Sedan ”återkomsten” till löpningen så är det väldigt roligt att börja tävla igen. Två lopp har avverkats och idag blev det ett tredje, Edet runt. Orten är förstås Lilla Edet, en ort som jag mest förknippar med Edet bruk (SCA). Jag har kört förbi vid ett par tillfällen när jag åkt mot Karlstad, men aldrig varit inne i ”centrum”. Ett väldigt mysigt ställe som verkade ha ett bra utbud med tanke på begränsat antal invånare.

Det dröjde tills två dagar innan loppet som jag mejlade in min anmälan på 5km men under hela veckan har jag varit riktigt sugen på ett lopp, så jag såg mycket fram emot att starta. Formen har känts god under veckan och jag åkte dit med förhoppningar om en bra tid. Det var dessutom en dag med strålande solsken, en riktigt härlig sensommardag! Det var även festival under helgen vilket lyfte arrangemanget lite extra. Bra förutsättningar med andra ord!

Det var start 12.00 och som vanligt var vi ute i god tid för att fixa parkering, hämta ut nummerlapp och lokalisera omklädningsrum etc. Att hitta en parkeringsplats var dock ingen utmaning och centrum var inte större än att det var ett fåtal minuters promenad till i princip allting; parkering, startområde, omklädning osv.

Jag började uppvärmningen en halvtimme innan start med sedvanlig jogg och ett par stegringslopp. När jag joggade mot starten fick jag dessvärre höra att starten blev framflyttad 15 minuter då det fanns löpare ute på banan från ungdomsloppen som inte hade sprungit i mål. Planeringen av starttider kan ifrågasättas då de borde ha marginal för detta, men det är sådant som händer och för min del hade det ingen större påverkan. Jag var förvisso uppvärmd och redo men jag fick jogga vidare ytterligare en stund.

Fem minuter innan start intog jag position i startfållan. Det var en hel del löpare men inget större tryck längst fram. Merparten var motionärer men det fanns några duktiga löpare som stack ut, man har lärt sig hur de brukar se ut! haha

De sköt iväg oss med ett rejält skott och både 5km och 10km startade samtidigt. På nummerlappen kunde man urskilja vilken distans respektive löpare skulle springa men jag hann inte notera på alla de som stod där framme. Jag tror jag hade fem löpare före mig i starten och vi började med lätt nedför vilket gjorde att det blev en rusning inledningsvis. Som på alla lopp så får man snabbt läsa av om det är möjligt att hänga på eller om man ska släppa och hitta in i sitt eget tempo. Jag insåg tidigt att det inte var lönt att hänga på dem så det blev sololöpning för första början då jag inte heller hade någon i rygg.

IMG_4546

Första kilometern gick tämligen enkelt och vi hade en del lätt nedför samt att vi hade vinden med oss. Det var asfaltslöpning på gång-/cykelbana i drygt 1km innan vi vek av ner mot Göta Älv. Efter uppskattningsvis 1,5km närmade vi oss älven och sprang sedan på en knixig stig utmed vattnet, riktigt fint och mysigt! Det var ganska plant men underlaget begränsade farten då det var stenigt så man fick se upp med var man satte fötterna. Tyvärr bidrog det till att jag som redan brukar titta ner i backen fick göra det ännu mer, så den fina utsikten fick jag inte njuta av fullt ut.

Vi hade nu vinden emot oss och underlaget som var svårsprunget gjorde det betydligt tuffare. Jag kände mig ändå relativt stark och fortsatte mata på alldeles allena. Jag började skymta en rygg och närmade mig mer och mer, samtidigt som jag inte hade någon bakom mig inom räckhåll. Avståndet krympte meter för meter och strax innan fyra kilometer var jag i rygg. Dessvärre var stigen vid tillfället så smal att jag inte kunde ta mig förbi så jag fick vänta tills det öppnade upp sig tills jag kunde passera.

Under sista kilometern lämnade vi till slut stigen och vattnet och vek av in mot ett bostadsområde och tillbaka på asfalten. På trötta ben tog jag mig uppför en seg backe och började därefter känna igen mig från uppvärmningen när jag nu var nära mål. Jag skymtade snart upploppsrakan på torget och tryckte på det sista in mot mål. Familjen stod vid sidan och hejade och min sambo tyckte jag såg sliten ut (haha) när jag passerade 50 meter innan målgång. I mål så visste jag inte vilken placering jag hade fått eftersom jag inte hade koll på vilken distans som de främsta skulle springa, men det visade sig bli en godkänd tredjeplats!

Sluttiden på 18:22 är inget att skryta med men jag växlade några ord med han som blev tvåa och han poängterade att det inte är så lättsprunget. Men jag har inget behov av att skylla på något för en medioker tid utan kan kort konstatera att jag har en lång resa mot formen. Det blev en ny bra genomkörare och jag behöver fler sådana då det är svårt att ta ut sig på samma sätt på träning. Jag kommer nog fortsätta avvakta med 10km ytterligare någon vecka då jag inte tycker att det ger så mycket förrän jag känner att jag kan prestera på 5km.

IMG_4545

Mitt betyg till Edet runt blir högt! Vädret bidrog som sagt men en väldigt hög mysfaktor på arrangemanget och det var smidigt och nära till hands med allting. Eftersom det var festival fanns det dessutom ett stort tält där vi kunde äta efteråt. Det fanns även ett mindre cafétält och våffelservering men eftersom det stundade en prisutdelning i det stora festivaltältet så passade det bra att äta där.

Namnlös

Det var kul att få ställa sig på pallen igen!

Vår vistelse avslutades med ytterligare en variant av ”Edet runt”, fast denna gång med tåg. En tjugo minuters tur tog oss runt ungefär den rundan vi sprang så jag fick till slut chansen att njuta av utsikten på allvar då jag under loppet mest fick hålla blicken ner i backen… haha

En mycket härlig dag!

En mycket mysig ort!

Ett festligt arrangemang!

Tror vi ses igen…

 

Musse är en löpare och människa som jag alltid har rankat väldigt högt. Förutom en fantastisk idrottare som har presterat på hög nivå under en väldigt lång tid så är det också en mycket jordnära och positiv människa. En förebild helt enkelt!

I måndags fick jag möjligheten att springa ett pass med Musse! Vi möttes upp utmed ”Skatås 8:an” som är en riktigt fin runda där det kryllar av löpare. Vi lyckades tajma en riktigt fantastisk sensommardag där solen både lyste och värmde upp. Jag och familjen åkte upp efter mitt jobb och vi var uppe i god tid. Man vill ju gärna inte vara sen eller råka bomma denna möjlighet! 🙂

Musse hade ca 2,5km till vår mötesplats och jag stod redo och väntade in honom för att hänga med på ett varv innan han skulle bege sig hemåt igen. För honom blev det alltså totalt ca 13km och var dagens andra pass då han hade sprungit 11km på morgonen/förmiddag.

Han stannade en kort stund för att hälsa på familjen innan vi gav oss iväg. Vi höll ett lugnt och behagligt tempo så att det var lätt att prata längs vägen. För mig var det ungefär det tempot jag brukar hålla på lätt distansträning, så för honom borde det ha varit väldigt lugn återhämtningsjogg… haha

Jag hade givetvis en hel del frågor om löpning men vi kom in på många andra samtalsämnen även om det mesta var löparrelaterat av förklarliga skäl. Vi kom in på trenden med löpteknik, nyckelpass som man bör ha med i ett träningsupplägg, styrka för löpare, statusen på svensk löpning, prestationerna under nuvarande OS med mera. En av de mest intressanta diskussionerna var när vi pratade om att hitta en balans i vardagen utifrån träning, familj, jobb, etc. Han hade en mycket sund och klok inställning!

IMG_4517

När vi var klara och skiljdes åt så var huvudet fyllt av massa spännande löparsnack och motivation. Dagen efter (på tisdagen) skulle han springa ett tufft intervallpass på Slottskogsvallen. Hoppas att vår lugna återhämtningsjogg gjorde susen som förberedelse… hehe

För längesedan gjorde jag en lista med 50 saker jag bör göra innan jag slutar med löpningen. Nu kan jag bocka av ytterligare en punkt! 🙂

37. Foto tillsammans med Mustafa Mohamed

tummen upp

Prinsens Minne är ett mycket välskött arrangemang för alla åldrar. För de minsta finns upplopp på 600m, sedan ökar distanserna till 2km för äldre barnen, därefter 5km, 10km och halvmaran. Halvmaran får betraktas som ”huvuddistansen” även om milen är störst sett till antalet deltagare.

Jag var inte föranmäld men har haft siktet inställt på att springa Prinsens Minne och då har jag haft 10km som tilltänkt distans. Men varken ork eller form är tillräcklig för att jag vill ge mig på den distansen ännu så jag fegade och valde 5km istället. Med den långa frånvaro jag haft så vill jag bygga upp mig succesivt igen och då tycker jag att det är bättre att gå för fullt på 5km, istället för att riskera att gå in i väggen på milen. Jag har sprungit Prinsens Minne vid två tillfällen tidigare och då ställt upp på halvmaran respektive milen, så vad passar då bättre än att fullborda med att ha sprungit alla tre distanser? 🙂

Vi åkte ner hela familjen på morgonen och möttes av ett regnigt och delvis blåsigt Halmstad. Det var å andra sidan ingen överraskning då ingenting i väderleksrapporterna har visat på något annat. Vi var där i god tid för att dels få en bra parkering, men också då vi inte var föranmälda. Förutom att jag skulle springa så skulle Alicia ta sig an upploppet.

Först ut var varken jag eller Alicia utan första start var 10km. Ett lopp som jag tidigare nämnt har flest startande och där hela 792st löpare tog sig i mål. Starten var kl 11.00 och eftersom jag inte skulle starta förrän 12.10 så passade jag på att se deras start. Det var ett lopp med riktigt vassa löpare där damsegraren Genet Beyne från Etiopien vann med god marginal på fina tiden 34.53. Därefter var Anna Rahm tvåa på 37.41 också hon med god marginal då ingen annan tog sig under 40min.

På herrsidan var det inte heller tal om några spurtdueller även om tidsdifferensen inte alls var så stor. Vår svenska stjärna Mustafa ”Musse” Mohamed fick nöja sig med en andraplats (31.03) då det blev etiopisk seger även i herrklassen genom Gebre Yadete på 30.25. Trea blev Japhet Kipkorir som är klubbkompis med Musse i Hälle IF.

Jag såg aldrig när de främsta sprang i mål då jag hade börjat byta om inför uppvärmning. Jag brukar ta alldeles för lätt på uppvärmning och ville denna gång vara bättre förberedd. Med ca 30min till start så joggade jag igång ca 2km följt av några stegringslopp. Därefter körde jag lite längre sträckor på 200-250m i högre tempo innan jag avslutade med lätt jogg. Under tiden som jag joggade mot starten som skulle ske 12.10 så hann halvmaralöparna iväg som startade tio minuter innan, det vill säga 12.00.

Mitt lopp som alltså var på 5km är den sistans med minst antal löpare så det var gott om plats i startfållan. Det är dessutom färre ”satsande” (både elit & motionär) löpare så det är inga problem att ställa sig längst fram och få ett perfekt utgångsläge. När starten gick var det således fritt fram att direkt hitta ett lämpligt utgångstempo och det var ingen trängsel överhuvudtaget.

Vi var fyra löpare som tog täten. Tre stycken längst fram och ett par meter efter huserade jag själv. Jag ville avvakta med att ta rygg då jag tyckte att de rusade lite väl fort i början, men innan första kilometerpasseringen så var den lilla lucka tillknäppt och vi sprang fyra i grupp. Tempot kändes lagom för min del utifrån nuvarande form.

IMG_5583

Efter ca två kilometer så släppte en löpare och även jag började få svårt att hänga med duon där framme. Ungefär halvvägs fick också jag se mig distanserad även om jag under hela loppet kunde skymta deras ryggar.

Första delen av 5km loppet går en hel del på asfalt och vid 2,5km vänder man och ger sig ut längsmed kusten på Prins Bertils stig. Det är inga tuffa backar men lite knixigt och en del upp och ner, och väldigt fin miljö!

Från dess att jag tappade dem halvvägs så hade jag heller ingen i närheten bakom mig så det blev sololöpning hela vägen in i mål. Jag höll ett ganska jämnt tempo med en liten ökning sista kilometern. Jag sprang kontrollerat i mål på 17.57 och knep alltså en tredje plats. Placeringen i ett sådant här lopp är av mindre betydelse då det i princip saknar konkurrens som jag har varit inne på tidigare, men det är alltid kul att vara med i täten.

IMG_5600

Segertiden blev 17.34 genom Göran Fagerström som sprang i M50-klassen, ett fint resultat! För min egen del så skulle jag normalt aldrig vara nöjd med 17.57 men jag är på väg tillbaka och kroppen svarar bättre och bättre! Snitt-tempot var bättre än mitt 3km lopp i Ystad för några veckor sedan även om jag önskat att det hade gått ytterligare lite snabbare. Flåset är helt okej men benen blir trötta för tidigt. Men det är bara att fortsätta att träna på så kommer det!

Efter min målgång så var det drygt 15min kvar till Alicias tur som skulle starta 12.45 (starterna duggade tätt precis som regnet). Alicia var laddad och detta var andra gången som hon sprang loppet. För två år sedan var hon 2,5år och oerfaren, nu 4,5år och desto fler lopp i benen. Även upploppet hade lockat många barn som gav sig iväg efter nedräkning från 10. Jag lät Alicia springa själv men märkte att hon tog det väldigt försiktigt och hamnade bakom några barn/föräldrar. Efter 100-150m följde jag därför med henne och hejade på och hon lade i en extra växel som jag visste att hon hade, så som hon springer runt här hemma.. haha.

IMG_5597

Vi sicksackade oss förbi flera barn och hon höll ihop det riktigt bra! För hennes del är det stor skillnad på Papricaloppet på 300-350m och detta lopp på 600m. Men det fanns ingen tendens till att behöva gå utan hon sprang med mig hela vägen in i mål. Hon verkade både fokuserad och kontrollerad och mottog sin medalj med stolthet. Men medaljen i all ära, det fanns ytterligare en kö till något annat, nämligen till glassbilen!!! Inget slår en glass för stunden även om medaljen (en mycket fin och seriös sådan!) är roligast i slutändan 🙂

Under tiden som både jag och Alicia hade sprungit i mål så var halvmaran igång och de främsta började närma sig målgång. Precis som i milsloppet så var det bra löpare anmälda så en annan svensk löparstjärna vid namn David Nilsson fick liksom Musse nöja sig med en andraplats på tiden 1.08.39, slagen av en etiopier, Sisay Tola på 1.07.41. På tredje plats kom Japhet Kipkorir på 1.10.36. Om ni kände igen det namnet tidigare så beror det på att han även blev trea på milsloppet. Rätt kaxigt att ta hem en tredje plats på båda distanserna med vila på knappt 30min där emellan! Haha

Etiopisk seger på både herr och damsidan på milen, och det skulle visa sig bli likadant på halvmaran. För där vann Roman Mengistu damsidan på överlägsna 1.16.51. Om jag inte snappade upp fel information så var det nytt banrekord. Tvåa blev Jenny Johannesson drygt 6 minuter efter.

På halvmaran vill jag lyfta fram en polare Robert ”Robban” Andersson som sprang in på en fin 8:e plats bland herrarna på nytt personbästa 1.17.59. Han är i ruggig form!!

Jag har gått igenom fyra av fem lopp och det var slutligen även ett barnlopp på 2km som summerade ett riktigt komplett arrangemang.

Man hade otur med vädret då det regnade till och från under hela dagen men det hindrade inte arrangören från att genomföra ytterligare ett riktigt fint Prinsens Minne! Totalt sprang 1620 i mål på de fyra längre distanserna medan jag inte hittade någon siffra på upploppet.

10km: 792st
21,1km: 548st
5km: 225st
Ungdomslopp: 55st
Upplopp: ??st

Om Prinsens Minne passar in i kalendern så kommer det att bli ett återkommande lopp framöver. Då ska jag vara redo för halvmaran igen och Alicia gör troligen sin sista start på upploppet innan hon går över till ungdomsloppet på 2km. Därtill ska vi få in ytterligaren en startande då Alvin är drygt 2,5år vid nästa tillfälle så då är det även dags för honom att äntra scenen! Med tre av fyra familjemedlemmar startande så sätter det ganska stor press på min kära sambo! Vi kanske helt plötsligt blir fyra som springer de olika distanserna… haha

Sommaren går mot sitt slut medan semestern redan är slut. I måndags började jag arbeta igen. Nu är det dags att återgå till rutinerna. Dessutom med en spännande och oviss höst till mötes! Det har hänt en helt del, och det kommer hända en hel del…

Den största förändringen personligen är att jag har gått vidare i arbetslivet vilket innebär en ny arbetsgivare, en förändrad vardag och en ny utmaning. Jag stortrivdes hos min tidigare arbetsgivare men hungern att testa något helt nytt var avgörande. Jag började min tjänstgöring i måndags och kommer under augusti bli upplärd för att sedan ta över på egen hand. Det känns som att jag lämnar tryggheten och kastar mig ut i det fria utan att veta vad som väntar. Men det är troligen det som driver mig…

En annan stor förändring är att vår son ska börja på förskolan och göra storasyster sällskap. Det innebär i sin tur att min sambo kommer att återgå till sitt jobb från längre tids frånvaro i och med föräldraledighet. I slutet av augusti kommer vi därmed nästan alla vara ”gröna” under en period.

  • Jag har nytt jobb och allt vad det innebär.
  • Min sambo kan sitt jobb mycket väl men det blir en anpassningsprocess i och med en längre tids frånvaro.
  • Alvin har blivit ”stor” och ska börja på förskolan.
  • Alicia är nog den som kommer komma in i det först och som har minst förändringsprocess. Frånsett ändrad dygnsrytm så har hon sina kompisar och trygghet på förskolan sedan tidigare.

Som sagt, det är mycket som händer och mer väntar.

Jag inväntar en läkartid från Sahlgrenska för att en gång för alla bli av med mina ryggproblem.

Jag har kommit igång med träningen mer på allvar och kroppen börjar svara bättre och bättre. Jag vill dock avvakta att med säkerhet besluta mig för att springa Berlin Marathon. Jag skulle så klart kunna springa det utan tidskrav, men jag är inte så säker på att jag kan motivera mig till det. Då kanske det är bättre att fokusera på träning och ta nya tag mot 2017 istället. Vi får helt enkelt se då beslut dröjer!

Vi har dessutom en inbokad resa till Turkiet i början av oktober men där oroligheterna gör att vi inte har en aning om vi kommer komma iväg eller inte.

Mycket är ovisst, men mycket är spännande. Det kommer säkerligen bli bra…

Det brukar det bli (med rätt inställning!!)…

Efter besöket hos en ryggspecialist på Spine Center för några veckor sedan så konstaterade han att det rörde sig om Osteoid osteoma, som liknas vid en tumör men är helt ofarligt och kan inte sprida sig. Den sitter på nedersta disken i ryggen och växer sakta. Det är vanligast bland yngre och främst på andra ställen, så det var anledningen till att det tog sådan tid tills de kom fram till detta just i mitt fall. Jag har troligen haft den länge men att den sedan knappt ett år sedan har börjat irritera på allvar.

Tekniken går framåt och istället för ett klassiskt ingrepp så går det numera att sticka in en nål och bränna bort den. För att göra detta behövde jag dock skickas vidare till Sahlgrenska som har möjlighet att utföra detta (ingen vanlig procedur). Spine Center skickade därmed en remiss till Sahlgrenska och idag var jag där för vad man skulle kunna kalla för ”rutinbesök” då man i regel träffar dem en gång innan man gör själva ingreppet. Ett besök där de informerar om vad jag har för problem och hur vi ska gå vidare, och i mitt fall så hade jag i princip redan fått all information via Spine Center men det ska även komma rätt väg via Sahlgrenskas läkare. Besöket tog därför bara ca 5 minuter medan jag fick vänta i över en timme då de behövde gå emellan med en operation. Men jag har så klart full förståelse att de måste prioritera så det är bara att gilla läget, även om det blir lite drygt.

Härnäst väntar alltså ett ingrepp där de ska bränna bort denna utväxt. Jag kommer att sövas eftersom jag måste ligga helt stilla. Sedan sticker de in nålen under tiden som de gör en röntgen så de vet exakt var de ska sticka. När de träffar tumören/utväxten så hettar de upp nålen till 90 grader och sedan ska skiten förhoppningsvis vara borta!! De lyckas nio gånger av tio, så i värsta fall får de göra om det. Med tanke på semestertider så dröjer det sannolikt till september innan jag får en tid.

Läkaren jag träffade var för övrigt riktigt skön! Jag frågade en hel del träningsrelaterade frågor i och med att Berlin Marathon närmar sig. Frågor som om jag kunde fortsätta knapra Ipren för att kunna träna utan smärta, och det var inga problem. Jag frågade om det var någon efterföljande period efter ingreppet där man behövde ta det lugnt, men det behövdes inte heller. Det kunde kännas ömt och som att man hade fått en rejäl smäll, men inget dramatiskt. Jag fick sedan förklara att mina frågor berodde på att jag springer mycket och att jag har Berlin Marathon inplanerat i slutet av september. Då berättade han att han själv var en gammal friidrottare och hade full förståelse. När besöket var klart så fyllde jag i ett hälsoformulär (inför ingreppet) hos en sköterska, samtidigt som läkaren gick in på sitt kontor för att rapportera in mitt besök. När jag hade fyllt i formuläret så gick jag ut i korridoren och tågade bort mot entrén. När jag var i höjd med väntrummet så var läkaren också klar och när han kom ut i korridoren och fick syn på att jag var på väg därifrån så ropade han efter mig:

-”Vad gör du för tid??”

-”2.45 som bäst” ropade jag tillbaka.

-”Det är godkänt!” svarade han.

Haha, en riktigt skön snubbe som uppenbarligen hade bra koll och intresserade sig för löpningen! 🙂

Efter Sahlgrenska besöket hade jag tänkt springa i Skatås men eftersom mitt besök blev försenat och jag hade en tid att passa hemma så fick jag ändra planerna. Jag joggade bort till Slottsskogen istället som ligger alldeles intill. Jag har inte koll på om det finns någon bra rutt för löpning så jag yrade mest omkring bland vägarna. Tanken var ett kvalitetspass med intervaller på tid, men benen var så sjukligt sega så det fick jag styra om. Det fick bli lätt distans istället. Eller väldigt lätt distans vore mer korrekt formulerat… 🙂

Benen var som bortkopplade så när jag såg en skylt med utsiktstorn så tog jag mig dit för att kolla läget och pausa en liten stund. Det visade sig inte vara helt fel… Vilken utsikt!!

IMG_4396

Eftersom jag hade bråttom hem så kunde jag dessvärre inte stanna så länge så jag joggade tillbaka mot Sahlgrenska och till bilen för att bege mig hemåt. Knappa 10km fick jag ihop trots allt.

Imorgon (tisdag) eller på onsdag får jag testa om benen är redo för lite fart. Hoppas på bättre känsla då!

Halvtaskig rubrik förresten, men kom inte på något bättre… haha