Stockholm Marathon 2014

Förberedelserna var okej, men inte optimala. Formen var oviss, det mesta var ovisst. Jag hade ändå som målsättning att ta mig under 2.50. Det var mitt tredje Stockholm Marathon och min tionde mara totalt. Ett sådant jubileum ska väl krönas på ett positivt sätt?

Senaste Stockholm Marathon som jag sprang var för två år sedan och historiens sämsta väder. Jag gjorde ändå drygt 3.07 som var ett riktigt bra resultat i och med förutsättningarna. Årets mara började också det med regn, men långt ifrån så kallt som 2012. Jag skulle vilja påstå att det var snudd på det mest optimala löparvädret vi kunde ha! Regnet försvann ganska fort och temperaturen var mycket behaglig.

I onsdags (strax inför avresan mot Stockholm) upptäckte jag att jag hade hamnat i startgrupp C som innehöll löpare med startnummer 1000-3999. Det är inte alls i paritet med min ambition och jag blev orolig för att jag skulle få alldeles för många löpare framför mig. Jag drog iväg ett mejl till arrangören och fick ett mycket välkommet svar i att det gick att lösa på plats. När jag hämtade ut min nummerlapp fick jag hjälp vid informationen efter mitt uppvisade resultat från i höstas, då ändrade de min startgrupp till B som är den som startar näst efter eliten med löpare från 300-999. Det var med andra ord den bästa startpositionen jag kunde få och mina nerver stillades en aning.

Inför tidigare maror har jag ofta byggt upp en stor anspänning som gjort att jag känt mig ”hängig”. Denna gång har det inte alls känts på samma sätt, troligen för att jag inte haft samma krav på mig. Med en bra startposition så stillades nerverna som sagt ytterligare, men det finns alltid en nervositet inför en mara, vilket å andra sidan är positivt. En viss nervositet behövs för att prestera maximalt!

Jag lämnade mitt resesällskap strax innan 11.00 och begav mig mot Stadion. Lite drygt 2km promenad var skönt för att drömma mig bort och fokusera på loppet. Nyligen var jag på en föreläsning med Rune Larsson som rekommenderade att man skulle ha en målbild som var en bit efter målgång, detta för att behålla fokus hela vägen över mållinjen. En sådan målbild började jag tänka ut men den behåller jag ännu för mig själv.

Inne på stadion kryllade det av löpare och köerna till bajamajorna var i konkurrens med kön in till Gekås under högsäsong. Lyckligtvis hade jag hunnit med min beskärda del och kunde lugnt påbörja sista förberedelserna. Vaselin skulle smörjas in, tävlingslinnet skulle på och påsen/väskan skulle lämnas in. Som vanligt när det gäller Stockholm Marathon så går allt väldigt smidigt. Jag hade med mig en poncho under uppvärmningen strax innan start vilket var ett lyckat drag i och med att det kom regn inledningsvis. Jag sprang lite lätt med ett par korta ruscher under knappt tio minuters tid, det är alltid svårt att värma inför en mara i och med att distansen redan är så lång. Men ska man starta i ett bra utgångstempo så krävs en lättare uppvärmning. Knappt tio minuter innan start begav jag mig iväg mot startfållan och var väl där ca sju minuter innan start. Jag trängde mig fram till en framskjuten startposition och hade därför inte så många löpare framför mig i vår grupp (utöver eliten).

12.00 gick startskottet som skickade iväg de första 10000-startnumren. Som alltid så blev det rejäl rusning i starten. Jag försökte starta i mitt planerade tempo utifrån min beräknade sluttid vilket gjorde att jag försökte hålla igen och inte rusa med, för det var nämligen massvis av löpare som passerade mig. En svårighet med Stockholm Marathon är rusningen i början, det är hur många som helst som startar alldeles för optimistiskt där merparten får betala därefter. Det är vissa som flåsar redan innan 10km och det håller omöjligt hela vägen in i mål. Jag höll som sagt igen inledningsvis men när jag ville hitta ett jämnt tempo kring 4min/km så hade jag mängder av löpare framför mig och fick springa i trängsel ändra fram till ca 5-6km. Det blev sönderryckt löpning och mycket sicksack för att ta sig fram och hitta position. Jag tappade inte så mycket tid som jag var rädd för, men mest oroad blev jag över att det skulle ta på krafterna.

Första 5km var de långsammaste under loppet och efter 6-7km blev det friare och jag kunde hitta flytet i löpningen. Det var egentligen strax innan första passeringen över Västerbron som det öppnade upp sig. Just Västerbron brukar kunna ge en hint om dagsformen, för går det hyffsat lätt uppför så brukar det kunna bli en bra dag. Lyckligtvis kändes det bra uppför och jag kunde trycka på bra när vi kommit upp på toppen och sprang nedför. Även det andra 5km-avsnittet var lite för långsamt för att vara optimalt, men nu kunde det bara bli bättre!

Efter 10km på 41.04 så började resan mot bättre tider. Trängseln var borta och stödet från publiken var grymt (som alltid i Stockholm). Jag hittade en skön rytm i löpningen och märkte att kilometertiderna förbättrades. 10-15km sprang jag på 20.06 som fortsatt var något för långsamt, men nu började det ordna till sig och min klättring bland placeringarna hade påbörjats på allvar. Efter 5km och alla optimisters framtågande så låg jag på en blyg 562:a plats. Efter 15km hade jag klättrat till 305:a då många redan hade insett att det inte skulle hålla.

Utanför Stockholm Stadion vid passering kring 17km och strax innan andra (förlängda) varvet påbörjades stod en yngre grabb utmed banan som ropade; ”Bra jobbat, bara sista biten kvar nu”. Bara SISTA biten kvar tänkte jag?? Men förstod att han var ironisk och det var faktiskt ganska kul, iaf eftersom jag hade en behaglig resa fram till dess.

Andra varvet går som bekant ut på Djurgården och är betydligt längre än första varvet. Det är mentalt jobbigt måste jag delge, och framförallt eftersom det knappt är något publikstöd och öppet så att det blåser kraftigare. Kvällen innan hade det varit över 50000 när Metallica spelade på Gärdet, de var tyvärr inte kvar för att heja. Metallica inledde sin spelning med låten ”Battery” och jo tack, mitt batteri var också laddat för dagen! Nu började tiderna bli bättre och bättre och jag hade mitt första 5km-avsnitt på under 20 minuter, närmare bestämt 19.42 och ytterligare ca femtio placeringar var plockade.

In action Sthlm Marathon 2014

Det blåste en del ute på Djurgården där halvmarapasseringen låg på 1.25.09. Det var efter min önskade sluttid men jag blev aldrig stressad över det med tanke på min (tvingade) passiva inledning. Jag hade bara 9 sekunder upp och en positiv trend i loppet. Förvisso kan mycket hända under en mara, och framför allt under den andra halvan, men känslan var god. I Kiel i februari så hade jag en grym mental kamp redan efter halva loppet, den kampen fanns inte alls idag!

Min fina löpning fortsatte och mellan 20-25km sprang jag mitt snabbaste 5km-avsnitt på 19.38 vilket alltså innebar att den senaste milen gick på 39.20 och jag hade vind i seglen. Jag lämnade ensamheten ute på Djurgården och kom in i smeten i innerstan igen. Omgående blev det på nytt ett härligt publikstöd som hjälpte mig framåt. Jag kritiserade Djurgåden som loppets tråkigaste bansträckning, men lite komiskt så sprang jag som snabbast under den perioden. Förmodligen för att jag snabbt ville därifrån, Haha!! Resan fortsatte mot andra passeringen över Västerbron och innan dess hann jag passera 30km på ytterligare en fin tid, bara ett par sekunder långsammare.

Efter ytterligare ett par kilometer kom återigen den klassiska Västerbron. Faktum är att den tuffaste stigningen är den precis innan man kommer upp på bron, men sedan är bron i sig ganska lång med en lättare sluttning. Även under andra varvet så kände jag mig stark uppför men höll igen lite för att inte ödsla på krafterna, det var fortfarande långt kvar. Uppe på toppen sprang jag fortsatt lugnt i 100-200 meter för att få bort stelheten och sedan tryckte jag på nedför igen. Det var otroligt skönt att komma över på rätt sida där målgången såsmåningom stundade.

Mellan 30-35km så tappade jag lite tid igen men Västerbron påverkade en del och tröttheten började komma. Ännu hade jag inte haft någon större mental kamp och så fort den kom krypande så tänkte jag på min målbild och då släppte det. Publiken fortsatte pusha mig framåt och i takt med att fler och fler löpare tröttnade blev jag starkare och starkare. Det uppmärksammandes av en del i publiken som ropade att jag höll bra tempo.

Jag var inne på den klassiska sista milen och nu var det bara till att bita ihop! Kampen skulle tas och inget fick stoppa mig från att nå under 2.50. Jag hade koll på klockan och var medveten om att jag låg riktigt bra till och att endast en genomklappning skulle förstöra dagen. Det hände tack och lov inte utan jag tömde mina sista krafter och ytterligare en fin tid på 19.44 mellan 35-40km. Det kändes som ett styrkebesked och 2.50 var i princip redan klart.

Sista 2 kilometerna fortsatte jag i samma fina tempo och lyckades ta ytterligare ett par placeringar innan vi svängde in mot Stockholm Stadion. Inne på löparbanan hann jag plocka ännu en löpare innan jag sträckte upp armarna och sprang i mål på 2.48.46! Det är en tid som jag är mycket nöjd med och som jag rankar lika högt som höstens personbästa i Göteborg på 2.46.21. Stockholm har en mycket mer krävande banprofil än Göteborg så det går inte att jämföra de tiderna rakt av.

Efter målgång Sthlm Marathon 2014

Det visade sig att formen fanns där och jag hade en riktigt härlig dag. Det ska tilläggas att vädret var riktigt bra och jag älskar Stockholmspubliken som alltid lyfter upplevelsen. Jag tror inte min prestation skulle varit möjlig utan den stämningen. Tiden gjorde att jag sprang in på 111:e plats. Jag hade siktat på topp-100 men jag är ändå nöjd med placeringen då startfältet var bättre än på länge! Jag tog löpare hela vägen och gjorde en bättre andra halva på 1.23.37 vilket jag är grymt nöjd med.

Mitt resultat Sthlm Marathon 2014

Det mest positiva är att det finns mer att hämta. Dels med tanke på min passiva inledning i och med all trängsel, men det känns även som att jag hade lite mer krafter kvar vid målgång. Med det menat vill jag absolut inte förringa min insats eller framhäva min kapacitet, för jag tog verkligen ut mig! Men det var längesen som jag kände mig så pass fräsch kort efter målgång vilket ger mig känslan att jag har mer att ge framåt. Det är lätt att säga i efterhand och i takt med att man blir mer och mer tränad så blir man inte lika nedbruten efter en mara, det skulle också kunna vara en rimlig förklaring. Kanske var det ändå så att jag gjorde en riktigt optimal mara och disponerade krafterna på rätt sätt, vilket gav mig denna positiva känsla!

När jag var på väg mot starten så nämnde jag en målbild som Rune Larsson hade pratat om. Förut så har jag alltid haft målgången på Stockholm Stadion som målbild och det tror jag är ganska vanligt. Denna gång tänkte jag dock annorlunda, jag tänkte som Rune. Jag skaffade mig en målbild långt efter målgång för att fokusera på uppgiften fullt ut. Har man Stockholm Stadion som målbild så brukar man slappna av när man ser stadion och då man närmar sig målgång. Det är naturligt med tanke på att kroppen får en signal av hjärnan att det är nära och då är risken att nöjdheten tar över och att man då tappar tempo. Min målbild blev istället en kall öl i duschen på hotellrummet. Det måste man väl vara värd efter 42195meters löpning? Så fort det började kännas tungt så tänkte jag på ölen och duschen och det kändes faktiskt bra! Jag är inte säker på att den målbilden fungerar varje gång, men jag tror det är bra att blicka längre än till målgång. Tyvärr fanns det ingen kyl i hotellrummet så det blev ingen kall öl och en dusch, men givetvis en öl och en dusch…

Dusch

Tack Stockholm för ännu en minnesvärd upplevelse. Jag kommer komma tillbaka!!

PS 1! Stort tack till nära och kära som hejat på mig, både ni som var med och ni som följt mig på hemmaplan!

PS 2! Kom precis på att det inte var helt folktomt ute på Djurgården. Glenn Hysen var där och gjorde reklam för Unibet och ropade ”Bra jobbat gubbar!”, självklart måste det varit anledningen till min fina löpning där, inte sant??

PS 3! Jag vill passa på att lyfta på hatten (har ingen hatt men man skriver så….) och gratulera min arbetskamrat Joakim Andersson till en fin tid på 4.39.29. Han är en grym kämpe som aldrig ger sig och hans fina tid överraskade mig!

PS 4! Jag vill även passa på att lyfta hatt nummer två för Staffan Dahlgren som gjorde en PB-kross med grymma tiden 2.50.43!

Det är fler jag skulle vilja nämna men det får bli en annan gång!

6 thoughts on “Stockholm Marathon 2014

  1. Tack för grattis!! Jag sprang riktigt bra hela Djurgårdssträckan men när jag ser dina passertider misstänker jag att du passerade mig där någonstans. Jag passerade halvvägs på 1.25:04. Jag insåg efterhand att sub 2:50 nog inte skulle gå, låg hela tiden ca 20-30s efter och kunde hålla fart men inte öka, jag gav mig själv en rejäl chans på drömgränsen och kom riktigt riktigt nära, otroligt glad och stolt för det!!!

  2. Stort grattis Jonas, grymt bra!! speciellt med tanke på en lite knackig vår med vad jag har förstått en del skadeproblem, helt klart rekordvarning på nästa mara, för att inte tala om milen o halvmaran, vilket blir ditt nästa lopp?

    1. Tack Daniel! Ja det var ett skönt besked att få och nu är jag nog ikapp formen från i höstas. Jag vet inte vad som blir nästa mål, jag tänkte sätta mig och planera lite till veckan 🙂

  3. Åååh vad härlig läsning! 🙂
    Sprang mitt första marathon nu i Sthlm, satan så roligt det var.
    Även om jag nu knappt kan ta mig framåt för att benen värker som aldrig förr, men det är värt varendea steg!
    GRYMT braaa jobbat! 🙂

    1. Stort tack! Och grattis till din prestation! 🙂 Stockholm Marathon är riktigt härligt! Jag kunde knappt gå på en vecka efter min första mara men det var helt klart värt det som du säger! haha

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *