Stockholm Marathon 2012

Glädje, oro och rädsla sammanfattar denna dag väldigt bra!

Jag steg upp på morgonen (eller snarare mitt i natten) vid kvart över tre. Käkade frukost, tog en kaffe, och försökte allmänt piggna till. Nervositeten hade ännu inte kommit, jag tror det var lite för tidigt för det. Sent i fredags fick jag tag i två Varbergare som jag tidigare aldrig träffat, som jag samåkte med upp till Göteborg. Kvart över fyra hämtade de mig för bilfärd mot Göteborg. George och Yudith heter de och var extremt lättsamma och trevliga. George har sprungit nästan 50 maraton/ultror så det var kul att höra hans berättelser fån tidigare lopp. Jag kommer säkerligen stöta på dem framöver igen, kanske på något gemensamt långpass.

Framme i Göteborg strax efter fem så hoppade vi på tåget som var anordnat just för Stockholm Marathon. Denna möjlighet är lysande och på tåget gick det därmed att plocka ut nummerlappen, så det fanns absolut ingen tidsbrist. Vi var dessutom framme i tid, är det likt SJ!?

På tåget blev det försök till sömn men det lyckades inget vidare. Nåja, jag fick iaf vilat lite och tryckt i mig en kycklingsallad som sista måltid inför tömningen. När vi åkte från Göteborg var det molnfritt och riktigt trevlig väder, när vi vid nio tiden var framme i huvudstaden så var det raka motsatsen. Solen hade gått på semester och kvar hade vi moln, och åter moln. Att det dessutom var främst regnmoln gjorde inte saken trevligare. Det var som bekant ett skitväder rent ut sagt. Jag hörde från olika håll att det var det sämsta vädret under Stockholm Marathon sedan slutet av 80-talet. Vädergudarna var inte alls med oss.

Till en början kände jag att det ”var bara att gilla läget”. Nu hade man ju åtminstone något att skylla på om resultatet inte blev som man önskat! 🙂 Men ganska snabbt så kände jag mest en ångest och funderade på vad jag gett mig in på. Det var kallt och regnet öste ned och denna typ av arrangemang har svårt att hantera det på ett bra sätt då alla söker skydd. Det var folk överallt där det fanns tak och tältet där vi bytte om var välbesökt och blött. Jag började byta om drygt en timme innan start men hade mina kläder utanpå så länge jag kunde för att hålla värmen. När det närmade sig 45-50 minuter kvar till start så tog jag av ytterplaggen, lämnade in väskan och inväntade startskottet.

Men jag hade gjort en brutal miss, jag hade inte med mig kläder för detta rusk-oväder och det fick jag så småningom sota för. Jag skulle haft en underställströja eller lättare jacka på mig för att hålla värmen, men dessa plagg låg så fint hopvikta hemma i garderoben. Istället hade jag med korta tights och en t-shirt. Korta tights var inga problem, man fryser sällan om benen. Men att springa i t-shirt var kallt och kunde visat sig vara ödesdigert. Varenda löpare som gick förbi hade ett par plagg på sig och jag blev glad så fort jag såg någon till som var lika lätt klädd som mig. Jag funderade i ärlighetens namn på att avbryta starten men det är inte likt mig. Jag kände innan start en stor oro för om jag skulle klara kylan men fick bära eller brista. Som tur var så hade jag med min sambos tumvantar och de var ovärderliga idag!!

För första gången testade jag det klassiska sopsäck-tricket för att hålla värmen och det var suveränt. Jag var knappast ensam om denna finurliga lösning så sopsäck-producenterna har haft en bra försäljning det sista. Det höll både värmen och skyddade emot regn. Briljant som sagt!

Klockan tolv gick startskottet och då slängdes sopsäcken iväg och jag var redo för start. Jag frös rejält men fick upp värmen ganska fort. Precis som det brukar vara med så mycket folk, så var det en hel del som blockerar vägen till en början innan det öppnar upp sig. Men på ett maraton så är det helt okej, då det hjälper en att öppna försiktigt. Det regnade och blåste och jag frös stundtals om överkroppen, men det kändes ändå helt okej. Jag var fortfarande orolig men trodde ändå på att det skulle gå vägen. Det var först på Västerbron som jag frös rejält. Högre punkt och öppet gjorde att det blåste på bra. Men jag tog Västerbron med ett bra tempo och överlag så hade jag ett fint flyt i löpningen inledningsvis. Det var en hel del folk längs banan och de ska ha all heder, de var grymma som trotsade vädret! Jag förstår ändå de som satt hemma i tv-soffan en sådan är dag.

Det första varvet som är runt 17km gick fint och jag kände att jag hade massor med krafter kvar. Jag kunde fortfarande hålla värmen även om färgen på armarna inte var vad den brukar. Andra varvet som är 25km är lite psykiskt tufft med tanke på att det är mycket längre. Men löpningen flöt verkligen på fint och ute på Djurgården passerade jag halva distansen och var fortsatt pigg i kroppen. Ute på Djurgården är det också väldigt öppet och även här blåste det och var rejält kallt. Men jag höll ett bra tempo och kunde fortsatt hålla värmen.

När vi kom in mer centralt igen så ökade folkmassorna och det var skönt att man kunde börja bocka av kilometer efter kilometer och fortfarande hålla ett jämnt tempo. Jag kände mig verkligen stark och hade ännu ingen psykisk kamp, frånsett med kylan. 30km passeringen lades till handlingarna och med mitt jämna tempo började jag nu plocka löpare efter löpare. Ju närmre målet jag kom, desto fler stumma ben passerade jag. Det var uppenbarligen en hel del som öppnade för hårt och inte lyckades hålla ihop det. Själv hade jag hela tiden ett underbart flyt och hade känslan av att det skulle hålla hela vägen in i mål.

Vid andra passeringen av Västerbron blåste det kraftigt och jag kände att kroppen började kylas ner. Men jag var så pass nära mål nu och räknade med att kunna håll ihop det. Jag fortsatte i mitt jämna tempo och med 4-5 kilometer kvar så började jag fyllas av glädje inombords då slutet var nära. Jag lyckades med att öka tempot de sista kilometerna och det kändes som jag flög fram. När jag såg skymten av Stadion så kom en stor lättnad! Inne på löparbanorna passade jag först på att ta in publiken, innan jag gjorde en liten spurt för att demonstrera mina krafter jag hade idag.

I mål gick jag på 3:07:28 och det var helt underbart att jag lyckades med mitt mål, och dessutom med råge! Och dessutom i dessa förutsättningar! Det blev nytt personbästa med nästan 20 minuter!! Vädret satte uppenbarligen inga käppar i hjulet för löpningen vilket tyder på att jag var i bra form. Okej, några grader varmare och mindre regn/blåst hade inte skadat. Men jag trivs som bäst när det är syrerikt i luften och inte så varmt. Jag tror dessutom att jag blir grymt taggad när förutsättningarna är som sämst, och jag plockade fram viljan idag.

Vid målgång sträckte jag näven i luften och tog emot den ädla medaljen. Jag kände en stor lättnad och lycka att det gick så bra som det gjorde, men väldigt fort förbyttes det ut mot oro och rädsla då min kroppstemperatur sjönk fort, när jag inte höll den uppe med löpning. Jag började tokskaka och skyndade mig tillbaka till omklädningsrummen för att få upp värmen. Jag har aldrig känt något likande förut och skakade så rejält att jag knappt kunde prata, eller klä av mig. Men jag lyckades med konststycket att få av mig kläderna och var snabbt in i duschen för att få upp värmen. Jag skakade av köldfrossa ett tag till men när jag fick på mig torra kläder så började kroppen återhämta sig. Det slank även ner en kaffe för att få tillbaka värmen. Jag såg ett flertal andra som stod och skakade och en del var helt tomma i blicken, det var läskigt att se. Jag kan tänka mig att en del fick bryta på grund av kylan.

Under loppet så klarade jag mig på mestadels vatten, med några mindre slurkar sportdryck. Det är viktigt att dricka även i detta väder och jag skötte det på ett bra sätt, och hade som sagt energi kvar under hela loppet. Jag lyckades nästan exakt att hålla samma tempo under båda halvorna. Jag tappade endast 12 sekunder under andra halvan!

Efter loppet så slank det ner både en och två korvar, samt en bulle. Sedan traskade jag runt på stan ett tag. Stockholm ska inte vara så svårt att hitta i men jag lyckades yra runt en del i cirklar och det tog nästan lika lång tid att ta mig ifrån Stadion till Centralstation som mitt lopp tog. 🙂 Äntligen framme vid stationen så satte jag mig på O ‘Learys och åt en hamburgare med pommes. Jag tog även en efterlängtad dryck som jag redan inför maratonet hade planerat att få avnjuta som mitt eget personliga pris, nämligen en kall öl. Det är sällan den smakar så bra som den gjorde idag.

Halv nio satte vi oss på tåget mot Göteborg igen för hemfärd. Det var många trötta ben som tog sig ombord på tåget. Resan hem ska ta så lång tid som 5,5h då sträckan mellan Halsberg och Skövde är avstängd. Vi ska därför åka via Nässjö istället. I skrivande stund (strax efter nio) så står vi dock stilla och står i kö för signal då spåret är upptaget. Enligt preliminära besked så ska det ta 40-70 minuter extra vilket gör att resan helt plötsligt tar runt 6,5h. Vi kommer därmed vara framme i Göteborg bortåt tre och i min efterlängtade säng bredvid min sambo och min lilla dotter vid fyratiden. Vädret idag blev inte alls vad man hade väntat sig, Men SJ verkar leva upp till sin normala standard! 🙂

Det blev en tuff dag, med mycket fokus på att inte blir störd av vädret. Med tanke på mitt resultat i dessa förutsättningar så är jag grymt nöjd med mig själv. Förmodligen min bästa prestation hittills!

God natt allesammans…

10 thoughts on “Stockholm Marathon 2012

    1. Hej Mackan,

      Tack! Du får ta min putsning som cred till en mycket bra bok!
      Det var din bok som jag använde som grund för upplägg av min träning. 🙂

      /Jonas

    1. Hej Sandra,

      Tackar! Jag är mycket nöjd med prestationen och hoppas kunna följa upp det med ännu bättre tider framöver 🙂

      /Jonas

  1. Hej.

    Läste lite om din upplevelse på marathon här ovan och lade märke till en detalj som verkar ingå i loppet, nämligen den där tabellen som du har klistrat in. Den visar bl a klockslag och tempo för var 5:e km. Jag har själv aldrig sprungit marathon och har inga erfarenheter. Men hur går detta till egentligen? Är det så att det finns mätstationer utspridda på banan..? Det låter ju väldigt smart och ett säkert sätt att få bort ev. fuskare. Sannolikt ett bra hjälpmedel när deltagarantalet är så stort.

    Man skulle ju själv vilja veta vad man får för tid under loppet, och om man som mig inte är ägare till en GPS-klocka måste ju detta vara ett bra alternativ för oss.

    1. Hej Morgan,

      Kul att du tittade in!
      Det är lite olika, ofta beroende på storleken på loppen. Men i Stockholm så fäster man ett chip på foten som registrerar tiden. Vid start, mål och vid varje 5km:s passage finns det sedan utladga ”mattor” med sensorer som resgisterar när du springer förbi. Det är detta som gör att man kan få fram sådan förträfflig statistik.

      Däremot får du denna statistik efter loppet, så jag springer med klocka för att följa mina tider under loppet.

      /Jonas

  2. Makalöst jämna och fina tider och liksom jag verkar du inte ha påverkats så mycket av vädret trots att du var riktigt tunt klädd! Jag träffade helt rätt kände jag med kläder (kompressionsstrumpor, shorts, långärmad underställströja, linne, keps, vantar) men efter drygt halva var man ju ändå blöt inpå bara kroppen och då började det kyla men jag påverkades inte så mycket utan det kändes väldigt stabilt hela vägen och jag var säker på att nå mitt mål i lördags, vilket jag också gjorde! Grattis till en minst sagt prydlig putsning av PB!!!

    1. Tack Staffan!

      Underställströja och t-shirt eller linne kommer jag att ha med mig nästs gång det finns risk för liknande väder! 🙂

      Såg att du gick under 3 timmar!! Imponerande!! 🙂

      /Jonas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *