Hell Week – Part Four, Summary

Mitt 15-mila-projekt (även kallat ”Hell Week”) är över, och det är mycket som far igenom huvudet när det ska summeras. Det var ett annorlunda, roligt, inspirerande, men givetvis krävande inslag i träningen.

Hell Week

Tanken från början var att veckan skulle efterlikna, eller i alla fall närma sig en normal träningsvecka för en elitlöpare. Utöver den stora mängden på 15 mil så skulle det även ha varit mycket tröskelfart. Jag är medveten om att en träningsvecka för yppersta eliten är ännu tuffare, men eftersom jag inte kan avsätta 24 timmar om dygnet enbart för löpning/återhämtning så var jag tvungen att begränsa mig något, så detta får klassas som en acceptabel liknelse.

Jag har haft detta projekt i tankarna ett bra tag, men det har legat vilandes tills jag kommit ur tävlingssäsong, då jag räknade med att det skulle slita på kroppen. Eftersom jag inte ska tävla härnäst förrän i februari så kände jag att det kunde vara dags. Jag informerade Ulf (min tränare) om min idé och han lade in det i planeringen. Tidpunkten för detta projekt passade därmed egentligen perfekt. Dessvärre började kroppen att krångla strax innan start med ömmande sätesmuskel/höft och därmed nedsatt rörlighet.

Jag övervägde alternativet att senarelägga projektet, men kände för stor motivationskraft för att ställa in. Jag ville ge det en chans och inleda enligt plan, så skulle jag hellre få avbryta om det skulle kännas värre. Jag ventilerade mina tankar med Ulf som poängterade att tänka klokt och långsiktigt. Hans rekommendation var nog i själva verket att avstå, men om jag skulle göra ett försök så skulle jag iaf minska på kvalitén. Sagt och gjort så plockade jag bort all tröskelfart ur passen och bestämde mig för att enbart fokusera på distans, och målet var som sagt >150km.

Jag öppnade veckan med att springa dubellpass på 15km + 12km måndag/tisdag och jag kände av stelheten i sätesmuskeln under samtliga pass. Jag var riktigt nära att ställa in men kände ändå inte att det blev värre. Jag smorde in med värmande gel inför passen och kylande gel efteråt, allt för att lindra stelheten. Dessutom var jag extremt noga med stretch och olika töjningsövningar för att sträcka ut kroppen. Det fungerade faktiskt så pass bra att jag valde att fortsätta resan.

Under mitten av veckan minskade smärtan i sätesmuskeln. Huruvida jag sprang bort det eller om det kommer tillbaka nu i efterhand, det återstår att se. Men det kändes helt klart bättre och jag kunde fortsätta med dubbelpass onsdag, torsdag och fredag. Det dök dock upp nya skavanker i knä och fot, men eftersom jag hade kommit så långt så var jag fast beslutsam att slutföra (utan att känna mig dumdristig) uppdraget. Jag hade till och med fredagen inräknat samlat på mig så mycket mängd att det räckte med enkelpass både lördag och söndag, och det gjorde gott för kroppen. Under de två avslutande passen kunde jag hålla riktigt bra fart och dem var faktiskt veckans snabbaste, trots att jag var väldigt seg på söndagen.

Jag kom upp i totalt 150,6km och det såg sammanfattningsvis ut enligt följande:

Vecka 47

Det är svårt att dra några betydande slutsatser av detta experiment eftersom det var under en kort tidsperiod. Jag visste till exempel att jag var tillräckligt grundtränad för att jag skulle klara av mängden. Frågetecknet och utmaningen var istället om kroppen skulle hålla vid ett jämnt och hyffsat högt tempo. Men även här är en vecka relativt begränsat för att utvärdera huruvida det skulle vara möjligt att fortsätta med liknande upplägg. Det skulle vara intressant att köra åtminstone en fyraveckorsperiod för att följa träningsresultaten och se om kroppen skulle hålla. Mina slutsatser blir helt enkelt efter de intryck som jag hann få, samt mina personliga hypoteser.

Mitt medeltempo landade på knappt 4:21 vilket är mycket bra. Det är inte sämre än övriga veckor vilket tyder på att jag har en stabil grundträning och att jag tål mycket mängd. Under de dagar som jag sprang dubbelpass (måndag – fredag) så var medeltempot 4:22 under förmiddagen och 4:24 under andra passet på eftermiddagen/kvällen. Det tyder också på en stabil grund och en snabb återhämtning, då farten på andra passet inte nämnvärt försämrats. En tredje och ytterligare glädjande observation är att de tre sista passen är de tre snabbaste. En sådan avslutning bekräftar återigen att jag är uthållig när farten kan stegras trots så många mil i benen. En möjlig faktor till den starka avslutningen är att det är lättare mentalt att trycka på det sista när man vet att det inte är så långt kvar, men min känsla sade faktiskt något annat. Frånsett i söndags så kändes det inte jobbigare än tidigare trots en högre fart. Orkesmässigt så har jag därför inte upplevt att det har varit några problem, men återigen vill jag poängtera att det handlar om en vecka. Skulle jag ha fortsatt med ytterligare en likadan vecka så skulle tempot sannolikt sjunka.

Det som istället har varit tuffast är slitaget och min utvärdering där blir tyvärr missvisande eftersom jag kom in med en sargad kropp redan från början. Det blir därmed svårt att utvärdera vad just denna vecka har föranlett, men jag har känt av mer skavanker nu efteråt i förhållande till vad jag kände från början, så givetvis sliter det på kroppen. Jag känner även en form av träningsvärk/stelhet som jag endast kan likna efter ett maraton.

Om ett sådant här projekt höjer min fysiska kapacitet är svårt att svara på. Ibland är det bra att tänja och testa sina gränser. Om man efterföljer med vila och lugnare träning så tror jag att några enstaka sådana här veckor kan vara utvecklande. Den svåra balansgången är dock att inte råka trilla över på fel sida och få en förslitningsskada. Tappar man sedan värdefull träning så är det helt klart inte värt det. Förslitningsskador är dessutom luriga att upptäcka även om man är vaksam!

Där jag istället tror att det ger mest är mentalt. Dels stärker det att veta om att man tål så mycket träning och har kunnat genomföra det, och sedan kommer det att få mina normala veckor att kännas lättare.

Avsikten med detta projekt var, och är fortfarande att begränsa det till en vecka. Under så korta perioder så tror jag som sagt att det kan utveckla mig som löpare. Men om jag skulle fortsätta på samma linje så skulle jag troligen misslyckas totalt. Det är möjligt att jag i framtiden skulle kunna klara av flera 15-mila veckor i följd om jag under ett par års tid kontinuerligt stegrar träningsdosen. Men det svåra kommer att vara att klara av den mängden i min livssituation med heltidsarbete och familj. Återhämtningen skulle vara extremt viktig och den skulle riskera att bli alldeles för bristfällig för att kunna pussla ihop tiden.

Jag är dock tillfreds med den relativt stora volym (8-10 mil) som jag faktiskt redan lyckas springa de flesta veckor, och det är nog ungefär den mängd som är optimal för mig just nu. Jag kommer att fortsätta på det spåret och har ingen ny 15 mils vecka på gång. Men jag har faktiskt börjat överväga att göra något liknande igen då sådana här utmaningar är grymt motivationshöjande. Så om inte veckan i sig skulle påverka min utveckling nämnvärt, så ger det i alla fall en kick in i övriga träningen. Vilken utmaning som jag kommer att anta härnäst är ännu inte bestämt, men det finns tre varianter som jag är sugen på att testa.

  • Springa en ultradistans på ca 50km i följd (lugnt tempo)
  • Testa ultraintervallerna som Jogg.se anordnar och som innebär 8x10km fördelat under ett dygn
  • Fortsätta på den inslagna vägen men utöka till så mycket som 20 mil under en vecka och då troligtvis ta ledigt ifrån arbetet

Om jag skulle placera dessa utmaningar i kronologisk ordning så skulle de nog ligga rätt så som jag har presenterat dem! Den sistnämnda utmaningen på 20 mil lär nog därmed dröja… 😉

1 reaktion på ”Hell Week – Part Four, Summary

  1. Återigen grattis till en grym prestation !! Som du skriver så tror jag att den främsta vinsten ligger på det mentala planet, att springa 8-10 mil kommer ju nästan att vara en baggis efter en sådan här vecka :-). Sjyssta utmaningar Jonas, jag kommer aldrig att ge mig på någon av dem haha :-). Tar du en lugn vecka nu ?

    Ha de gött!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *