Hösten är här!

Mörkare, kallare och blötare! Hösten är slutligen här…

Det låter ganska trist, men jag tycker ändå att det känns helt okej. Om det inte blåser allt för mycket så finns det möjlighet för riktigt härlig distansträning. Det började i måndags då omväxlingen kom som en chock. Jag skulle ge mig ut på ett lugnt distanspass innan lunchen på jobbet och skymtade ut genom fönstret. Det såg inte alls så varmt och behagligt ut som man har vant sig vid, utan det blev första gången på länge som jackan åkte på! Minns inte när jag behövde två lager senast.. Jag hade till och med kunnat dra på mig långtightsen men de får vänta lite, hoppas kunna klara mig in i oktober innan de åker på. Något måste man ju vänta på! 🙂

Löpningen gick sedan fint. Det blev varmt ganska fort och vinden var inte så jobbig som jag först befarande. Det totala intrycket av passet var positivt med en behaglig temperatur, syrerikt, och fyllda energidepåer.

Efter hemkomst var det dags för dagens andra löptur. Denna gång tillsammans med sambon och dottern. Jag snörade på mig dojjorna medan mina medresenärer satte sig på cykeln. Tillsammans gav vi oss ut på en lugn åtta. Återigen mötte vi hösten och stundtals såg man inte vägen för alla löv. Men med tanke på att jag hade kunnat springa den rundan i sömnen så visste jag vart marken befann sig! 😉

Måndagen avslutades sedan med styrketräning för bålen, och som helhet var det en bra träningsdag. Jag var (och är fortfarande) orolig för en knäsmärta som jag ådrog mig i fredags i förra veckan. Under ett lätt distanspass så höll högerbenet på att vika sig ett par gånger. Där emellan så gick det bra och det var inga problem att trycka på i löpningen. Det kändes därför stabilt i frånskjutet, men någonstans fanns det en obalans i knäet. Dagen därpå sprang jag ett 30km långpass. Det kanske kan tyckas lite dumt istället för att vila, men jag ville ändå testa för att se hur det kändes och det gick fint! Även måndagens löppass kändes bättre i knäet, men fortfarande känns det som att det är någon form av obalans.

Med extra styrka och vaksamhet så hoppas jag kunna fortsätta löpa på som vanligt. Det vore synd att ta till någon längre vila med knappa månaden kvar till Göteborgs Marathon. Därefter finns det möjlighet till vila, men dessförinnan hoppas jag kunna köra på för fullt. Men om skulle det skita sig och förvärras, så får jag överväga att ta till den klassiska ofrivilliga vilan som jag alltid hatar!

PS! I motvinden så ställer sig alltid håret upp lite sådär lagom osexigt. När jag kollade i spegeln så kom jag att tänka på att det är väldigt likt den skrämda dockan i Tomteverkstan. Jag tog fram en bild för att jämföra, och visst är det slående likt?? haha

Tomteverkstan vs Me

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *