Varbergsloppet 2017

Det är inte ofta som jag sprungit på hemmaplan men idag var det återigen dags. Tyvärr ett lopp som jag personligen redan har glömt, men Varberg fick visa upp sin fina sida i högsommarvärmen.

Varbergsloppet erbjuder något för hela familjen och numera är det givet att försöka kombinera mina lopp med barnlopp. Idag var således inget undantag men tyvärr lite drygt att det är tre timmar mellan våra lopp, det blev därmed en väldigt lång dag, men å andra sidan väldigt mysig!!

Vi var på plats tidigt och hämtade ut nummerlappar till Papricaloppet (barnloppet). Starten var 13:00 och tiden fram till dess var inga problem att fördriva. Det fanns hoppborgar, en utklädd paprika att krama, och själv fick jag köpt mig ett par löpar-solglasögon till ett riktigt bra pris. Vi mötte även upp familj, släkt och vänner som ville vara med och heja. Tiden rann iväg och helt plötsligt var det dags att inta startfållan.

En del barnlopp har rullande start men Papricaloppet har valt en stor gemensam start. Det är många barn (och föräldrar) som springer så det blir trångt men häftigt, och de släpper oss i omgångar så inte alla springer på samma gång. Bandet efter första starten drogs strax före oss så vi hamnade i andra starten vilket gjorde att vi istället fick bättre position. Starttiden 13:00 brukar vara Alvins sovtid och han gäspade ett par gånger innan start, men jag och Alicia höll honom vaken! Han behövde dock sitta och vila en stund innan start… Haha

Knappt 5min efter första starten så var det vår tur. Alicia som börjar få rutin på loppen smög sig fram till bandet och fick fri passage att sticka iväg direkt, så henne såg jag aldrig mer. Jag och Alvin inledde lugnare och som vanligt hade han väldigt mycket att titta på. Jag tror han tittade mer bakåt än framåt när han sprang 🙂

Papricaloppet är ca 300m vilket är i det kortaste laget för Alicia, men väldigt lagom för Alvin. Vi kämpade på och när vi närmade oss målet så fick han rejält med krafter och började pinna på. Jag vet inte vad det var som lockade där framme men något fick ordentlig fart på honom. Kanske var det Alicia som väntade på oss och som alltid har ett helt underbart leende på läpparna…

Sedan fick de varsin medalj runt halsen. Två trötta och nöjda barn!

Det är väldigt kul att springa med både Alicia och Alvin. Båda verkar tycka det är roligt då det inte finns någon tillstymmelse till motvilja eller gnäll. Alicia har ändrat sig rejält och börjar bli väldigt fokuserad när hon ska springa. Alvin är fortfarande så pass liten att det är allt runtomkring som fortfarande fångar hans uppmärksamhet 🙂

Efter Papricaloppet så hade vi på nytt en hel del tid att fördriva fram till 16:00 och min start. Denna gång var det desto drygare (iaf för mig) då man vill igång. Men efter glass, Hemmakvällsbesök, etc., så närmade det sig.

Eftersom det var på hemmaplan var det många känningar och jag mötte upp Robban och David för gemensam uppvärmning. Varm var man redan så det räckte och blev över, men löparmuskulaturen ska ju igång också…

Vi joggade bort längs strandpromenaden och vände. Med tio minuter kvar till start avslutade vi med några fartökningar. Därefter var vi redo att inta startfållan och vi kunde klämma oss in långt fram i en för övrigt välfylld startfålla. Överlag kändes det som att det var många löpare, och dessutom väldigt många duktiga löpare, från Ullevi, Hälle, Sävedalen, Hässelby, med fler.

Det tog lite tid innan vi kom iväg. Jag uppfattade inte riktigt vad som krånglade men helt plötsligt gick starten och vi var iväg. Det var riktigt många löpare där framme så det var stundtals trångt, däremot bromsade det mig inte nämnvärt utan snarare att det skapade ett kontrollerat öppningstempo.

Vi började med att runda fästningen (som man gjort ett antal gånger i träningssammanhang) för att sedan ge oss ut en kort bit på strandpromenaden. Därefter vek vi av upp mot stan/centrum där vi fick avverka en kort men brant stigning. Tyvärr så kände jag ganska tidigt att det inte alls var min dag, det var rätt tunga ben. Flåset var okej men jag hade det kämpigt redan i inledningen. Under första halvan är det en del uppför och partier med kullersten gjorde inte så att mina ben mådde bättre…

Det var gott om folk denna strålande sommardag men det härliga publikstödet fick tyvärr inte fart på mig. Efter ca 3km så sprang jag upp jämsides med Robban och frågade hur det kändes, ”-tungt” svarade han och jag kunde inte annat än instämma. Det var riktigt jobbigt men bara att kämpa vidare.

Bitvis lossnade det lite men ett par tunga kilometer i början sätter sig i benen och är inte enkelt att jobba ikapp. Det blev orytmiskt och stressigt i hopp om att öka farten men det ville sig inte. När benen inte ville så lade tyvärr huvudet också av. Jag hade ingen motivation att pressa mig utan ville i princip bara i mål och få det överstökat.

Med 3km kvar till mål så rundade vi Kusthotellet på en knixig och kuperad grusväg, därefter lite mer kullersten innan vi kom ut på strandpromenaden med 2km kvar till mål. Då fick vi vinden (även om det inte blåste så mycket) i ryggen och man kunde äntligen se slutet. Jag orkade inte pressa mig utan försökte bara hålla farten och göra en godkänd avslutning. Utmed strandpromenaden var det gott om folk som pushade på.

När vi närmade oss målet så orkade jag med ett försök till spurt som faktiskt gjorde att jag lyckades ta mig under 37min, tiden blev nämligen 36.59… haha

Om ni blundar för en slutkörd löpare, så njut av denna fantastiska bakgrund på målrakan! 🙂

Innan loppet så hade jag som målsättning att gärna springa under 36min men att allt över 37min vore ett fiasko. Det blev med andra ord snudd på fiasko och att det inte skulle bli en bättre tid förstod jag tidigt. Det blev ett krigarlopp där det bara är att bryta ihop och komma igen.

Segrare i herrklassen blev Anders Grahl på fina 31.08. Därefter var det många bra tider med 17 herrar under 35min. Själv blev jag 39:a i herrklassen. Nu hade jag en kass tid men det visar ändå på att det är en mycket bra bredd på startfältet.

Malin Strand vann damklassen på 36 blankt. Jag blev slagen av två damer då jag lyckades passera och få tredje damen 2 sek efter mig. Även på damsidan var det bra bredd med 10 löpare under 40min!

Eftersom det var på hemmaplan var det synd att man inte kunde prestera bättre, men Varbergsloppet är tufft ska tilläggas! Det är en del backar, knixiga delar, kullersten med mera som gör att det krävs en hel del. Det gäller att springa väldigt smart för att hushålla med krafterna. Jag öppnade kontrollerat så för min del så var inte det problemet idag utan det var bara allmänt tungt!

Varberg fick dock bjuda på sin fina sida! Detta fantastiska Varberg! Man springer på många fina delar av Varberg och vädret lyste upp hela arrangemanget. Det var massvis med löpare, det var massvis med folk runt banan. Det var helt enkelt en riktig folkfest! Visst var de för varmt för löpning idag men det gjorde helheten ännu bättre.

Varbergsloppet är ett riktigt bra arrangemang. REKOMMENDERAS!!

Glasögonen som jag köpte tidigare under dagen heter förresten Bliz TEMPO. Jag tror jag får reklamera dem för det stämde ju inte alls!! Eller också så var det användaren det var fel på i detta fall som inte lyckades leverera något tempo… haha

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *