Varberg Halvmarathon 2015

Det var ett tag sen. Det var riktigt längesedan. Nästan fyra månader faktiskt! Men nu har det äntligen tävlats igen även om det satt hårt inne. Ryggen fortsätter krångla en del och dessutom har en förkylning lurpassat. Men ryggen höll och förkylningen höll sig borta och verkade inte påverka något.

Ryggen har varit en hemsk historia ganska länge nu men känslan är att det börjar gå åt rätt håll. Om fyra veckor är det Valencia Marathon så jag var i rejält behov av en genomkörare, och det fick jag sannerligen! Varberg Halvmarathon är ingen enkel historia, det är en tuff utmaning! Det är svängigt och kuperat. Egentligen en sådan bana som jag normalt inte gillar då jag är plan asfaltsnörd. Men jag har ändrat uppfattning! Det går inte att jaga personbästa hela tiden utan ibland är det kul att bryta av med en sådan här tävling. Det var dessutom en mycket trevlig bana och det var roligt att springa!

Innan 2015 hade jag bara sprungit ett lopp på hemmaplan. Nu är siffran uppe i fyra. Friskusloppet (valde 5km), Varbergsloppet (10km) och nu Varberg Halvmaraton. Det är synd det inte finns en mara i Varberg för då hade jag fått in alla distanser. 🙂

Varberg Halvmarathon hade premiär förra året och hade redan första året bra uppslutning. I år ökade deltagarantalet och har på kort tid blivit ganska stort! Eliten har inte hittat dit ännu (frånsett en riktig kanontid, återkommer kring det), men det är nog bara en tidsfråga innan det är fler som vill testa! Men där efter är det en hel del bra tider och där min egen prestation räckte till en nionde plats.

Starten var 14.00 och är för sent mot vad jag vanligvis gillar. Eftersom det är barngympa med Alicia klockan 10 på lördagar så passade det dock fint denna gång. Efter en kortare visit hemma åkte vi bort till Friskusstugan där start och mål är lokaliserat. Jag gjorde en efteranmälan och velade in i det sista om jag skulle springa 12,5km (en alternativ distans) eller halvmaran med tanke på ryggproblem/förkylningssymptom. Faktum är att jag fyllde i lappen med namn, förening etc., men valde att avvakta med sista uppgiften om vilken distans! Haha. Men jag behövde som sagt en rejäl genomkörare och då var det lika bra att testa den längre distansen.

Jag körde en ganska kort uppvärmning utan någon fartökning alls. Jag joggade bara lite lätt för att få upp värmen i höstkylan. Vädret var för övrigt väldigt tacksamt. Temperaturen räckte gott och väl och vinden var begränsad. Totalt sett ett tacksamt höstväder för löpning. I startområdet anslöt jag till ett par löparpolare och vi återfanns i början av startledet utan minsta trängsel.

Varberg Halvmarathon start

Starten blev som vanligt i ett tuffare tempo men så är det också en hel del nedför inledningsvis. Jag hade koll på att det var en krävande bansträckning så jag försökte hålla emot och blev därför omsprungen av ett koppel av löpare. Jag låg en kort bit efter en klunga de första kilometerna. Några hade redan stuckit iväg men efter det så var vi ett större gäng hyggligt samlat.

Varberg Halvmarathon Bild3

Jag hade bestämt mig för att inte kolla på klockan överhuvudtaget, vilket jag lyckades med. Känslan var emellertid att det gick fort de första kilometerna och det kändes ganska tungt. Men när det blev mer slätlöpning så mattades tempot och jag kom in i en behaglig rytm.

Vi rundade Kusthotellet och därefter väntade en betydligt tuffare del av banan med mycket uppför. Där hade vi bland annat en stigning uppför Hästhagaberget som är riktigt brant och som suger bra i benen. Jag sprang emellertid taktiskt och tog det lugnt uppför med syfte att hushålla på energin och fördela på ett smart sätt över hela distansen. Hästhagaberget blev första riktigt tuffa passagen och där började det bli luckor mellan många utav oss. Klungan var splittrad och många fick börja springa solo, inkluderat mig själv. Avstånden var dock inte stora så man hade ryggar inom rimligt avstånd.

Efter Hästhaga så var det fler stigningar men inga branta. Jag fortsatte att hela tiden springa lätt uppför vilket skulle visa sig vara smart.

Nästan halvvägs in i loppet så var vi tillbaka vid start-/målområdet för att ge oss ut på en ny sträcka. Denna halva av loppet innehöll inte några stigningar likt Hästhaga men däremot väldigt kuperat och med mycket löpning på stigar. Hela tiden lite upp och ner och sällan kunde man hitta en stabil rytm. Eftersom jag sprang lugnare uppför så hade jag ändå en behaglig resa och när det var slät- eller utförslöpning så kunde jag trycka på tidigt!

Varberg Halvmarathon Bild 4

Sista kilometerna in mot mål var tyngre som de normalt brukar vara. Men jag hade inte den där jobbiga kampen som ibland infinner sig när man får kämpa mot allt. Nu var det mest muskulärt som jag började bli trött medan flåset och huvudet kändes kontrollerat. Det märktes helt enkelt att det var ett tag sedan jag tävlade och avsaknaden att pressa kroppen på detta sätt.

En längre lätt stigning var upploppet innan vi svängde in mot mål. Jag mäktade inte med att spurta utan höll tempot in mot mål och landade på 1.21.29. Det var lite sämre än jag uppskattade innan loppet (trodde ner mot 1.20), men efter att ha löpt banan och dess krävande profil så är jag nöjd med tiden. Det var skönt att vara tillbaka och prestationen var ett steg i rätt riktning!

Varberg Halvmarathon Bild2

Jag hamnade på en nionde plats strax efter en löparpolare som jag länge hade inom räckhåll men aldrig mäktade med att passera. Ca minuten efter mig kom ytterligare en löparpolare så vi lade beslag på platserna 8-10.

Till tredjeplatsen var det drygt två minuter vilket inte känns som någon omöjlighet att pressa sig med bättre förberedelser och bättre form. Till vinnaren hade jag däremot fått starta med ett rejält handikapp om jag skulle palla att slå honom. Zackarias Toresson från OK Nackhe segrade på imponerande 1.13.42. En riktig klasstid på en sådan här bana!

Varberg Halvmarathon resultat

Som jag var inne på tidigare så har jag inte gillat denna typ av lopp, men så är det inte riktigt längre. Det var riktigt kul att springa och bansträckningen var rolig. All kupering och svängar gjorde att det kändes som kilometerskyltarna kom med snabbare intervall än vanligt. Det gjorde också att man slapp den mentala kampen när en kilometer kan kännas som en mil…

Som helhet var det ett riktigt schysst arrangemang som jag kommer springa fler gånger! Jag är ganska säker på att de kommer fortsätta växa och även om löparna säkerligen tycker det är tufft, så tycker de också att det är kul att springa.

Ingen pallplats och inget personbästa. Men det var verkligen skit samma! Det var härligt att få ha tävlat igen och det ger energi in i den sista träningen inför Valencia Marathon!

Hur kändes då ryggen?

Frånsett att jag vid ett tillfälle halkade på ett gäng löv och det högg till i ryggen så kändes det bra! 🙂

Gott så långt…

1 thought on “Varberg Halvmarathon 2015

  1. Tråkigt att läsa om dina bekymmen men å andra sidan, träningsspringer du en så tuff halvmara på 1:21 så är ju formen bra ändå! Ett riktigt fint besked!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *