Summering – Ett år med Ulf Friberg!

Idag är det på dagen ett år sedan jag inledde ett samarbete med tränaren Ulf Friberg. Det är ett samarbete som jag är mycket nöjd med då det har varit av stor betydelse för min utveckling som löpare.

Innan vi inledde samarbetet så hade jag nyligen gjort drygt 3.03 på Oslo Marathon och hade fått blodad tand. Jag ville mer! Dessförinnan hade jag sprungit på 3.07 i katastrofvädret (kallt, regn & blåst) under Stockholm Marathon 2012. Ytterligare ett år innan dess så inledde jag min mara-debut med 3.45 i Stockholm. Jag hade därmed haft en kontinuerlig förbättring utav mina tider vilket är rimligt med tanke på att jag var ny i löparvärlden. Men jag förstod också att det skulle bli tuffare för varje minut som jag förbättrade mig. Skillnaden mellan 3.07 i Stockholm och 3.03 i Oslo (det vill säga fyra minuter) var sämre än vad jag hade hoppats på. Speciellt med tanke på att min tid i Stockholm förmodligen hade varit ännu bättre vid optimalare väderförhållanden. Jag ville ha ut mer utav mig själv, och jag ville framförallt påskynda min utveckling!

Via löparforumet Jogg.se såg jag en annons med möjligheten att på distans (=mejlledes) bli coachad av Ulf. Det var en möjlighet som jag blev mycket intresserad utav, och som jag hade svårt att släppa. Jag tog därför kontakt med Ulf som då hade möjlighet att hjälpa mig med min satsning. Mitt mål blev naturligtvis att först ta mig under 3-timmars gränsen som är en form av drömgräns för en maratonlöpare. Därefter skulle framtiden få utvisa vilka kapacitetsmöjligheter som uppenbarade sig. För när jag inledde samarbetet med Ulf så var tre timmar definitivt inte min planerade slutdestination, utan det skulle vara början på en spännande resa.

Ulf Friberg

Vidare så fanns det ett par andra aspekter som var bidragande till att jag ville ha hjälp. Om det bara hade varit att ta mig under 3-timmars gränsen så hade jag på sikt löst det på egen hand. Utan det var istället faktorer som att jag ville snabba på min utveckling så mycket som möjligt, och det gör jag lämpligast genom att träna ”rätt”. Visst är maratonlöpning en idrott där det krävs mångårigt och kontinuerligt satsande för att lyckas riktigt bra, men det är fortsatt viktigt att träna så optimalt som möjligt och ta vara på de åren som ges. Man vet aldrig när kroppen eller något annat sätter stopp. En annan bidragande faktor var att jag ville lägga all energi och tid på träning, och inte behöva bry mig om upplägget. Med Ulf som coach så skulle jag slippa fokusera på hur jag skulle träna, det viktiga var istället att jag skulle bli hjälpt att närma mig ett optimalt träningsupplägg, med tanke på hans erfarenheter.

Den 22:a oktober 2012 startade vi upp träningen med siktet inställt på Barcelona Marathon i mars 2013. Det var där som drömgränsen på tre timmar i första hand skulle ryka. Tidigt fick jag en mycket bra känsla då jag blev professionellt bemött utav Ulf. Han var noggrann med att samla in så mycket erfarenheter och detaljer som möjligt för att kunna lägga upp träningen på bästa sätt. Vad jag hade för bakgrund (träning, skador, osv.), mina förutsättningar för hur mycket jag kunde träna, mina mål, etc. Efter att han hade bildat sig en första uppfattning om mig så fick jag sedan ett utkast på ett träningsschema att efterfölja. Under resans gång så har vi därefter utvecklat detta och veckovis stämt av tider och känsla för att hela tiden anpassa träningen till att bli så optimal som möjligt.

Ulf har hela tiden varit väldigt noggrann med att det i slutändan är min känsla som ska styra, och det tycker jag är en extremt viktig detalj att lyfta fram. Det är också detta som är en styrka i att ha en fysisk person som coach, och inte ett standardiserat träningsprogram som man kan följa utefter en beräknad sluttid. Med tanke på att vi alla är olika och inte svarar på träningen på samma sätt, så är kommunikationen enormt viktig för att vid behov förändra och individanpassa träningen. Ulf har även varit väldigt noggrann med att se långsiktigt och hellre avstå ett träningspass, än ett för mycket (vid skadekänning, sjukdom etc.), och att inte bli slav under sitt träningsschema. Om kroppen säger ifrån så är det viktigare att följa känslan och inte vad som står på schemat. Detta kanske kan tyckas vara självklara saker för vissa, men personligen så har jag alltid haft svårt att ta till mig detta. Jag har alltid sett ett inställt pass som förlorad träning/utveckling, medan det i vissa fall kan vara nödvändigt för den fortsatta utvecklingen. I dessa fall så har det varit lättare för mig att ta till mig detta och att förstå innebörden i att tänka långsiktigt.

Under de månader med begränsat med tävlingar så har vi kunnat ha träningsscheman som löper över en längre period (exempelvis fyra veckor), men vi har alltid stämt av veckovis för att följa upp så att vi ligger rätt. När det däremot närmar sig tävlingar så har vi lagt upp träningen vecka för vecka för att verkligen följa och slipa formen, och i slutet så har det ofta handlat om att ta dag för dag. Denna möjlighet med att få hjälp med formtoppning är ytterligare en styrka med en personlig coach, och där har Ulf lyckats få mig att hitta rätt på ett ypperligt sätt! Inför de tävlingar som vi har kommit överens om att prioritera, så har jag också kommit in extremt stark under dessa tillfällen.

Ytterligare en styrka med vårt samarbete är flexibiliteten. Det finns alltid en reservplan när sjukdomar eller förslitningar uppstår. Istället för att fortsätta följa ett schema och hoppa rakt in så fort man tillfrisknar, så justeras upplägget för att förhindra återfall, och för att komma in i träningen på rätt sätt igen.

Jag har hittills varit inne på flera styrkor med en personlig tränare/coach, och det finns mängder som jag inte kommer att beröra, eller som jag glömt. En självklar som ändå bäst att nämna är givetvis att personen ska ha bra erfarenhet utav löpning för att kunna erbjuda bästa möjliga hjälp, och detta behövde jag inte vara särskilt orolig för med tanke på Ulfs imponerande CV. Men vad man däremot hade kunnat oroa sig för var huruvida viktig ”jag som enkel motionär” var i hans skara av oerhört duktiga löpare. Skulle jag få ta del utav hans verkliga kompetens och engagemang, eller skulle jag bli underordnad och bli behjälpt i mån av tid?

Svaret på den frågan är det som jag vill lyfta som en utav de största styrkorna som jag märkt hos Ulf sedan vi påbörjade vårt samarbete, det vill säga hans hängivenhet! Jag har verkligen blivit professionellt bemött och hjälpt under hela tiden! Han har visat ett fantastiskt engagemang och drivkraft i att utveckla mig som löpare. Vi drivs alla utav olika mål, och Ulf verkar ha förmågan att inspireras till att hjälpa oavsett om man vill tillhöra eliten, eller om man skulle vilja klara av att springa en viss distans. Hans engagemang har hjälpt mig väldigt mycket och bidragit till motivation, och jag känner mig definitivt inte som ”bara en i mängden”.

Nu har jag lyckats gå igenom i korta drag hur vårt samarbete fungerar, samt att jag har lyft fram det som jag värdesätter mest. Tanken är ju att detta ska utmynna i prestationsutveckling och det har det sannerligen gjort. Självklart är det svårt att peka på en enskild faktor som att det är specifikt vårt samarbete som föranlett dessa förbättringar. Men det utgör helt klart en mycket betydande del i min utveckling!

Tidsutveckling

På milen och maraton är utvecklingen starkast. På milen har det troligtvis sina skäl i att jag saknade fart och hade mindre erfarenhet utav kortare distanser. På maraton så klarade jag drömgränsen på tre timmar med råge i Barcelona. Jag hann därtill nyligen med att krossa den tiden i samband med Göteborg Marathon (2.46.21). Det känns bra att utvecklingen är som starkast på milen/maraton eftersom jag delvis underpresterat på milen, samt satsat som mest på maraton.

Jag är mycket stolt och nöjd över denna utveckling, och att jag i och med detta har tagit ett rejält kliv uppåt i resultatlistorna. Jag vill ta ännu ett kliv framöver men måste också vara ödmjuk inför uppgiften, och förstå att det inte går att fortsätta i samma utvecklingstakt längre. Lite trist kan tyckas, men om jag skulle lyckas med samma förbättringar i ytterligare ett par år så skulle jag slå världsrekord, och det känns inte troligt… 🙂

PS! Jag vill poängtera att denna utläggning inte är en sponsrad aktivitet utav Ulf Friberg (tror iofs inte att han hade behövt det)… haha! Utan detta är min personliga åsikt som jag vill förmedla i och med att jag är oerhört nöjd med året som gått!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *