Det har varit en lång, nervös, spännande, krävande, och till slut underbar dag!
Göteborgsvarvet var en utav årets höjdpunkter och jag har under hela veckan byggt upp stora förhoppningar om att göra ett bra resultat, därför var det väldigt skönt att jag lyckades!
Starten i Gbg-varvet är lite för sent för min smak då jag gärna springer ganska tidigt på dagen för att minimera den långa väntan. Jag gick upp på morgonen med en nervositet jag inte känt på länge då det denna gång gällde betydligt mer. Det fick bli dasset innan jag ens hade börjat käka frukost. En god frukost och en kopp kaffe gjorde att det blev dasset ännu en gång på mindre än en halvtimme.
Strax efter nio så åkte jag upp mot Götet och kände mig något lugnare i kroppen men på vägen fick jag göra ett kort stopp vid en mack och göra ytterligare ett toabesök 
Passade även på att köpa en GT för att läsa lite om varvet. Efter att jag hade gått in i depå så körde jag till Åby parkering som var pendlingsparkering till Göteborgsvarvet. Det var gott om platser eftersom jag var där så pass tidigt och jag satt kvar i bilen en stund och läste tidningen. Passade även på att slänga i mig tre kokta ägg och en banan som jag hade med mig, samt lite vatten. Sedan satte jag mig på bussen som tog oss in till Slottsskogen. Pendlingsparkeringen var grymt smidig!
När jag anlände så tog jag ännu en kik inne på mässan (var ju där även i torsdags och hämtade nummerlappen) då jag hade gott om tid till start. Kroppen började lugna ner sig och nervositeten byttes ut mot en spänd väntan där klockan tickade allt närmre start. Jag hade en del tid jag fick ta död på och passade på att bekanta mig med arrangemanget för att inte hamna i tidsnöd. Jag kollade vart man bytte om, vart man lämnade in värdesaker och väskor, och tog även en kik inne vid målområdet.
När det var 70-80 minuter kvar till start så bytte jag om och tog jag på mig tävlings t-shirten med nummerlappen. Jag behöll en tröja utanpå och ett par vantar för att hålla värmen. Förmiddagen var mulet och lite kyligt men ingen nederbörd. Väska och värdesaker lämnades in och jag började bli redo för start. På en stor grusplan blev det ett par varv med lätt uppvärmning och med ca 30 minuter kvar till start gav jag mig ut i startfållorna. Det gick att springa lite även där en kort stund men sedan började de fyllas och det blev trångt. Även om jag inte kände mig tillräckligt uppvärmd så ställde jag mig tidigt i startkön för att ge mig själv ett så bra utgångsläge som möjligt. Redan med 20 minuter kvar till start intog jag min position och hade därför bara två stycken framför mig.
I väntan på min start så kunde jag följa när eliten gav sig iväg och därefter grupp 1 och 2. All nervositet var nu borta och adrenalinet började istället pumpa i kroppen. 13.38 var det dags för min startgrupp 3 och i och med min position så fick jag en ypperlig start med inga löpare i vägen. Det var skönt att kunna börja loppet med ett bra flyt och inte behöva sicksacka. Som vanligt så gör adrenalinet att man öppnar hårt och jag ville känna direkt att jag var med i loppet. Jag hade satt upp 1.30 som drömtid och jag öppnade första kilometern på under 4 minuter. Även andra kilometern gick ganska fort men sedan började jag hitta ett jämnare tempo i takt med en tid på strax under 1.30.
Jag började tidigt känna smärta i benhinnorna (kände så även i senaste tävlingen) och löpsteget blev något stumt. Jag blev lite orolig men det gick att löpa vidare och det hämmade mig inte så myket. Löpning flöt på bra de första kilometerna även om jag inte är van vid att öppna så hårt. Visst hade jag kunnat få betala det under andra halvan men jag kände att det fick bära eller brista om jag skulle ha chans att gå under 1.30. Vid Älvsborgsbron kom första tunga stigningen och tempot sjönk till loppets saktaste kilometer på 4.25. Men jag plockade in en del i nedförslutet och kände efteråt att jag klarade bron med bravur och att jag hade krafter kvar.
Löpningen kändes fortsatt bra även om det stundtals kändes tungt mycket tidigare än vad det brukar göra, detta eftersom jag öppnade mycket hårdare. När jag var uppe vid 10-11km:s passering så började negativa tankar komma om att jag inte skulle lösa det. Då började det mentala spelet i att dela in loppet i olika delar så att det skulle kännas lite kortare och lite lättare. Jag lyckades bita ihop och höll ett fortsatt bra tempo för att lyckas med mitt mål.
Den andra bron, Götaälvsbron, som tog oss över på rätt sida igen var inte lika tung som föregående bro men kroppen var desto mer sliten. Men det kändes mentalt skönt att vara på samma sida som målområdet. Inne på avenyn var det gott om folk och ett härligt stöd längs med banan (vilket det även var nästan hela sträckan!). Även om det var långt och lätt motförslut så fortsatte jag trumma på och tappade ingen tid i kampen mot min sluttid. Även om jag var grymt trött runt 15-16km och att det var en bit kvar, så förstod jag att jag hade goda chanser att lyckas. Hade det var ett träningspass så hade jag gett upp flera gånger om, men nu var det bara att fortsätta bita ihop och ta ut allt av vad kroppen hade att ge. Varje kilometer nu var stentuff, men varje avverkad kilometer var nu också underbar att ha lagd bakom sig.
När jag passerade 19 kilometer så fick jag en mindre adrenalinkick och nu var jag övertygad om att jag skulle lyckas. Det som ändå ställde till en del problem sista kilometerna var att många löpare ifrån startgrupp 2 var insprungna och det var många fler löpare att behöva springa om. Redan efter 10 kilometer var det en del löpare som jag kom i fatt, men ju närmre mot målet jag kom, destor trängre blev det. Jag hade inför loppet räknat med att det skulle vara tvärtom och bli trångt vid start istället.
Sista kilometern tryckte jag på med allt vad jag hade för att kunna nå en så bra tid som möjligt och avsluta med en stark kilometer. Inne på slottskogsvallen så hade jag även krafter till en mindre spurt och glädjen var stor när jag korsade mållinjen på ett nytt personbästa på 1.28.51!! och med god marginal till de 1.30 jag hade hoppats på! Det var med en trött kropp jag pustade ut och fick hämta andan innan jag tog mig upp på benen igen.
Kort efter loppet så fylldes det på med vatten, banan och kexchocklad. Jag hade gärna tagit en kaffe också men kön dit var alldeles för lång. Jag fortsatte istället mot omklädningen och hämtade mina värdesaker och väska och bytte till torra kläder. När jag sedan skulle ta mig tillbaka till bussen mot Åby så mötte jag mängder av löpare som inte hade startat ännu. I det läget var jag så utmattad så jag led nästan med dem att de hade sitt jobbiga kvar, men i deras perspektiv var det nog precis tvärtom, deras resa hade inte börjat ännu. Jag tog mig tillbaka till samma plats där jag på morgonen blev avsläppt och frågade trafikledarna vart bussen till Åby stod. Det var först ett par som inte kände till det alls medan en tredje berättade att jag fick ta spårvagnen en station och sedan hoppa av där. Jag trodde givetvis att bussen skulle hämta på samma ställe som den lämnade men så var alltså inte fallet. När jag sedan hoppade av spårvagnen och frågade nya trafikledare om Åbybussen så var det flera olika svarsalternativ varav en nämnde att de gick ifrån samma station jag nyligen åkt ifrån. Självklart tyckte jag det var märkligt men det var ju trots allt den station jag hoppade av vid så jag ställde mig vid en ny spårvagn och väntade. Men då kom en trafikledare springande igen och bad om ursäkt och jag var tydligen vid rätt station, jag behövde bara gå några hundra meter så stod ett antal bussar och väntade varav en tog mig tillbaka till Åby. När jag kom fram till bilen så tog jag en smoothie som jag hade haft liggandes i en kylväska för att snabbt fylla på med ännu mer energi. Därefter bar det av hemåt för dusch och en god måltid hos mina svärföräldrar.
Jag lyckades alltså med mitt mål på under 1.30 vilket jag är grymt nöjd över. Jag kände att jag denna gång spände bågen lite och vågade satsa på en tid som jag var osäker på om jag var redo för. Jag visste att trängsel kunde hindra mig men loppet som helhel flöt på väldigt bra i och med att jag tog en bra startposition. När jag sedan sprang ikapp en del löpare så fanns det tillfällen då jag bromsades, men det var inte så farligt som jag hade trott. Göteborgsvarvet är ett fantastiskt arrangemang på alla sätt och vis, det är väldigt bra ordnat och trots den oerhörda mängd löpare så flyter det ändå på väldigt bra. Men det känns ändå som att det är på gränsen till att bli för stort. Det som är lite omständigt med denna typ av stora evenemang är att allt runtomkring tar så mycket tid, men det är också storleken på Göteborgsvarvet som gör det till en så häftig upplevelse.
Jag vet inte om jag kommer tillbaka nästa år, troligen krockar det med ett maraton som jag planerar att lägga in nästa vår, men någon gång kommer jag definitivt tillbaka för att få vara en del av festen igen! Nu har jag dessutom sprungit mig till en ännu bättre startposition så nu är jag nästan tvungen att återvända 
Det finns många faktorer som kan ha gjort att jag lyckades med mitt mål. Det kan ha varit ”dagen-före-ett-lopp-whiskeyn” som jag tog i samband med fredagens grill, det kan ha varit min sambos stöttande ord, det kan ha varit mitt dotters breda leende innan jag åkte hemifrån. Det kan också ha varit alla positiva mentala bilder som jag har målat upp i huvudet under veckan. Sedan var det nog även något som jag lästa i senaste Runners World som spelade in. Det var inget häpnandsväckande i sig utan det är ganska självklart men det gjorde mig påmind. Det var ett utav tre tips från en yngre löpare som heter Johan Rogestedt:
”-Våga testa dina gränser. Löpning är till stor del en mental sport, där den effektivaste metoden för att ta stora steg framåt är att våga ge det där lilla extra”.
Detta är som sagt något jag hört flera gånger förut, men som blir mer och mer betydande. Jag vågade denna gång gå ut mycket tuffare och hade ett tufft mentalt spel men lyckades knyta ihop det! Jag börjar närma mig bättre tider och då gäller det alltmer att fokusera på positiva tankar och göra allt för att inte känna när tröttheten kommer smygande. Det mentala spelet har jag blivit bättre på, men det är något där jag kan utveckla ytterligare för att fortsätta nå ännu bättre resultat i framtiden! Smärtan och tröttheten ska besegras!!
Tack Göteborg för en underbar dag! All publik och de som har arbetat med arrangemanget har gjort ett stort jobb!
