Tålamod och långsiktighet!

Jag hatar ofrivilliga uppehåll, jag hatar således skador och sjukdomar. Hata är ett starkt ord men jag tycker det är störande när träningsrytmen hamnar i obalans och man måste backa ett, eller ett par steg. En sjukdom är oftast begränsad till en vecka och då går det fort att hitta tillbaka. En skada brukar däremot sitta i längre. Mina rygg-/underbenproblem har suttit i drygt 1,5 månad. Vissa dagar känns det bättre och vissa sämre, ungefär som det brukar göra i livet. Det jobbiga är att inte veta när man kan vara 100 % återställd. Mina problem är av det diffusa slaget där det kan gå fort att komma tillbaka, men det kan också vara riktigt långdraget som i detta fall. Förvisso har man hela tiden ett hopp om att det ska ge med sig, men frågan är om det inte är bättre med en konkret skada vars frånvaro i regel är tidsbestämd.

Denna gång tycker jag ändå att jag har hållit humöret uppe och fokuserat på rätt saker. Antingen så har jag omedvetet förstått att skador på denna nivå är vanligt, och att jag har varit lyckligt lottad som klarat mig ett bra tag. Eller så kanske det beror på att jag snart blir ett år klokare (läs 28/4) och kan hantera det på ett bättre sätt. Under uppehållet har jag lagt stort fokus på att stärka upp kroppen, samt ett flertal besök hos kiropraktor/sjukgymnast/massör. Det har också blivit en del cykel och löpning, men långt från den löpmängd som jag är van vid. Några veckor har det blivit max 10-20km, ett par veckor har jag iaf närmat mig 50km.

Den begränsade löpmängd som jag har lyckats genomföra har till stor del bestått av lättare distans för att hålla igång kroppen. Under ett fåtal pass har jag lagt in ett par kilometer tröskel för att inte tappa all fartkänsla. Tuffare intervaller har jag inte vågat mig på för att undvika för hård belastning. Några långpass har det inte heller blivit tal om då även dem har en högre belastning.

Nuläget är som så att det fortfarande känns som det går åt rätt håll, dock väldigt långsamt. Det är fortfarande inte aktuellt med något renodlat långpass, däremot rekommenderade min tränare att göra ett kombinationspass av löpning och cykel för att få ihop en längre tids ansträngning.  Avsaknaden av längre distans har gjort att jag beslutat av avstå från Kungsbackaloppet som jag varit trogen de senaste åren. Det känns trist med tanke på att de ändrat bansträckningen som verkar betydligt mycket trevligare jämfört med tidigare. Jag har vid ett flertal tillfällen uttryckt att det kan vara en av Sveriges tråkigaste bansträckningar (men snabb), om de har lyssnat på mig eller någon annan låter jag vara osagt.. haha! Arrangemanget har dock alltid varit lyckat så med en ny bansträckning så tror jag på en förhöjd totalupplevelse för alla löpare.

När det blir ett lopp för mig härnäst får framtiden visa, men Stockholm Marathon ska ännu inte behöva ligga i riskzonen. Förberedelserna dit har tyvärr blivit allt annat än optimala och jag får värdera mina ambitioner extra noggrant. Risken är att jag får springa loppet utan några större förväntningar eller krav, men isf får det bli så. Det kommer ju fler chanser!

Tålamod och långsiktighet har jag hört ska vara synonymer till långdistanslöpning! Något som jag helt lidit brist på tidigare men som jag nu börjar få förståelse för… 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *