Vad händer nu?

Snart tre veckor har passerat sedan Berlin Marathon och jag har inte tagit ett enda löpsteg. Eller jo, jag försökte ett par dagar efter maran men benet sa nej så det blev knappt 1km innan jag var hemma igen. I frånvaro från löpning så har det åtminstone blivit ett par lättare pass på motionscykeln.

Men det har hänt en del annat under tiden. Drygt en vecka efter Berlin så opererade jag näsan (planerat sedan tidigare) då jag haft problem med trånga luftvägar. I regel finns det ingen garanti på att det blir bättre men i mitt fall fanns det så pass mycket att göra så det ska definitivt bli bättre! De positiva effekterna kommer främst märkas i vardagslivet men visst kan man hoppas att det även kommer gynna löpningen… 🙂

Efter operationen så åkte jag på en förkylning så det var igenbommat i näsan, samtidigt som den rann. Ganska kämpigt när man knappt kan röra den och inte får snyta sig. Det var nästan så man fick ha bakbundna händer då man emellanåt var så sugen på att snyta sig riktigt rejält och bli av med skiten! Värsta tiden är nu över och efter en veckas konstant munandning (sjukt torr i munnen) så kan jag nu börja andas genom näsan igen. Nu väntar en viktig period med underhåll, framförallt eftersom det börjar bli torrare luft ute.

Näsoperationen krävde med andra ord rejält med vila och det passade ju lägligt efter maran. Det passade ännu bättre i och med att muskelbristningen i benet inte är återställd. När jag försökte springa en knapp vecka efter maran så tog det som sagt tvärstopp, det gjorde riktigt ONT! Men jag kanske inte skulle förvänta mig något annat… Det blir ett besök hos naprapat inom kort för att behandla. Förhoppningsvis ska det bli bättre inom en snar framtid och då jag måste vara försiktig även med näsan ett tag till så vore det uppskattat om allt blev bra samtidigt! Haha

Detta var vad som hänt, och frågan är vad som händer nu (frånsett att det blir lågintensiv träning på motionscykel ett tag till)?

Berlin Marathon gav mig mersmak att inte ge upp min dröm om 2:40. Jag fick så pass blodad tand att jag faktiskt funderade på en ny mara tidig vår 2018, men så blir inte fallet. Innan Berlin tog jag ett beslut att det därefter skulle bli en paus från maraton, detta oavsett hur det skulle gå i Berlin. Anledningen är inte att jag tröttnat på distansen (jag har en förkärlek till den), utan att lägga om taktiken för att bli en ännu snabbare löpare.

Tanken är att rikta om träningen kommande månader och fokusera mer på fart. Jag underpresterar på 10km och måste förbättra mig där. Jag ska börja jobba mer från grunden med kortare distanser, med målsättningen att det på sikt ska göra mig till en bättre maratonlöpare. När jag har gjort en acceptabel tid på 10km så är nästa målsättning en snabb halvmara (eller möjligen att jag satsar på båda distanserna parallellt). När jag har en högre kapacitet på milen och halvmaran så kan jag koppla på maratonträningen igen och då förhoppningsvis med ännu mer fart i benen!

Jag har inte funderat något kring vilka tider jag vill uppnå på milen respektive halvmaraton innan jag tar nästa steg, utan det bestämmer jag i lugn och ro under hösten. Det finns således inte heller någon tidsaspekt när jag ska ha uppnått mina önskade resultat utan jag vill inte känna någon press. Med andra ord så är det inte heller bestämt när jag springer mitt nästa maraton. Troligen blir det tidigast nästa höst.

I och med detta upplägg så blir det även nytt att jag inte kommer att ha ett specifikt maratonlopp som ett långsiktigt huvudfokus. Tidigare har jag valt ut 1-2 maraton per år som jag anmält mig till väldigt tidigt och sedan satsat mot. Det har varit bra på så sätt att jag haft en tydlig målsättning och något som triggat mig i träningen. Frånsett att jag är anmäld till Göteborgsvarvet (många år sedan senast) så kommer jag nu istället anmäla mig till lopp med kortare varsel, vilket givetvis är betydligt enklare på milslopp och halvmaror (inte samma förberedelser). Även när jag känner att det är dags för nästa maraton så blir det troligen med ganska kort varsel. Jag kommer givetvis ha några potentiella lopp i huvudet för att kunna optimera träningen utifrån det, men jag kommer inte boka något förrän närmre inpå. Då ökar jag möjligheterna att säkerställa att jag är i så bra form som möjligt så att inget oförutsett sker under de sista förberedelserna.

Detta är alltså vad som händer nu!

Jag hoppas det blir bra…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *