mycket trevligt och den fina inramning som fanns var viktig en tung dag som denna. Jag kommer absolut ha med detta lopp som en potentiell tävling framöver!

Under söndagen så vaknade jag upp med halsont och en förkylning. Med andra ord så fick jag det bekräftat att något skit var på gång, men tur i oturen så fick jag möjligheten att springa och därigenom sätta ett nytt personbästa! Jag är övertygad om att en tid under 37 minuter hade varit möjlig om jag fått bättre förutsättningar. Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge… (förhoppningsvis!)

Springtime i Helsingborg

Länk till en artikel i Helsingborgs dagblad om loppet.

Tack Helsingborg för en trevlig helg!

2 thoughts on “Springtime i Helsingborg 10km

  1. Bra jobbat, under de förutsättningar du hade, grymma förbättringar du har gjort i år, fantastiskt bra gjort, men så som du har tränat är det mycket välförtjänt!

    1. Tackar! Det är kul att det går framåt. Med tanke på att du persat på träning så lär det göra detsamma för dig i år! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *