Vintermarathon 2014

När starten i Frankfurt Marathon fick spolas ner i toaletten på grund av magsjuka så ställdes siktet om. Jag ville avsluta säsongen med en mara och då jag inte hade utrymme för en ny utlandstripp så var det endast Vintermarathon kvar att välja på, och det är väl inte så dumt? Stockholm har blivit min ”hemmaplan” för maraton där jag avverkat fem av totalt elva lopp. Jag har alltid trivts bra i Stockholm så det skulle bli kul med en ny bekantskap i form av Vintermarathon.

Jag bokade resan med kort varsel och hade med mig farsan som mycket uppskattat resesällskap. Utifrån ett ekonomiskt och tidseffektivt perspektiv så blev det tåg/buss upp på fredagen och tåg hem efter loppet på lördagen. Vi åkte fredageftermiddag och kom hem på lördag kväll, totalt var vi iväg i 27 timmar och 42 minuter och på det hann vi alltså med Varberg-Stockholm tur/retur, hotellövernattning och ett marathonlopp. Inte illa pinkat va!?

Vi åkte Bus4You på vägen upp och satt som kungar i de resliga sätena. Komforten är det inget att klaga på men det tar en del tid när man ska inom ett antal hållplatser på vägen. Klockan 22.00 var vi framme helt enligt tidsplan och en knapp halvtimmes promenad senare gjorde vi en sen incheckning på hotellet. Vi kan nog ha varit det resesällskap som både kom senast och lämnade tidigast. På lördag morgon var vi nämligen först till frukostmatsalen som öppnade 7.00 då jag helst vill ha ca 3 timmars marginal till start, som i detta fall var klockan 10. Efter frukost fanns lite tid för att slappa men strax efter 8 begav vi oss iväg. Efteranmälan gjordes i närheten av Kungliga Tennishallen där det har utkämpats flera klassiska bataljer. Omklädning var förlagd till Östermalms IP som också är detsamma för Stockholm Marathon. När dagens outfit var på plats var det 1,5-2km:s promenad till start/mål-området ute på Norra Djurgården. Utan stress kunde jag lämna in väskan med tjugo minuter kvar till start för att påbörja uppvärmningen. Mannen som tog emot min väska kände igen mig och frågade om jag hade varit med i Runners World. Jajjemän svarade jag och tyckte det var roligt att han uppmärksammat det!

En kortare uppvärmning med ett par avslutande stegringslopp blev det innan jag intog position vid starten. Det var en välfylld start med tanke på smal väg och att både Vintermarathon och Vinterloppet (8,6km) startade samtidigt. Men eftersom jag kom till starten från rätt håll så var det smidigt att smälta in bland de första leden. Där hamnade jag bakom Staffan som troligen de flesta känner till. En mycket trevlig herre som jag för första gången fick äran att träffa (rekommenderar hans blogg). Vi hann växla några ord innan det var dags för start.

Vintermarathon löps på en varvsbana bestående av ett inledande kort varv följt av sex längre. Vid starten var det en hel del som rusade men det hade sin förklaring i att det var en del Vinterloppslöpare som öppnade i ett betydligt högre tempo. Själv hittade jag direkt ett behagligt tempo och kände mig inledningsvis pigg i kroppen. Det fanns ett par ryggar som jag hängde på under större delen av det korta samt första längre varvet. Öppningen var inte överambitiös utan i linje med att klara en tid under 2:45.

bcc0b195-4cbc-49cd-b0ed-1f7ad1d5a354Foto: Gabriel Littson Enning

Andra varvet tappade jag kontakten och fick påbörja min sololöpning som fortsatte över samtliga varv. Det var inte så att jag tappade utan de hade ökat, och den farten vågade jag inte följa med i. Det andra varvet kändes tämligen lätt men redan under tredje varvet började det gå tyngre. Bansträckningen har ingen Västerbro men det var ett antal backar. Totalt utgör de nog ingen jättestor höjdskillnad men jag började uppleva backarna som jobbiga. När kroppen började bli tröttare så kändes backarna brantare. Det tredje varvet höll jag ändå ihop hyfsat och passerade halvvägs på 1:22:50. Det var tjugo sekunder efter min planerade tid på 2:45 men åtminstone på rätt sida för ett nytt personbästa. Problemet var dock att jag redan började bli sliten. Undermedvetet kom därför tankarna på att 2:45 var kört. Jag var ju inte långt efter tidsmässigt men kroppens signaler var inte positiva och det var halva loppet kvar.

Redan på fjärde varvet krävdes en temposänkning och sedan fortsatte det tyvärr i negativ riktning. Tempot blev lägre och det var som lägst på sista varvet. Då var jag så trött så att jag fick pausa en kort stund vid vätskestationen och jag gick även en kort stund uppför en brantare backe. Mer än så blev det lyckligtvis inte och även om minuterna rann iväg i snabb takt så kom jag åtminstone under 2:52. Sluttiden hamnade på 2:51:39 och med den känslan jag hade under andra halvan så trodde jag faktiskt att det skulle bli en sämre tid.

Tid Vintermarathon 2014

Tiden gav en 11:e plats av 325 startande herrar. Placeringsmässig var det okej men jag är givetvis inte nöjd med tiden. Tyvärr försvann troligen möjligheten till en riktigt bra tid i och med min DNS i Frankfurt där vädret var perfekt, banan är riktigt flack, bra publikuppslutning, etc. Vintermarathon hade också ett okej väder att bjuda på. Det var i princip vindstilla men tyvärr var det några grader för kallt. Jag tror det låg runt 2-3 grader och jag hade nog klätt mig så optimalt som jag kunnat, så jag frös verkligen inte. Men den låga temperaturen tar ändå ut sin rätt och kyler kroppen. Jag kände under de två sista varven en lätt yrsel som troligen hade att göra med att kroppen behövde omvandla energi för att hålla värmen, samtidigt som jag behövde ha ut maximal energi till löpningen.

Arrangemanget var välordnat och allt gick smidigt tillväga. Allt ifrån efteranmälan, ombyte, förvaring, start, med mera. Det är lite synd att det inte var mer publikuppslutning men alla andra löpare kompenserar delvis. Eftersom det är 6-varsbana så varvade jag flera löpare under varje varv och det förvånade mig att så många utav dessa löpare hejade på. Många ropade ”Heja Varberg” när de såg min klubbtröja. Det var dessutom en som kommenterade att jag hade ett snyggt löpsteg! Haha! Utöver farsan som stod och hejade utmed varje varv så var det dessutom en specifik kvinnlig funktionär som gav lite extra energi. Hon var lika glad och positiv under varje varv och vid min tredje passering så ropade hon ”-Det måste vara tredje varvet va?”. Jag svarade ”-Ja” med ett leende varpå hon svarade, ”-Jag ser det på tempot”. 🙂

Banprofilen är förhållandevis flack men som jag var inne på tidigare så upplevde jag den som ganska tuff. Även om många backar var korta så tycker jag dem kom ofta och påverkade min rytm. Sex varv gjorde det trevligt att det hela tiden var löpare i min omgivning, men en dag som denna när man har det lite tuffare så hade det tyvärr negativ påverkan mentalt. Det var tufft att räkna ner varv och jag hade nog gynnats av en envarvs-, möjligen tvåvarvsbana i detta fall.

Trots missnöjet med tiden så ångrar jag verkligen inte beslutet att springa. Det hade känts fel att ta säsongsvila utan ett lopp och nu fick jag till slut genomföra ett. Bland annat tar jag med mig en krigarinsats mot en seg kropp och en trött knopp. Men det jag framförallt tar med mig är vetskapen om vad jag troligen behöver fokusera på för att bli en bättre löpare 2015. Jag måste bli mycket starkare i bålpartiet för att kunna hålla en god löpekonomi under hela distansen. När jag halvvägs började bli trött så sjönk jag ihop i steget. En dag som denna när det är kyligare ute så påverkar det ännu mer då jag stelnade till i det läget och rörelseomfånget reducerades. Jag fick inte alls ut samma fina löpsteg och sista milen sprang jag med en smärtande ljumske (som nu är ännu stelare!!). Jag har slarvat med bålstabilitetsträning (och styrka i allmänhet) så jag måste verkligen ta tag i det, för nu fick jag ett kvitto på att det brister där. Om jag stärker upp kroppen så hoppas jag det leder till att jag kan hålla en högre fart under en längre tid och att jag på så sätt ska kunna ta nästa steg i utvecklingen. Det här maratonåret har helt saknat något personbästa och det var verkligen inte enligt plan. Men som min coach Friberg brukar säga: ”-Ett steg bakåt, två steg framåt”. Jag kommer komma tillbaka och jag känner att jag har betydligt bättre tider i kroppen om jag får allt att stämma!

I omklädningsrummet efteråt kom resans mest komiska ögonblick. Jag och farsan hade precis anlänt och var till en början själva. Under tiden som vi pratade om loppet hade det kommit in ytterligare en löpare men vi tänkte inte så mycket på det. Vi tjötade vidare och kom in på vem som segrade. Farsan nämnde att han hette Jonas Buud och eftersom jag mycket väl känner till honom så nämnde jag att han även segrade förra året. Jag började berätta om hans huvudinriktning som ultralöpare och att han sprang UltraVasan (nio mil kuperat underlag) på drygt 4min/km. Jag tror jag uttryckte det något i stil som ”helt galet” eller ”helt sjukt”. Kort därefter frågar farsan den inkomna löparen om hur det hade gått för honom varpå han svarar ”-Det är mig ni pratade om”. Haha! Givetvis var det Jonas Buud själv som hade kommit in och jag tänkte aldrig på att kolla närmre vem det var. Eftersom han dessutom bytte om samtidigt som mig så tog jag för givet att det var en löpare kring min tid. Både jag och farsan började flabba och jag nämnde att det var tur att vi inte pratade skit! Haha. Han verkade tycka det var kul att lyssna på och jag är ganska säker på att han fick sig ett gott skratt efteråt, och att han tar med sig det som ett roligt minne. Det kommer åtminstone jag att göra! Han passade på att ge mig ett reklamblad till hans training camp så vem vet, våra vägar kanske korsas igen och då ska jag lyfta blicken tidigare… 🙂

Efter ombytet var det snabba ryck med en halvtimme kvar till avgång för tåget mot Göteborg och sedermera Varberg. På den tiden skulle vi först ta oss tillbaka till hotellet där vi förvarade våra väskor och därifrån vidare till Centralstation. Det var tur att det inte var min första mara utan kroppen har vant sig så pass att jag kunde pinna på hyggligt trots en sargad kropp. Vi sicksackade fram mellan allt folk i lördagshandelns trängsel och med några korsningar mot röd gubbe (sorry!) så kom vi på tåget med fem minuters marginal! Inget annat än perfekt tajming! På tåget intog vi sköna säten i första klass och det var otroligt skönt att äntligen få möjligheten att vila kroppen. Jag hade förbokat 3-rätterserbjudandet som farsdagspresent så med två kalla öl och gott käk blev det en mycket trevlig hemresa!

Avslutningsvis vill jag tacka för allt stöd på hemmaplan, och ett speciellt riktat tack till farsan som ställde upp som resesällskap då han tyckte det var synd att jag inte fick chansen i Frankfurt. Stort tack!

2 thoughts on “Vintermarathon 2014

  1. Haha, underbar episod med Buud efteråt! Roligt att vi fick tillfälle att hälsa men synd att vi inte sågs efteråt, jag stannade en stund men började snart frysa och tog mig till tåget jag också.

    Din upplevelse liknar ganska mycket min, jag hade bestämt mig för att prova 4 min/km som utgångsfart för att se om PB-möjlighet fanns men känslan var inte bra, inte alls lika bra som när jag träningssprang ett varv i 3:55-fart förra veckan. Backarna kändes sega från början och ganska snart tog jag, kanske lite omedvetet beslutet att släppa PB-ambitionerna och mer springa igenom loppet utan att ta ut de där sista %’en. 2:55 är OK med tanke på det och jag har varit rätt sliten innan loppet så jag är nöjd med säsongsavslutningen trots att tiden kanske blev ett par minuter långsammare än jag hoppats på.

    Nu dags för skön grundträning resten av året! 🙂

    1. Jag läste den rapport Staffan och jag tänkte likadant. Vi löpte nog med liknande känsla! 🙂
      Hoppas våra vägar korsas igen!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *