Alternativ träning

Med tanke på smärtan i höft/ljumske så har jag under inledningen av veckan ägnat mig åt alternativ träning. Det känns redan bättre så jag räknar med att komma igång med löpningen igen inom kort, kanske redan imorgon. Egentligen hade jag tänkt att gå ut och springa redan idag, men min tränare avrådde mig ifrån detta och att istället sätta mig en stund på träningscykeln. Det är grymt tråkigt men ett mycket klokt beslut. I sådana här avseenden är det väldigt viktigt att jag bromsas upp och tänker långsiktigt, för jag har otroligt svårt för att ställa in ett pass förrän det är för sent… 🙂

Alternativ träning

Alternativ träning innebar simning i måndags och träningscykel idag tisdag. Fy satan vad tråkigt det är. Det som är bra med alternativ träning är att man får bekräftat hur gärna man vill ut och springa istället. Simningen i måndags var iofs helt okej. Ibland kan jag bli sugen på att åka iväg och simma för att det känns så skonsamt för kroppen. Det är dessutom en ganska skön känsla efteråt när man stiger upp ur vattnet, för det är ofta först då som man märker att man ändå blev lite trött. 🙂 Dock är det väldigt segt att simma. En kilometer är inte långt men det räcker till för att det ska bli drygt.. hehe. För övrigt simmar jag jävligt långsamt, men det hör ju inte till saken.

Idag satte jag mig som sagt på träningscykeln. Tyvärr innehar jag inget träningskort någonstans så jag fick glatt pröjsa 80 spänn som det kostar per träningstillfälle. Jag cyklade i 30 minuter så jag var nog en av dagens mest lönsamma kunder. Att cykla var bra mycket segare än att simma. Cyklarna är dessutom placerade så att man inte kan titta på tv. Å andra sidan brukar det vara SVT utan ljud så det är ju ändå ingen höjdare. Men jag har inte för avsikt att sätta mig på träningscykel så ofta så det var bara att gilla läget.

Samtidigt som jag satt och cyklade tänkte jag tillbaka på tiden när man hade gymet som sitt andra hem. Det var ett par år sedan nu som jag vägde 95 pannor och var riktigt grov. Då var gymet min hemmaplan och jag var högt uppe i den dolda hierarkin. Störst går först som det så enkelt heter. Idag kände jag mig som en vilsen liten pojk där jag 25-30kg lättare satt i hörnet på min cykel och såg på när det lyftes och stånkades. På den tiden tränade jag bland annat på 115kg i bänkpressen, idag skulle jag troligen fått kämpa med enbart stången! 🙂 Det var gamla goda tider men inget som jag längtar tillbaka till, då jag trivs så bra med löpningen. Jag trivs med att vara liten istället för stor, snabb istället för osmidig, uthållig istället för stark.

Imorgon hoppas jag på comeback i löparspåret efter hela två dagars frånvaro!! För vem trivs inte på sin hemmaplan? 😉

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *