Tunga dagar!

Det är 1,5 vecka kvar till Frankfurt!

Det märks…

Det känns…

Olika händelseförlopp och målbilder börjar cirkulera i huvudet.

En lång distans ska avverkas på så kort tid som möjligt.

Det finns inga genvägar, det är hårt arbete som gäller!

 

Hur är då känslan när vi nu närmar oss?

Oviss! Mycket oviss!

Träningen har flytit på utan avbrott och för snart två veckor sedan genomförde jag ett bra långpass som jag benämnde som nyckelpass. Sedan dess har det gått allt annat än bra. I lördags sprang jag mitt klassiska 10+10km pass som skulle gå i en fart något saktare än tänkt marafart. Första 10km gick okej (inte mer), nästa 10km gick inte alls. Trötta ben, krampande mage, omotiverat huvud. Jag tvingades pausa efter 3km, sedan hoppades jag kunna sätta sista 7km på ett snyggt sätt. Men det blev en paus till, och sedan ytterligare en. Om jag var nöjd när jag kom hem? Knappast! Kände mig enormt frustrerad! Det är via sådana här pass som man vill bygga upp en skön känsla, istället fick mitt självförtroende sig en smäll!

Med lite eftertanke så kommer det dagar emellanåt då inget stämmer. Inga stora växlar får dras utan det gäller att ladda om, och det gjorde jag. Jag började ladda inför ett nytt pass som avverkades igår i intervallform. Det började bra. Piggare i både kropp och knopp! Men sedan hände det igen, pulsen rusade och benen blev stumma. På nytt fick jag pausa i ett nyckelpass för att hämta andan. Denna gång räckte en paus för att slutföra passet men tiderna är jag inte speciellt nöjd med.

Två helt bedrövliga pass, och inte vilka som helst, utan två viktiga pass som ska hjälpa mig till formtoppning och en skön känsla. Nu gör de mig istället oviss om vad som händer!?

Jag behöver hitta tillbaka till en positiv känsla igen och tyvärr har jag ingen återställningsknapp att trycka på. Tillvägagångssättet blir istället vila idag (onsdag), lätt distans imorgon, och vila på nytt på fredag. Därefter hoppas jag att kroppen har vaknat till liv så på lördag blir det ett fartpass igen! Då ska det släppa, då måste det släppa!

Det blev ett mycket dystert inlägg och det är lite så jag känner för stunden. Men jag är INTE uppgiven. Jag är långt ifrån att vara en slagen man! Av erfarenhet så kan det vända snabbt, snabbare än man tror. Det finns en klassiker ”Dåligt genrep – Bra premiär”. Förhoppningsvis kan det appliceras på mig!

Den 26:e oktober är det dags! Då ska jag göra mig själv rättvisa!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *